1 Hören, I barn, en faders tuktan, och akten därpå, så att I lären förstånd.

2 Ty god lärdom giver jag eder; min undervisning mån I icke låta fara.

3 Ty själv har jag varit barn och haft en fader, varit späd och för min moder ende sonen.

4 Då undervisade han mig och sade till mig: Låt ditt hjärta hålla fast vid mina ord; bevara mina bud, så får du leva.

5 Sök förvärva vishet, sök förvärva förstånd, förgät icke min muns tal och vik icke därifrån.

6 Övergiv henne icke, så skall hon bevara dig; älska henne, så skall hon beskydda dig.

7 Vishetens begynnelse är: »Sök förvärva vishet»; ja, för allt ditt förvärv sök förvärva förstånd.

8 Akta henne högt, så skall hon upphöja dig; hon skall göra dig ärad, om du sluter henne i din famn.

9 Hon skall sätta på ditt huvud en skön krans; en ärekrona skall hon räcka åt dig.

10 Hör, min son, och tag emot mina ord, så skola dina levnadsår bliva många.

11 Om vishetens väg undervisar jag dig, jag leder dig på det rättas stigar.

12 När du går, skall sedan intet vara till hinder för dina steg, och när du löper, skall du icke falla;

13 håll blott oavlåtligt fast vid min tuktan; bevara henne, ty hon är ditt liv.

14 Träd icke in på de ogudaktigas stig, och skrid icke fram på de ondas väg.

15 Undfly den, gå ej in på den, vik av ifrån den och gå undan.

16 Ty de kunna icke sova, om de ej få göra vad ont är, sömnen förtages dem, om de ej få vålla någons fall.

17 Ja, ogudaktighet är det bröd som de äta, och våld är det vin som de dricka.

18 De rättfärdigas stig är lik gryningens ljus, som växer i klarhet, till dess dagen når sin höjd;

19 men de ogudaktigas väg är såsom tjocka mörkret: de märka icke det som skall vålla deras fall.

20 Min son, akta på mitt tal, böj ditt öra till mina ord.

21 Låt dem icke vika ifrån dina ögon, bevara dem i ditt hjärtas djup.

22 Ty de äro liv för envar som finner dem, och en läkedom för hela hans kropp.

23 Framför allt som skall bevaras må du bevara ditt hjärta, ty därifrån utgår livet.

24 Skaffa bort ifrån dig munnens vrånghet, och låt läpparnas falskhet vara fjärran ifrån dig.

25 Låt dina ögon skåda rätt framåt och dina blickar vara riktade rakt ut.

26 Akta på den stig där din fot går fram, och låt alla dina vägar vara rätta.

27 Vik ej av, vare sig till höger eller till vänster, vänd din fot bort ifrån vad ont är.

1 Poslouchejte, synové, učení otcova, a pozorujte, abyste poznali rozumnost.

2 Nebo naučení dobré dávám vám, neopouštějtež zákona mého.

3 Když jsem byl syn u otce svého mladičký, a jediný při matce své,

4 On vyučoval mne a říkal mi: Ať se chopí výmluvností mých srdce tvé, ostříhej přikázaní mých, a živ budeš.

5 Nabuď moudrosti, nabuď rozumnosti; nezapomínej, ani se uchyluj od řečí úst mých.

6 Neopouštějž jí, a bude tě ostříhati; miluj ji, a zachová tě.

7 Předně moudrosti, moudrosti nabývej, a za všecko jmění své zjednej rozumnost.

8 Vyvyšuj ji, a zvýšíť tě; poctí tě, když ji přijmeš.

9 Přidá hlavě tvé příjemnosti, korunou krásnou obdaří tě.

10 Slyš, synu můj, a přijmi řeči mé, a tak rozmnoží se léta života tvého.

11 Cestě moudrosti učím tě, vedu tě stezkami přímými.

12 Když choditi budeš, nebude ssoužen krok tvůj, a poběhneš-li, neustrčíš se.

13 Chopiž se učení, nepouštěj, ostříhej ho, nebo ono jest život tvůj.

14 Na stezku bezbožných nevcházej, a nekráčej cestou zlostníků.

15 Opusť ji, nechoď po ní, uchyl se od ní, a pomiň jí.

16 Neboť nespí, leč zlost provedou; anobrž zahánín bývá sen jejich, dokudž ku pádu nepřivodí,

17 Proto že jedí chléb bezbožnosti, a víno loupeží pijí.

18 Ale stezka spravedlivých jako světlo jasné, kteréž rozmáhá se, a svítí až do pravého dne.

19 Cesta pak bezbožných jako mrákota; nevědí, na čem se ustrčiti mohou.

20 Synu můj, slov mých pozoruj, k řečem mým nakloň ucha svého.

21 Nechať neodcházejí od očí tvých, ostříhej jich u prostřed srdce svého.

22 Nebo životem jsou těm, kteříž je nalézají, i všemu tělu jejich lékařstvím.

23 Přede vším, čehož se stříci sluší, ostříhej srdce svého, nebo z něho pochází život.

24 Odlož od sebe převrácenost úst, a zlost rtů vzdal od sebe.

25 Oči tvé ať k dobrým věcem patří, a víčka tvá ať přímě hledí před tebou.

26 Zvaž stezku noh svých, a všecky cesty tvé ať jsou spraveny.

27 Neuchyluj se na pravo ani na levo, odvrať nohu svou od zlého.