1 Visheten har byggt sig ett hus, hon har huggit ut sitt sjutal av pelare.

2 Hon har slaktat sin boskap, blandat sitt vin, hon har jämväl dukat sitt bord

3 Sina tjänarinnor har hon utsänt och låter ropa ut sin bjudning uppe på stadens översta höjder:

4 »Den som är fåkunnig, han komme hit.» Ja, till den oförståndige säger hon så:

5 »Kommen och äten av mitt bröd, och dricken av vinet som jag har blandat.

6 Övergiven eder fåkunnighet, så att I fån leva, och gån fram på förståndets väg.

7 (Den som varnar en bespottare, han får skam igen, och den som tillrättavisar en ogudaktig får smälek därav.

8 Tillrättavisa icke bespottaren, på det att han icke må hata dig; tillrättavisa den som är vis, så skall han älska dig.

9 Giv åt den vise, så bliver han ännu visare; undervisa den rättfärdige, så lär han än mer.

10 HERRENS fruktan är vishetens begynnelse, och att känna den Helige är förstånd.)

11 Ty genom mig skola dina dagar bliva många och levnadsår givas dig i förökat mått.

12 Är du vis, så är din vishet dig själv till gagn, och är du en bespottare, så umgäller du det själv allena.»

13 En dåraktig, yster kvinna är fåkunnigheten, och intet förstå hon.

14 Hon har satt sig vid ingången till sitt hus, på sin stol, högt uppe i staden,

15 för att ropa ut sin bjudning till dem som färdas på vägen, dem som där vandra sin stig rätt fram:

16 »Den som är fåkunnig, han komme hit.» Ja, till den oförståndige säger hon så:

17 »Stulet vatten är sött, bröd i lönndom smakar ljuvligt.»

18 han vet icke att det bär till skuggornas boning, hennes gäster hamna i dödsrikets djup. ----

1 Wisdom hath builded her house, she hath hewn out her seven pillars: 2 She hath killed her beasts; she hath mingled her wine; she hath also furnished her table. 3 She hath sent forth her maidens: she crieth upon the highest places of the city, 4 Whoso is simple, let him turn in hither: as for him that wanteth understanding, she saith to him, 5 Come, eat of my bread, and drink of the wine which I have mingled. 6 Forsake the foolish, and live; and go in the way of understanding. 7 He that reproveth a scorner getteth to himself shame: and he that rebuketh a wicked man getteth himself a blot. 8 Reprove not a scorner, lest he hate thee: rebuke a wise man, and he will love thee. 9 Give instruction to a wise man, and he will be yet wiser: teach a just man, and he will increase in learning. 10 The fear of the LORD is the beginning of wisdom: and the knowledge of the holy is understanding. 11 For by me thy days shall be multiplied, and the years of thy life shall be increased. 12 If thou be wise, thou shalt be wise for thyself: but if thou scornest, thou alone shalt bear it.

13 A foolish woman is clamorous: she is simple, and knoweth nothing. 14 For she sitteth at the door of her house, on a seat in the high places of the city, 15 To call passengers who go right on their ways: 16 Whoso is simple, let him turn in hither: and as for him that wanteth understanding, she saith to him, 17 Stolen waters are sweet, and bread eaten in secret is pleasant. 18 But he knoweth not that the dead are there; and that her guests are in the depths of hell.