1 I konung Jerobeams adertonde regeringsår blev Abia konung över Juda.

2 Han regerade tre år i Jerusalem. Hans moder hette Mikaja, Uriels dotter, från Gibea. Men Abia och Jerobeam lågo i krig med varandra.

3 Och Abia begynte kriget med en här av tappra krigsmän, fyra hundra tusen utvalda män; men Jerobeam ställde upp sig till strid mot honom med åtta hundra tusen utvalda tappra stridsmän.

4 Och Abia steg upp på berget Semaraim i Efraims bergsbygd och sade: »Hören mig, du, Jerobeam, och I, hela Israel.

5 Skullen I icke veta att det är HERREN, Israels Gud, som har givit åt David konungadömet över Israel för evig tid, åt honom själv och hans söner, genom ett saltförbund?

6 Men Jerobeam, Nebats son, Salomos, Davids sons, tjänare, uppreste sig och avföll från sin herre.

7 Och till honom församlade sig löst folk, onda män, och de blevo Rehabeam, Salomos son, för starka, eftersom Rehabeam ännu var ung och försagd och därför icke kunde stå dem emot.

8 Och nu menen I eder kunna stå emot HERRENS konungadöme, som tillhör Davids söner, eftersom I ären en stor hop och haven hos eder de guldkalvar som Jerobeam har låtit göra åt eder till gudar.

9 Haven I icke fördrivit HERRENS präster, Arons söner, och leviterna, och själva gjort eder präster, såsom de främmande folken göra? Vemhelst som kommer med en ungtjur och sju vädurar for att taga handfyllning, han får bliva präst åt dessa gudar, som icke äro gudar.

10 Men vi hava HERREN till vår Gud, och vi hava icke övergivit honom. Vi hava präster av Arons söner, som göra tjänst inför HERREN, och leviter, som sköta tempelsysslorna;

11 och de förbränna åt HERREN brännoffer var morgon och var afton och antända välluktande rökelse och lägga upp bröd på det gyllene bordet och tända var afton den gyllene ljusstaken med dess lampor. Ty vi hålla vad HERREN, vår Gud, har bjudit oss hålla, men I haven övergivit honom.

12 Och se, vi hava Gud i spetsen för oss, och vi hava hans präster med larmtrumpeterna för att blåsa till strid mot eder. I Israels barn, striden icke mot HERREN, edra fäders Gud; ty då skall det icke gå eder väl.»

13 Men Jerobeam hade låtit kringgå dem och lagt ett bakhåll för att falla dem i ryggen; så stodo de nu mitt emot Juda män och hade sitt bakhåll bakom dem.

14 När då Juda män vände sig om, fingo de se att de hade fiender både framför sig och bakom sig. Då ropade de till HERREN, och prästerna blåste i trumpeterna.

15 Därefter hovo Juda män upp ett härskri; och när Juda män hovo upp sitt härskri, lät Gud Jerobeam och hela Israel bliva slagna av Abia och Juda.

16 Och Israels barn flydde för Juda, och Gud gav dem i deras hand.

17 Och Abia med sitt folk anställde ett stort nederlag bland dem, så att fem hundra tusen unga män av Israel föllo slagna.

18 Alltså blevo Israels barn på den tiden kuvade; men Juda barn voro starka, ty de stödde sig på HERREN sina fäders Gud.

19 Och Abia förföljde Jerobeam och tog ifrån honom några städer: Betel med underlydande orter, Jesana med underlydande orter och Efron med underlydande orter.

20 Och Jerobeam förmådde ingenting mer, så länge Abia levde; och han blev hemsökt av HERREN, så att han dog.

21 Men Abia befäste sitt välde; och han tog sig fjorton hustrur och födde tjugutvå söner och sexton döttrar.

22 Vad nu mer är att säga om Abia, om hans företag och om annat som rör honom, det finnes upptecknat i profeten Iddos »Utläggning».

1 No te tekau ma waru o nga tau o Kingi Ieropoama i kingi ai a Apia ki a Hura.

2 A e toru nga tau i kingi ai ia ki Hiruharama. Ko te ingoa o tona whaea ko Mikaia, he tamahine na Uriere no Kipea. A he whawhai ta Apia raua ko Ieropoama ki a raua.

3 Na ka whakatikaia e Apia nga ngohi o tana ope, he hunga maia mo te whawhai, e wha rau mano, he hunga whiriwhiri. I whakatikaia ano e Ieropoama ana ngohi hei whawhai ki a ia; e waru rau mano ana, he hunga whiriwhiri, he marohirohi, he toa.

4 Na ka tu a Apia i runga i Maunga Temaraima, i te whenua pukepuke o Eparaima, a ka mea, Whakarongo mai ki ahau, e Ieropoama, koutou ko Iharaira katoa;

5 Kaua ranei koutou e mohio, he mea homai na Ihowa, na te Atua o Iharaira te kingitanga o Iharaira ki a Rawiri, he mea oti tonu ki a ia, ratou ko ana tama, i runga ano i te kawenata tote?

6 Otira i whakatika ake a Ieropoama tama a Nepata, pononga a Horomona tama a Rawiri, kei te whakakeke ki tona ariki.

7 Na ko te huihuinga o etahi tangata wairangi, he tama na Periara, ki a ia, kua whakapakari i a ratou ki a Rehopoama tama a Horomona, i te mea he taitamariki a Rehopoama, he ngawari hoki tona ngakau, a kihai i kaha ki a ratou.

8 Na e mea na koutou ki te whakatenetene ki te kingitanga o Ihowa kei te ringa nei o nga tama a Rawiri; he huihui nui to koutou, a kei a koutou nga kuao kau koura i hanga na e Ieropoama hei atua mo koutou.

9 He teka ianei kua peia e koutou nga tohunga a Ihowa, nga tama a Arona, ratou ko nga Riwaiti; a whakatohungatia ana e koutou etahi tohunga, pera ana koutou me nga iwi o era atu whenua? Na, ko te tangata e haere ana ki te whakatohunga i a ia ki te puru, ki te tama a te kau, ki nga hipi toa e whitu, hei tohunga ia mo nga mea ehara nei i te atua.

10 Tena ko matou, ko Ihowa to matou Atua, kihai hoki matou i whakarere i a ia. Na he tohunga a matou e minita ana ki a Ihowa, ko nga tama a Arona, ko nga Riwaiti kei ta ratou mahi.

11 A e tahu tinana ana ratou ki a Ihowa, e tahu kakara reka ana i te ata, i te ahiahi: me te taro aroaro e whakatakotoria ana ki te tepu parakore; me te turanga rama koura me ona rama, hei tahu i nga ahiahi. E mau ana hoki i a matou nga mea a Ihowa, a to matou Atua; ko koutou ia kua whakarere i a ia.

12 Na, tena, kei a matou te Atua hei rangatira, me ana tohunga, me nga tetere tangi nui, hei whakatangi i te whawhai ki a koutou. E nga tama a Iharaira, kaua e whawhai ki a Ihowa, ki te Atua o o koutou matua; e kore hoki e taea e koutou.

13 Otira i whakataka e Ieropoama he pehipehi kia haere awhio atu i muri i a ratou: na ko ratou ki te aroaro o Hura, ko te pehipehi ki muri i a ratou.

14 A, i te tahuritanga o Hura, na e tauria ana a mua, a muri, o ratou. Na karanga ana ratou ki a Ihowa, a whakatangi ana nga tohunga i nga tetere.

15 Katahi ka hamama nga tangata o Hura. A, no te hamamatanga o nga tangata o Hura, na patua iho e te Atua a Ieropoama ratou ko Iharaira katoa i te aroaro o Apia ratou ko Hura.

16 Na rere ana nga tama a Iharaira i te aroaro o Hura, a homai ana ratou e te Atua ki o ratou ringa.

17 Patua iho ratou e Apia ratou ko tona iwi, he nui te parekura. Na hinga ana o Iharaira, he mea patu, e rima rau mano, he hunga whiriwhiri.

18 Heoi kua riro ki raro nga tama a Iharaira i taua wa; a ka kaha nga tama a Hura, no ratou i okioki ki a Ihowa, ki te Atua o o ratou matua.

19 Na ka whaia a Ieropoama e Apia, a ka riro etahi o ona pa i a ia, a Peteere me ona pa ririki, a Tehana me ona pa ririki, a Eperaina me ona pa ririki.

20 A kihai a Ieropoama i whai kaha ano i nga ra o Apia, a patua ana ia e Ihowa, mate ake.

21 Otiia ka kaha haere a Apia. I tangohia ano e ia etahi wahine mana kotahi tekau ma wha, a whanau ake, e rua tekau ma rua nga tama, kotahi tekau ma ono nga kotiro.

22 Na, ko era atu meatanga a Apia, me ona ara, me ana kupu, kei te tuhituhi i roto i nga korero a Iro poropiti.