1 Ropa fritt; vem finnes, som svarar dig, och till vilken av de heliga kan du vända dig?
2 Se, dåren dräpes av sin grämelse, och den fåkunnige dödas av sin bitterhet.
3 Jag såg en dåre, fast var han rotad, men plötsligt måste jag ropa ve över hans boning.
4 Ty hans barn gå nu fjärran ifrån frälsning, de förtrampas i porten utan räddning.
5 Av hans skörd äter vem som är hungrig, den rövas bort, om och hägnad med törnen; efter hans rikedom gapar ett giller.
6 Ty icke upp ur stoftet kommer fördärvet, ej ur marken skjuter olyckan upp;
7 nej, människan varder född till olycka, såsom eldgnistor måste flyga mot höjden.
8 Men vore det nu jag, så sökte jag nåd hos Gud, åt Gud hemställde jag min sak,
9 åt honom som gör stora och outrannsakliga ting, under, flera än någon kan räkna,
10 åt honom som låter regnet falla på jorden och sänder vatten ned över markerna,
11 när han vill upphöja de ringa och förhjälpa de sörjande till frälsning.
12 Han är den som gör de klokas anslag om intet, så att deras händer intet uträtta med förnuft;
13 han fångar de visa i deras klokskap och låter de illfundiga förhasta sig i sina rådslag:
14 mitt på dagen råka de ut för mörker och famla mitt i ljuset, likasom vore det natt.
15 Så frälsar han från deras tungors svärd, han frälsar den fattige ur den övermäktiges hand.
16 Den arme kan så åter hava ett hopp, och orättfärdigheten måste tillsluta sin mun.
17 Ja, säll är den människa som Gud agar; den Allsmäktiges tuktan må du icke förkasta.
18 Ty om han och sargar, så förbinder han ock, om han slår, så hela ock hans händer.
19 Sex gånger räddar han dig ur nöden, ja, sju gånger avvändes olyckan från dig.
20 I hungerstid förlossar han dig från döden och i krig undan svärdets våld.
21 När tungor svänga gisslet, gömmes du undan; du har intet att frukta, när förhärjelse kommer.
22 Ja, åt förhärjelse och dyr tid kan du då le, för vilddjur behöver du ej heller känna fruktan;
23 ty med markens stenar står du i förbund, och med djuren på marken har du ingått fred.
24 Och du får se huru din hydda står trygg; när du synar din boning, saknas intet däri.
25 Du får ock se huru din ätt förökas, huru din avkomma bliver såsom markens örter.
26 I graven kommer du, när du har hunnit din mognad, såsom sädesskylen bärgas, då dess tid är inne.
27 Se, detta hava vi utrannsakat, och så är det; hör därpå och betänk det väl.
1 Rufe doch! Ist einer, der dir antwortet? Und an welchen von den Heiligen willst du dich wenden?
2 Denn den Toren erwürgt der Zorn, und den Einfältigen tötet der Eifer.
3 Ich selbst habe einen Toren gesehen, der Wurzel schlug; sobald ich aber sein Gehöft verfluchte,
4 waren seine Söhne vom Glück verlassen und wurden unterdrückt im Tore, und niemand rettete sie;
5 seine Ernte fraß der Hungrige und nahm sie ihm aus den Dornen heraus, und sein Vermögen schnappten die Habgierigen weg.
6 Denn Unglück wächst nicht aus dem Staub hervor, und Unheil sproßt nicht aus der Erde;
7 sondern der Mensch ist zum Unglück geboren, wie die Funken aufwärts fliegen.
8 Aber doch würde ich Gott suchen und meine Rede an ihn richten,
9 der große, unerforschliche Dinge tut, Wunder ohne Zahl:
10 Er gießt Regen auf die Erde und sendet Wasser über die Fluren;
11 er erhöht die Niedrigen und die Leidtragenden erlangen das Heil;
12 er vereitelt die Anschläge der Listigen, daß ihre Hand nicht helfen kann;
13 er fängt die Weisen in ihrer Klugheit, und der Verschmitzten Rat überstürzt sich selbst;
14 bei Tage stoßen sie an wie im Dunkel und tappen zu Mittag wie in der Nacht.
15 Aber den Armen errettet er vom Schwert und aus ihrem Maul und den Bedürftigen aus der Hand des Starken,
16 daß der Geringe Hoffnung faßt und die Frechheit ihr Maul verschließt.
17 Siehe, wohl dem Menschen, den Gott straft! Darum verwirf die Züchtigung des Allmächtigen nicht!
18 Denn er verwundet und verbindet, er zerschlägt und seine Hand heilt.
19 In sechs Trübsalen wird er dich erretten, und in sieben wird dich kein Leid berühren:
20 In Hungersnot wird er dich vom Tode erlösen und im Kriege von dem Schwert;
21 vor der Geißel der Zunge wirst du geborgen sein und wirst Gewalttätigkeit nicht fürchten, wenn sie kommt;
22 der Verwüstung und Dürre wirst du lachen und vor den wilden Tieren nicht erschrecken;
23 denn mit den Steinen des Feldes stehst du im Bunde, und die Tiere des Feldes halten Frieden mit dir.
24 Du wirst erfahren, daß dein Zelt sicher ist, und untersuchst du deine Wohnung, so fehlt dir nichts.
25 Du wirst erfahren, daß dein Same zahlreich wird und deine Sprößlinge wie das Gras auf Erden.
26 Du wirst in gutem Alter begraben werden, wie man Garben einbringt zu ihrer Zeit.
27 Siehe, das haben wir erforscht, so ist es; vernimm es und merke es dir wohl!