1 Bliven alltså Guds efterföljare, såsom hans älskade barn,

2 och vandren i kärlek, såsom Kristus älskade eder och utgav sig själv för oss till en gåva och ett offer, »Gud till en välbehaglig lukt». Paulus' brev till efesierna, 5 Kapitlet Förmaningar att undfly mörkrets gärningar och vandra såsom ljusets barn. Äkta makars plikter mot varandra.

3 Men otukt och orenhet, av vad slag det vara må, och girighet skolen I, såsom det anstår heliga, icke ens låta nämnas bland eder,

4 ej heller ohöviskt väsende och dåraktigt tal och gyckel; sådant är otillbörligt. Låten fastmer tacksägelse höras.

5 Ty det bören I veta, och det insen I också själva, att ingen otuktig eller oren människa har arvedel i Kristi och Guds rike, ej heller någon girig, ty en sådan är en avgudadyrkare.

6 Låten ingen bedraga eder med tomma ord; ty för sådana synder kommer Guds vrede över de ohörsamma.

7 Haven alltså ingen del i sådant.

8 I voren ju förut mörker, men nu ären I ljus i Herren; vandren då såsom ljusets barn.

9 Ty ljusets frukt består i allt vad godhet och rättfärdighet och sanning är.

10 Ja, vandren så, i det att I pröven vad som är välbehagligt för Herren.

11 Och haven ingen delaktighet i mörkrets gärningar, som icke giva någon frukt, utan avslöjen dem fastmer.

12 Vad av sådana människor i hemlighet förövas, därom är det skamligt till och med att tala;

13 men alltsammans bliver uppenbart, när det avslöjas genom ljuset. Ty varhelst något bliver uppenbart, där är ljus.

14 Därför heter det: »Vakna upp, du som sover, och stå upp ifrån de döda, så skall Kristus lysa fram för dig.»

15 Sen därför noga till, huru I vandren: att I vandren icke såsom ovisa människor, utan såsom visa;

16 och tagen väl i akt vart lägligt tillfälle. Ty tiden är ond.

17 Varen alltså icke oförståndiga, utan förstån vad som är Herrens vilja.

18 Och dricken eder icke druckna av vin; ty därav kommer ett oskickligt leverne. Låten eder fastmer uppfyllas av ande,

19 och talen till varandra i psalmer och lovsånger och andliga visor, och sjungen och spelen till Herrens ära i edra hjärtan,

20 och tacken alltid Gud och Fadern för allt, i vår Herres, Jesu Kristi, namn.

21 Underordnen eder varandra i Kristi fruktan.

22 I hustrur, underordnen eder edra män, såsom I underordnen eder Herren;

23 ty en man är sin hustrus huvud, såsom Kristus är församlingens huvud, han som ock är denna sin kropps Frälsare.

24 Ja, såsom församlingen underordnar sig Kristus, så skola ock hustrurna i allt underordna sig sina män.

25 I män, älsken edra hustrur, såsom Kristus har älskat församlingen och utgivit sig själv för henne

26 till att helga henne, genom att rena henne medelst vattnets bad, i kraft av ordet.

27 Ty så ville han själv ställa fram församlingen inför sig i härlighet, utan fläck och skrynka och annat sådant; fastmer skulle hon vara helig och ostrafflig.

28 På samma sätt äro männen pliktiga att älska sina hustrur, då dessa ju äro deras egna kroppar; den som älskar sin hustru, han älskar sig själv.

29 Ingen har någonsin hatat sitt eget kött; i stället när och omhuldar man det, såsom Kristus gör med församlingen,

30 eftersom vi äro lemmar av hans kropp.

31 »Fördenskull skall en man övergiva sin fader och sin moder och hålla sig till sin hustru, och de tu skola varda ett kött.» --

32 Den hemlighet som ligger häri är stor; jag säger detta med tanke på Kristus och församlingen.

33 Dock gäller också om eder att var och en skall älska sin hustru såsom sig själv; men hustrun å sin sida skall visa sin man vördnad.

1 Na, kia rite ta koutou ki ta te Atua, kia pera me ta nga tamariki e arohaina ana;

2 Haere hoki i runga i te aroha, kia pera me te Karaiti i aroha ki a tatou, i tuku i a ia ano mo tatou hei whakahere, hei patunga tapu ki te Atua, hei kakara pai.

3 Ko te moepuku ia, me nga mahi poke katoa, me te apo, kaua ena e whakahuatia i roto i a koutou, kia rite ki ta te hunga tapu tikanga;

4 Kaua hoki te mea paruparu, te korero wairangi, te korero maminga, kahore nei i tika, erangi ia te whakawhetai.

5 E tino matau ana hoki koutou ki tenei, e kore tetahi tangata moepuku, poke ranei, apo ranei, he kaikarakia nei hoki ia ki te whakapakoko, e whai wahi ki te rangatiratanga o te Karaiti, a o te Atua.

6 Kei tinihangatia koutou e te tangata ki nga kupu tekateka noa: na enei mea hoki te riri o te Atua e puta nei ki nga tamariki a te tutu.

7 Na, kaua koutou e uru ki ta ratou.

8 He pouri hoki koutou i mua, tena ko tenei, he marama i roto i te Ariki: kia rite ta koutou haere ki ta nga tamariki o te marama:

9 Kei runga hoki te hua o te marama i te pai katoa, i te tika, i te pono.

10 Me whakamatau ano e koutou ta te Ariki e pai ai.

11 Kei uru koutou ki nga mahi huakore o te pouri, engari whakahengia.

12 He mea whakama hoki te whakahua kau, i nga mea e meinga ngarotia nei e ratou.

13 Ko nga mea katoa hoki e whakahengia ana, ma te marama e whakakite: he marama hoki nga mea katoa e whakakitea ana.

14 Koia hoki tana kupu nei, Maranga, e tenei e moe nei, ara ake i roto i te hunga mate, a ka whiti a te Karaiti ki runga ki a koe.

15 Na reira kia ata tirotiro i ta koutou haere, kei rite ki ta nga whakaarokore, engari ki ta nga whakaaro nui;

16 Hokona te taima ma koutou, he kino hoki nga ra.

17 Mo konei ra kei whakaarokore koutou, engari kia matau ki ta te Ariki e pai ai.

18 Kaua hoki e haurangi i te waina, he toreretanga hoki tena ki te he; engari kia ki i te Wairua;

19 Ko ta koutou korero ki a koutou ano, hei te waiata tapu, hei te himene, hei te waiata wairua; waiata, himene atu, i roto i o koutou ngakau ki te Ariki;

20 Me te whakawhetai ki te Atua, ara ki te Matua i nga wa katoa, mo nga mea katoa, i runga i te ingoa o to tatou Ariki, o Ihu Karaiti;

21 Kia ngohengohe tetahi ki tetahi i runga i te wehi ki a te Karaiti.

22 E nga wahine, kia ngohengohe ki a koutou tane ake, hei mea ki te Ariki.

23 No te mea ko te tane te o te wahine, e rite ana hoki ki a te Karaiti, ko te ia o te hahi: ko te kaiwhakaora ano ia o te tinana.

24 Otiia e ngohengohe ana te hahi ki ta te Karaiti, kia pera ano nga wahine ki a ratou tane i nga mea katoa.

25 E nga tane, arohaina a koutou wahine, kia pera hoki me te Karaiti i aroha nei ki te hahi, i hoatu hoki i a ia ano mo taua hahi;

26 Hei whakatapunga mana, ma rawa i a ia i te horoinga ki te wai, i runga i te kupu,

27 Hei hahi tapae mana ki a ia ano, he hahi kororia rawa, kahore he ira, kahore he korukoru, tetahi atu mea pera ranei, engari kia tapu, kia kohakore.

28 Me aroha e nga tane a ratou wahine me te mea ko o ratou tinana ake ano. Ko te tangata e aroha ana ki tana wahine ake, e aroha ana ki a ia ake ano.

29 Kahore hoki tetahi kia kino noa ki tona kikokiko ake; engari e atawhai ana, e whakaahuru ana, e pera tonu ana me ta te Karaiti ki te hahi:

30 He wahi hoki tatou no tona tinana.

31 Mo konei ra ka whakarerea ai e te tangata tona papa me tona whaea, a ka piri ki tana wahine, ka kikokiko kotahi to raua tokorua.

32 He nui tenei mea ngaro; otiia mo te Karaiti raua ko te hahi taku korero.

33 Engari kia rite ki tona aroha ki a ia ake ano to koutou aroha, to tenei, to tenei, ki tana wahine, ki tana wahine; me te wahine ano, kia hopohopo ia ki tana tane.