1 Visheten har byggt sig ett hus, hon har huggit ut sitt sjutal av pelare.

2 Hon har slaktat sin boskap, blandat sitt vin, hon har jämväl dukat sitt bord

3 Sina tjänarinnor har hon utsänt och låter ropa ut sin bjudning uppe på stadens översta höjder:

4 »Den som är fåkunnig, han komme hit.» Ja, till den oförståndige säger hon så:

5 »Kommen och äten av mitt bröd, och dricken av vinet som jag har blandat.

6 Övergiven eder fåkunnighet, så att I fån leva, och gån fram på förståndets väg.

7 (Den som varnar en bespottare, han får skam igen, och den som tillrättavisar en ogudaktig får smälek därav.

8 Tillrättavisa icke bespottaren, på det att han icke må hata dig; tillrättavisa den som är vis, så skall han älska dig.

9 Giv åt den vise, så bliver han ännu visare; undervisa den rättfärdige, så lär han än mer.

10 HERRENS fruktan är vishetens begynnelse, och att känna den Helige är förstånd.)

11 Ty genom mig skola dina dagar bliva många och levnadsår givas dig i förökat mått.

12 Är du vis, så är din vishet dig själv till gagn, och är du en bespottare, så umgäller du det själv allena.»

13 En dåraktig, yster kvinna är fåkunnigheten, och intet förstå hon.

14 Hon har satt sig vid ingången till sitt hus, på sin stol, högt uppe i staden,

15 för att ropa ut sin bjudning till dem som färdas på vägen, dem som där vandra sin stig rätt fram:

16 »Den som är fåkunnig, han komme hit.» Ja, till den oförståndige säger hon så:

17 »Stulet vatten är sött, bröd i lönndom smakar ljuvligt.»

18 han vet icke att det bär till skuggornas boning, hennes gäster hamna i dödsrikets djup. ----

1 Kua oti i te whakaaro nui tetahi whare mona te hanga, e whitu nga pou kua oti te tarai e ia:

2 Kua oti ana kararehe te patu e ia; whakananu rawa tana waina; kua oti ano tana tepu te whakapai.

3 Kua unga e ia ana kotiro, e karanga ana ia i runga i nga wahi tiketike rawa o te pa.

4 Ki te mea he kuware tetahi, me peka mai ia ki konei: ko te tangata maharakore, ko tana kupu tenei ki a ia,

5 Haere mai, kainga taku taro, inumia hoki te waina kua oti nei te whakananu e ahau.

6 Kati ra, e te hunga kuware, kia ora ai koutou; haere hoki i te ara o te matauranga.

7 Ko ia e papaki ana i te tangata whakahihi, ka whakama; a ko ia e riri ana i te tangata kino, ka piri mai he he ki a ia.

8 Kaua e riria te tangata whakahi, kei kino ia ki a koe: riria ko te tangata whakaaro nui, a ka aroha ia ki a koe.

9 Hoatu te mohio ki te tangata whakaaro nui, a ka neke ake ona whakaaro; whakaakona te tangata tika, a ka nui ake tona mohio.

10 Ko te timatanga o te whakaaro nui ko te wehi ki a Ihowa; ko te matauranga, ko te mohio ki te Mea Tapu.

11 Maku hoki ka maha ai ou ra, maku ka neke ake ai nga tau e ora ai koe.

12 Ki te nui ou whakaaro, mou ano ou whakaaro nui; ki te whakahi koe, mau anake tau pikaunga.

13 Ko te wahine wairangi, he mangai nui ia; he kuware ia, kahore ona mohio ki te aha, ki te aha.

14 Noho ana ia i te kuwaha o tona whare i runga i te nohoanga i nga wahi tiketike o te pa;

15 Kia karanga atu ai ia ki nga tangata e haere ana i te ara, e maro tonu ana o ratou huarahi,

16 Ko te kuware, peka mai ki konei; tena ko te tangata whakaarokore, ko tana kupu tenei ki a ia,

17 He reka te wai tahae, a he ahuareka te taro kai huna.

18 Te mohio ia kei reira nga tupapaku; kei te reinga riro ana i karanga ai.