1 Min son, akta på min vishet, böj ditt öra till mitt förstånd,

2 så att du bevarar eftertänksamhet och låter dina läppar taga kunskap i akt.

3 Se, av honung drypa en trolös kvinnas läppar, och halare än olja är hennes mun.

4 Men på sistone bliver hon bitter såsom malört och skarp såsom ett tveeggat svärd.

5 Hennes fötter styra nedåt mot döden till dödsriket draga hennes steg.

6 Livets väg vill hon ej akta på; hennes stigar äro villostigar, fastän hon ej vet det.

7 Så hören mig nu, I barn, och viken icke ifrån min muns tal.

8 Låt din väg vara fjärran ifrån henne, och nalkas icke dörren till hennes hus.

9 Må du ej åt andra få offra din ära, ej dina år åt en som hämnas grymt;

10 må icke främmande få mätta sig av ditt gods och dina mödors frukt komma i en annans hus,

11 så att du själv på sistone måste sucka, när ditt hull och ditt kött är förtärt.

12 och säga: »Huru kunde jag så hata tuktan, huru kunde mitt hjärta så förakta tillrättavisning!

13 Varför lyssnade jag icke till mina lärares röst, och böjde icke mitt öra till dem som ville undervisa mig?

14 Föga fattas nu att jag har drabbats av allt vad ont är, mitt i församling och menighet.

15 Drick vatten ur din egen brunn det vatten som rinner ur din egen källa.

16 Icke vill du att dina flöden skola strömma ut på gatan, dina vattenbäckar på torgen?

17 Nej, dig allena må de tillhöra, och ingen främmande jämte dig.

18 Din brunn må vara välsignad, och av din ungdoms hustru må du hämta din glädje;

19 hon, den älskliga hinden, den täcka gasellen, hennes barm förnöje dig alltid, i hennes kärlek finne du ständig din lust.

20 Min son, icke skall du hava din lust i en främmande kvinna? Icke skall du sluta din nästas hustru i din famn?

21 Se, för HERRENS ögon ligga var människas vägar blottade, och på alla hennes stigar giver han akt.

22 Den ogudaktige fångas av sina egna missgärningar och fastnar i sin egen synds snaror.

23 Han måste dö, därför att han icke lät tukta sig; ja, genom sin stora dårskap kommer han på fall.

1 E taku tama, tahuri ki oki whakaaro nui, kia anga tou taringa ki toku matauranga:

2 Kia u ai koe ki te ngarahu pai, kia mau ai te matauranga i ou ngutu.

3 Ko nga ngutu hoki o te wahine ke, kei te maturuturunga iho o te honikoma, ngawari iho tona mangai i te hinu.

4 He kawa rawa hoki tona mutunga i te taru kawa; he koi, ano he hoari matarua.

5 Ko ona waewae e heke ana ki te mate, mau pu te reinga i ona takahanga;

6 Heoi kahore i kitea e ia te ara totika ki te ora: he kotiti ke ona ara, a kahore ia i te matau.

7 Na reira, e aku tamariki, whakarongo mai ki ahau, kei mahue hoki nga kupu a toku mangai.

8 Kia matara tou ara i a ia, kaua hoki e tata ki te tatau o tona whare;

9 Kei hoatu tou honore ki nga tangata ke, ou tau ki te hunga nanakia:

10 Kei makona nga tangata ke i tou kaha, kei riro ou mauiui ki te whare o te tangata ke;

11 A ka tangi koe i tou whakamutunga, ina poto ou kikokiko me tou tinana.

12 A ka mea, Katae toku kino ki te ako; katae te mauiui o toku ngakau ki te tohutohu!

13 Kihai hoki ahau i whakarongo ki te reo o oku kaiwhakaako, kihai toku taringa i anga ki te hunga e tohutohu ana i ahau.

14 Wahi iti kei nga kino katoa ahau i waenganui o te whakaminenga, o te huihui.

15 Inumia he wai i roto i tau ake rua, me nga wai rere ano i roto i tau ake poka.

16 Kia tohatoha noa atu koia au puna wai, nga awa wai i nga huarahi?

17 Waiho ena mau anake, kauaka ma koutou tahi ko nga tangata ke.

18 Kia manaakitia tau puna wai: kia koa ano koe ki te wahine o tou taitamarikitanga.

19 Kia rite ia ki taua mea ahuareka, ki te hata, ki te mea ataahua ki te anaterope; kia makona koe i ona u i nga wa katoa, kia matenuitia tonutia e koe tona aroha.

20 He aha oti koe, e taku tama, ka matenui ai ki te wahine ke, i awhi ai i te uma o te wahine ke?

21 Kei mua hoki i nga kanohi o Ihowa nga ara o te tangata, a e meinga ana e ia kia papatairite ona ara katoa.

22 Ko ona kino ano hei hopu i te tangata kino, hei taura ona hara e mau ai ia.

23 Ka mate ia, he mea kihai i whakaakona, ka pohehe i te nui o tona wairangi.