1 Men såsom medarbetare förmana vi eder ock att icke så mottaga Guds nåd, att det bliver utan frukt.

2 Han säger ju: »Jag bönhör dig i behaglig tid, och jag hjälper dig på frälsningens dag.» Se, nu är den välbehagliga tiden; se, nu är frälsningens dag.

3 Härvid vilja vi icke i något stycke vara till någon anstöt, på det att vårt ämbete icke må bliva smädat.

4 Fastmer vilja vi i allting bevisa oss såsom Guds tjänare, i mycken ståndaktighet, under bedrövelse och nöd och ångest,

5 under hugg och slag, under fångenskap och upprorslarm, under mödor, vakor och svält,

6 i renhet, i kunskap, i tålamod och godhet, i helig ande, i oskrymtad kärlek,

7 med sanning i vårt tal, med kraft från Gud, med rättfärdighetens vapen både i högra handen och i vänstra,

8 under ära och smälek, under ont rykte och gott rykte, såsom villolärare, då vi dock äro sannfärdiga,

9 såsom okända, fastän vi äro väl kända, såsom döende, men se, vi leva, såsom tuktade, men likväl icke till döds,

10 såsom bedrövade, men dock alltid glada, såsom fattiga, medan vi dock göra många rika, såsom utblottade på allt, men likväl ägande allt.

11 Vi hava nu upplåtit vår mun och talat öppet till eder, I korintier. Vårt hjärta har vidgat sig för eder.

12 Ja, det rum I haven i vårt inre är icke litet, men i edra hjärtan är allenast litet rum.

13 Given oss då lika för lika -- om jag nu får tala såsom till barn -- ja, vidgen också I edra hjärtan.

14 Gån icke i ok tillsammans med dem som icke tro; det bleve omaka par. Vad har väl rättfärdighet att skaffa med orättfärdighet, eller vilken gemenskap har ljus med mörker?

15 Huru förlika sig Kristus och Beliar, eller vad delaktighet har den som tror med den som icke tror?

16 Eller huru låter ett Guds tempel förena sig med avgudar? Vi äro ju ett den levande Gudens tempel, ty Gud har sagt: »Jag skall bo i dem och vandra ibland dem; jag skall vara deras Gud, och de skola vara mitt folk.»

17 Alltså: »Gån ut ifrån dem och skiljen eder ifrån dem, säger Herren; kommen icke vid det orent är. Då skall jag taga emot eder

18 och vara en Fader för eder; och I skolen vara mina söner och döttrar, säger Herren, den Allsmäktige.» 7:1. elektroniska utgåvan.

1 Aga olles kaastegevad me ka manitseme, et te Jumala armu ilmaasjata vastu ei v

2 Sest Ta ütleb: „Ma olen sind kuulnud soodsal ajal ja aidanud päästepäeval!" Näe, nüüd on hästi soodus aeg, vaata, nüüd on päästepäev!

3 Me ei anna üheski asjas mingit p

4 vaid k

5 hoopide all, vangis, mässudes, vaevanägemistes, valvamistes, paastumistes,

6 puhtuses, tunnetuses, pikas meeles, helduses, Pühas Vaimus, silmakirjatsematus armastuses,

7 t

8 aus ja häbis, kurja k

9 kui tundmatud ja ometi küll tuntud, kui surijad, ja vaata, me elame; kui karistatud, kuid mitte surmatud;

10 kui kurvastatud, kuid ikka r

11 Meie suu on avatud teie vastu, korintlased, meie süda on avardunud;

12 meie sees ei ole teil kitsas, vaid teil on kitsas teie omas südames.

13 Vastutasuks tehke sedasama — ma ütlen teile kui lastele — avardage ka teie oma süda!

14 Ärge hakake v

15 Kuidas sobib Kristus ühte Beliariga? V

16 Kuidas sünnib Jumala tempel ühte ebajumalatega? Sest meie oleme elava Jumala tempel, n

17 Sellepärast „minge ära nende keskelt ja eralduge neist", ütleb Issand, „ja ärge puudutage roojast, siis Ma v

18 ja olen teile Isaks, ja teie olete Mulle poegadeks ja tütardeks", ütleb K