1 Och Elihu tog till orda och sade:

2 Menar du att sådant är riktigt? Kan du påstå att du har rätt mot Gud,

3 du som frågar vad rättfärdighet gagnar dig, vad den båtar dig mer än synd?

4 Svar härpå vill jag giva dig, jag ock dina vänner med dig.

5 Skåda upp mot himmelen och se, betrakta skyarna, som gå där högt över dig.

6 Om du syndar, vad gör du väl honom därmed? Och om dina överträdelser äro många, vad skadar du honom därmed?

7 Eller om du är rättfärdig, vad giver du honom, och vad undfår han av din hand?

8 Nej, för din like kunde din ogudaktighet något betyda och för en människoson din rättfärdighet.

9 Väl klagar man, när våldsgärningarna äro många, man ropar om hjälp mot de övermäktigas arm;

10 men ingen frågar: »Var är min Gud, min skapare, han som låter lovsånger ljuda mitt i natten,

11 han som giver oss insikt framför markens djur och vishet framför himmelens fåglar?»

12 Därför är det man får ropa utan svar om skydd mot de ondas övermod.

13 Se, på fåfängliga böner hör icke Gud, den Allsmäktige aktar icke på slikt;

14 allra minst, när du påstår att du icke får skåda honom, att du måste vänta på honom, fastän saken är uppenbar.

15 Och nu menar du att hans vrede ej håller någon räfst, och att han föga bekymrar sig om människors övermod?

16 Ja, till fåfängligt tal spärrar Job upp sin mun, utan insikt talar han stora ord.

1 Eliú retomou ainda a palavra nestes termos:

2 Imaginas ter razão em pretender justificar-te contra Deus?

3 Quando dizes: Para que me serve isto, qual é minha vantagem em não pecar?

4 Pois vou responder-te, a ti e a teus amigos.

5 Considera os céus e olha: vê como são mais altas do que tu as nuvens!

6 Se pecas, que danos lhe causas? Se multiplicas tuas faltas, que mal lhe fazes?

7 Se és justo, que vantagem lhe dás, ou que recebe ele de tua mão?

8 Tua maldade só prejudica o homem, teu semelhante; tua justiça só diz respeito a um humano.

9 Sob o peso da opressão, geme-se, clama-se sob a mão dos poderosos.

10 Mas ninguém diz: Onde está Deus, meu criador, que inspira cantos de louvor em plena noite,

11 que nos instrui mais do que os animais selvagens e nos torna mais sábios do que as aves do céu?

12 Clamam, mas não são ouvidos, por causa do orgulho dos maus.

13 Deus não ouve as palavras frívolas, o Todo-poderoso não lhes presta atenção.

14 Quando dizes que ele não se ocupa de ti, que tua causa está diante dele, que esperas sua decisão,

15 que sua cólera não castiga e que ele ignora o pecado,

16 Jó abre a boca para palavras ociosas e derrama-se em discursos impertinentes.