1 En bespottare är vinet, en larmare är rusdrycken, och ovis är envar som raglar därav.

2 Såsom ett ungt lejons rytande är den skräck en konung ingiver; den som ådrager sig hans vrede har förverkat sitt liv.

3 Det är en ära för en man att hålla sig ifrån kiv, den oförnuftige söker alltid strid.

4 När hösten kommer, vill den late icke plöja; därför söker han vid skördetiden förgäves efter frukt.

5 Planerna i en mans hjärta äro såsom ett djupt vatten, men en man med förstånd hämtar ändå upp dem.

6 Många finnas, som ropa ut var och en sin barmhärtighet; men vem kan finna en man som är att lita på?

7 Den som vandrar i ostrafflighet såsom en rättfärdig man, hans barn går det val efter honom.

8 En konung, som sitter på domarstolen, rensar med sina ögons kastskovel bort allt vad ont är.

9 Vem kan säga: »Jag har bevarat mitt hjärta rent, jag är fri ifrån synd»?

10 Två slags vikt och två slags mått, det ena som det andra är en styggelse för HERREN.

11 Redan barnet röjer sig i sina gärningar, om dess vandel är rättskaffens och redlig.

12 Örat, som hör, och ögat, som ser, det ena som det andra har HERREN gjort.

13 Älska icke sömn, på det att du icke må bliva fattig; håll dina ögon öppna, så får du bröd till fyllest.

14 »Uselt, uselt», säger köparen; men när han går sin väg, rosar han sitt köp.

15 Man må hava guld, så ock pärlor i myckenhet, den dyrbaraste klenoden äro dock läppar som tala förstånd.

16 Tag kläderna av honom, ty han har gått i borgen för en annan, och panta ut vad han har, för de främmandes skull.

17 Orättfånget bröd smakar mannen ljuvligt, men efteråt bliver hans mun full av stenar.

18 Planer hava framgång, när de äro väl överlagda, och med rådklokhet må man föra krig.

19 Den som går med förtal, han förråder hemligheter; med den som är lösmunt må du ej giva dig i lag.

20 Den som uttalar förbannelser över fader eller moder, hans lampa skall slockna ut mitt i mörkret.

21 Det förvärv man i förstone ävlas efter, det varder på sistone icke välsignat.

22 Säg icke: »Jag vill vedergälla ont med ont»; förbida HERREN, han skall hjälpa dig.

23 Tvåfaldig vikt är en styggelse för HERREN, och falsk våg är icke något gott.

24 Av HERREN bero en mans steg; ja, en människa förstår icke själv sin väg.

25 Det är farligt för en människa att obetänksamt helga något och att överväga sina löften, först när de äro gjorda.

26 En vis konung rensar bort de ogudaktiga såsom med en kastskovel och låter tröskhjulet gå över dem.

27 Anden i människan är en HERRENS lykta; den utrannsakar alla hjärtats innandömen.

28 Mildhet och trofasthet äro en konungs vakt; genom mildhet stöder han sin tron.

29 De ungas ära är deras kraft, och de gamlas prydnad äro deras grå hår.

30 Sår som svida rena från ondska, ja, tuktan renar hjärtats innandömen.

1 Wine is a mocker, strong drink is raging: and whosoever is deceived thereby is not wise. 2 The fear of a king is as the roaring of a lion: whoso provoketh him to anger sinneth against his own soul. 3 It is an honour for a man to cease from strife: but every fool will be meddling. 4 The sluggard will not plow by reason of the cold; therefore shall he beg in harvest, and have nothing. 5 Counsel in the heart of man is like deep water; but a man of understanding will draw it out. 6 Most men will proclaim every one his own goodness: but a faithful man who can find? 7 The just man walketh in his integrity: his children are blessed after him. 8 A king that sitteth in the throne of judgment scattereth away all evil with his eyes. 9 Who can say, I have made my heart clean, I am pure from my sin? 10 Divers weights, and divers measures, both of them are alike abomination to the LORD. 11 Even a child is known by his doings, whether his work be pure, and whether it be right. 12 The hearing ear, and the seeing eye, the LORD hath made even both of them. 13 Love not sleep, lest thou come to poverty; open thine eyes, and thou shalt be satisfied with bread. 14 It is naught, it is naught, saith the buyer: but when he is gone his way, then he boasteth. 15 There is gold, and a multitude of rubies: but the lips of knowledge are a precious jewel. 16 Take his garment that is surety for a stranger: and take a pledge of him for a strange woman. 17 Bread of deceit is sweet to a man; but afterwards his mouth shall be filled with gravel. 18 Every purpose is established by counsel: and with good advice make war. 19 He that goeth about as a talebearer revealeth secrets: therefore meddle not with him that flattereth with his lips. 20 Whoso curseth his father or his mother, his lamp shall be put out in obscure darkness. 21 An inheritance may be gotten hastily at the beginning; but the end thereof shall not be blessed. 22 Say not thou, I will recompense evil; but wait on the LORD, and he shall save thee. 23 Divers weights are an abomination unto the LORD; and a false balance is not good. 24 Man’s goings are of the LORD; how can a man then understand his own way? 25 It is a snare to the man who devoureth that which is holy, and after vows to make enquiry. 26 A wise king scattereth the wicked, and bringeth the wheel over them. 27 The spirit of man is the candle of the LORD, searching all the inward parts of the belly. 28 Mercy and truth preserve the king: and his throne is upholden by mercy. 29 The glory of young men is their strength: and the beauty of old men is the gray head. 30 The blueness of a wound cleanseth away evil: so do stripes the inward parts of the belly.