1 Min son, om du har gått i borgen för din nästa och givit ditt handslag för en främmande,

2 om du har blivit bunden genom din muns tal, ja, fångad genom din muns tal,

3 då, min son, må du göra detta för att rädda dig, eftersom du har kommit i din nästas våld: gå och kasta dig ned för honom och ansätt honom,

4 unna dina ögon ingen sömn och dina ögonlock ingen slummer.

5 Sök räddning såsom en gasell ur jägarens våld, och såsom en fågel ur fågelfängarens våld.

6 Gå bort till myran, du late; se huru hon gör, och bliv vis.

7 Hon har ingen furste över sig, ingen tillsyningsman eller herre;

8 dock bereder hon om sommaren sin föda och samlar under skördetiden in sin mat.

9 Huru länge vill du ligga, du late? När vill du stå upp ifrån din sömn?

10 Ja, sov ännu litet, slumra ännu litet, lägg ännu litet händerna i kors för att vila,

11 så skall fattigdomen komma över dig såsom en rövare och armodet såsom en väpnad man.

12 En fördärvlig människa, ja, en ogärningsman är den som går omkring med vrånghet i munnen,

13 som blinkar med ögonen, skrapar med fötterna, giver tecken med fingrarna.

14 Svek bär en sådan i sitt hjärta, ont bringar han alltid å bane, trätor kommer han åstad.

15 Därför skall ofärd plötsligt komma över honom; oförtänkt varder han krossad utan räddning.

16 Sex ting är det som HERREN hatar, ja, sju äro styggelser för hans själ

17 stolta ögon, en lögnaktig tunga, händer som utgjuta oskyldigt blod,

18 ett hjärta som hopsmider fördärvliga anslag, fötter som äro snara till att löpa efter vad ont är,

19 den som främjar lögn genom falskt vittnesbörd, och den som vållar trätor mellan bröder.

20 Min son, bevara din faders bud, och förkasta icke din moders undervisning.

21 Hav dem alltid bundna vid ditt hjärta, fäst dem omkring din hals.

22 När du går, må de leda dig, när du ligger, må de vaka över dig, och när du vaknar upp, må de tala till dig.

23 Ty budet är en lykta och undervisningen ett ljus, och tillrättavisningar till tukt äro en livets väg.

24 De kunna bevara dig för onda kvinnor, för din nästas hustrus hala tunga.

25 Hav icke begärelse i ditt hjärta till hennes skönhet, och låt henne icke fånga dig med sina blickar.

26 Ty för skökan måste du lämna din sista brödkaka, och den gifta kvinnan går på jakt efter ditt dyra liv.

27 Kan väl någon hämta eld i sitt mantelveck utan att hans kläder bliva förbrända?

28 Eller kan någon gå på glödande kol, utan att hans fötter varda svedda?

29 Så sker ock med den som går in till sin nästas hustru; ostraffad bliver ingen som kommer vid henne.

30 Föraktar man icke tjuven som stjäl för att mätta sitt begär, när han hungrar?

31 Och han måste ju, om han ertappas, betala sjufalt igen och giva allt vad han äger i sitt hus.

32 Så är ock den utan förstånd, som förför en annans hustru; ja, en självspilling är den som sådant gör.

33 Plåga och skam är vad han vinner, och hans smälek utplånas icke.

34 Ty svartsjuk är mannens vrede, och han skonar icke på hämndens dag;

35 lösepenning aktar han alls icke på, och bryr sig ej om att du bjuder stora skänker.

1 Mon fils, si tu as cautionné [pour quelqu'un] envers ton ami, ou si tu as frappé dans la main à l'étranger,

2 Tu es enlacé par les paroles de ta bouche, tu es pris par les paroles de ta bouche.

3 Mon fils, fais maintenant ceci, et te dégage, puisque tu es tombé entre les mains de ton intime ami, va, prosterne-toi, et encourage tes amis.

4 Ne donne point de sommeil à tes yeux, et ne laisse point sommeiller tes paupières.

5 Dégage-toi comme le daim de la main [du chasseur], et comme l'oiseau de la main de l'oiseleur.

6 Va, paresseux, vers la fourmi, regarde ses voies, et sois sage.

7 Elle n'a ni chef, ni directeur, ni gouverneur,

8 [Et cependant] elle prépare en été son pain, et amasse durant la moisson de quoi manger.

9 Paresseux, jusqu'à quand te tiendras-tu couché? Quand te lèveras-tu de ton lit?

10 Un peu de sommeil, [dis-tu], un peu de sommeil, un peu de ploiement de bras, afin de demeurer couché;

11 Et ta pauvreté viendra comme un passant; et ta disette, comme un soldat.

12 L'homme qui imite le démon, est un homme violent et ses discours sont faux.

13 Il fait signe de ses yeux, il parle de ses pieds, il enseigne de ses doigts.

14 Il y a des renversements dans son cœur, il machine du mal en tout temps, il fait naître des querelles.

15 C'est pourquoi sa calamité viendra subitement, il sera subitement brisé, il n'y aura point de guérison.

16 Dieu hait ces six choses, et même sept lui sont en abomination;

17 Savoir, les yeux hautains, la fausse langue, les mains qui répandent le sang innocent;

18 Le cœur qui machine de mauvais desseins; les pieds qui se hâtent pour courir au mal;

19 Le faux témoin qui profère des mensonges; et celui qui sème des querelles entre les frères.

20 Mon fils, garde le commandement de ton père, et n'abandonne point l'enseignement de ta mère;

21 Tiens-les continuellement liés à ton cœur, et les attache à ton cou.

22 Quand tu marcheras, il te conduira; et quand tu te coucheras, il te gardera; et quand tu te réveilleras, il s'entretiendra avec toi.

23 Car le commandement est une lampe; et l'enseignement une lumière; et les répréhensions propres à instruire [sont] le chemin de la vie.

24 Pour te garder de la mauvaise femme, et des flatteries de la langue étrangère,

25 Ne convoite point en ton cœur sa beauté, et ne te laisse point prendre à ses yeux.

26 Car pour l'amour de la femme débauchée on en vient jusqu'à un morceau de pain, et la femme [convoiteuse] d'homme chasse après l'âme précieuse [de l'homme.]

27 Quelqu'un peut-il prendre du feu dans son sein, sans que ses habits brûlent?

28 Quelqu'un marchera-t-il sur la braise, sans que ses pieds en soient brûlés?

29 Ainsi [en prend-il] à celui qui entre vers la femme de son prochain; quiconque la touchera, ne sera point innocent.

30 On ne méprise point un larron, s'il dérobe pour remplir son âme, quand il a faim;

31 Et s'il est trouvé, il le récompensera sept fois au double, il donnera tout ce qu'il a dans sa maison.

32 [Mais] celui qui commet adultère avec une femme, est dépourvu de sens; et celui qui le fera, sera le destructeur de son âme.

33 Il trouvera des plaies et de l'ignominie, et son opprobre ne sera point effacé.

34 Car la jalousie est une fureur de mari, qui n'épargnera point [l'adultère] au jour de la vengeance.

35 Il n'aura égard à aucune rançon, et il n'acceptera rien, quand tu multiplierais les présents.