1 Då nu Rakel såg att hon icke födde barn åt Jakob, avundades hon sin syster och sade till Jakob: »Skaffa mig barn, eljest dör jag.»

2 Då upptändes Jakobs vrede mot Rakel, och han svarade: »Håller du då mig för Gud? Det är ju han som förmenar dig livsfrukt.»

3 Hon sade: »Se, där är min tjänarinna Bilha; gå in till henne, för att hon må föda barn i mitt sköte, så att genom henne också jag får avkomma.»

4 Så gav hon honom sin tjänstekvinna Bilha till hustru, och Jakob gick in till henne.

5 Och Bilha blev havande och födde åt Jakob en son.

6 Då sade Rakel: »<b>Gud har skaffat rätt</b> åt mig; han har hört min röst och givit mig en son.» Därför gav hon honom namnet Dan.

7 Åter blev Bilha, Rakels tjänstekvinna, havande, och hon födde åt Jakob en andre son.

8 Då sade Rakel: »<b>Strider</b> om Gud har jag stritt med min syster och har vunnit seger.» Och hon gav honom namnet Naftali.

9 Då Lea nu såg att hon hade upphört att föda, tog hon sin tjänstekvinna Silpa och gav henne åt Jakob till hustru.

10 Och Silpa, Leas tjänstekvinna, födde åt Jakob en son.

11 Då sade Lea: »Till <b>lycka</b>!» Och hon gav honom namnet Gad.

12 Och Silpa, Leas tjänstekvinna, födde åt Jakob en andre son.

13 Då sade Lea: »Till <b>sällhet</b> för mig! Ja, jungfrur skola prisa mig säll.» Och hon gav honom namnet Aser.

14 Men Ruben gick ut en gång vid tiden för veteskörden och fann då kärleksäpplen på marken och bar dem till sin moder Lea. Då sade Rakel till Lea: »Giv mig några av din sons kärleksäpplen.»

15 Men hon svarade henne: »Är det icke nog att du har tagit min man? Vill du ock taga min sons kärleksäpplen?» Rakel sade: »Må han då i natt ligga hos dig, om jag får din sons kärleksäpplen.»

16 När nu Jakob om aftonen kom hem från marken, gick Lea honom till mötes och sade: »Till mig skall du gå in; ty jag har givit min sons kärleksäpplen såsom lön för dig.» Så låg han hos henne den natten.

17 Och Gud hörde Lea, så att hon blev havande, och hon födde åt Jakob en femte son.

18 Då sade Lea: »Gud har givit mig min <b>lön</b>, för det att jag gav min tjänstekvinna åt min man.» Och hon gav honom namnet Isaskar.

19 Åter blev Lea havande, och hon födde åt Jakob en sjätte son.

20 Då sade Lea: »Gud har givit mig en god <b>gåva</b>. Nu skall min man <b>förbliva boende</b> hos mig, ty jag har fött honom sex söner.» Och hon gav honom namnet Sebulon.

21 Därefter födde hon en dotter och gav henne namnet Dina.

22 Men Gud tänkte på Rakel; Gud hörde henne och gjorde henne fruktsam.

23 Hon blev havande och födde en son. Då sade hon: »Gud <b>har tagit bort</b> min smälek.»

24 Och hon gav honom namnet Josef, i det hon sade: »HERREN <b>give</b> mig <b>ännu</b> en son.»

25 Då nu Rakel hade fött Josef, sade Jakob till Laban: »Låt mig fara; jag vill draga hem till min ort och till mitt land.

26 Giv mig mina hustrur och mina barn, som jag har tjänat dig för, och låt mig draga hem; du vet ju själv huru jag har tjänat dig.»

27 Laban svarade honom: »Låt mig finna nåd för dina ögon; jag vet genom hemliga tecken att HERREN för din skull har välsignat mig.»

28 Och han sade ytterligare: »Bestäm vad du vill hava i lön av mig, så skall jag giva dig det.»

29 Han svarade honom: »Du vet själv huru jag har tjänat dig, och vad det har blivit av din boskap under min vård.

30 Ty helt litet var det som du hade, förrän jag kom, men det har förökat sig och blivit mycket, ty HERREN har välsignat dig, varhelst jag har gått fram. Men när skall jag nu också få göra något för mitt eget hus?»

31 Han svarade: »Vad skall jag giva dig?» Och Jakob sade: »Du skall icke alls giva mig något. Om du vill göra mot mig såsom jag nu säger, så skall jag fortfara att vara herde för din hjord och vakta den.

32 Jag vill i dag gå igenom hela din hjord och avskilja ur den alla spräckliga och brokiga såväl som alla svarta djur bland fåren, så ock vad som är brokigt och spräckligt bland getterna; sådant må sedan bliva min lön.

33 Och när du framdeles kommer för att med egna ögon se vad som har blivit min lön, då skall min rättfärdighet vara mitt vittne; alla getter hos mig, som icke äro spräckliga eller brokiga, och alla får hos mig, som icke äro svarta, de skola räknas såsom stulna.»

34 Då sade Laban: »Välan, blive det såsom du har sagt.»

35 Och samma dag avskilde han de strimmiga och brokiga bockarna och alla spräckliga och brokiga getter -- alla djur som något vitt fanns på -- och alla svarta djur bland fåren; och detta lämnade han i sina söners vård.

36 Och han lät ett avstånd av tre dagsresor vara mellan sig och Jakob. Och Jakob fick Labans övriga hjord att vakta.

37 Men Jakob tog sig friska käppar av poppel, mandelträd och lönn och skalade på dem vita ränder, i det han blottade det vita på käpparna.

38 Sedan lade han käpparna, som han hade skalat, i rännorna eller vattenhoarna dit hjordarna kommo för att dricka, så att djuren hade dem framför sig; och de hade just sin parningstid, när de nu kommo för att dricka.

39 Och djuren parade sig vid käpparna, och så blev djurens avföda strimmig, spräcklig och brokig.

40 Därefter avskilde Jakob lammen och ordnade djuren så, att de vände huvudena mot det som var strimmigt och mot allt som var svart i Labans hjord; så skaffade han sig egna hjordar, som han icke lät komma ihop med Labans hjord.

41 Och så ofta de kraftigare djuren skulle para sig, lade Jakob käpparna framför djurens ögon i rännorna, så att de parade sig vid käpparna.

42 Men när det var de svagare djuren, lade han icke dit dem. Härigenom tillföllo de svaga Laban och de kraftiga Jakob.

43 Så blev mannen övermåttan rik; han fick mycken småboskap, därtill ock tjänarinnor och tjänare, kameler och åsnor. härledes av.

1 And Rachel seeth that she hath not borne to Jacob, and Rachel is envious of her sister, and saith unto Jacob, `Give me sons, and if there is none -- I die.`

2 And Jacob`s anger burneth against Rachel, and he saith, `Am I in stead of God who hath withheld from thee the fruit of the womb?`

3 And she saith, `Lo, my handmaid Bilhah, go in unto her, and she doth bear on my knees, and I am built up, even I, from her;`

4 and she giveth to him Bilhah her maid-servant for a wife, and Jacob goeth in unto her;

5 and Bilhah conceiveth, and beareth to Jacob a son,

6 and Rachel saith, `God hath decided for me, and also hath hearkened to my voice, and giveth to me a son;` therefore hath she called his name Dan.

7 And Bilhah, Rachel`s maid-servant, conceiveth again, and beareth a second son to Jacob,

8 and Rachel saith, `With wrestlings of God I have wrestled with my sister, yea, I have prevailed;` and she calleth his name Napthali.

9 And Leah seeth that she hath ceased from bearing, and she taketh Zilpah her maid-servant, and giveth her to Jacob for a wife;

10 and Zilpah, Leah`s maid-servant, beareth to Jacob a son,

11 and Leah saith, `A troop is coming;` and she calleth his name Gad.

12 And Zilpah, Leah`s maid-servant, beareth a second son to Jacob,

13 and Leah saith, `Because of my happiness, for daughters have pronounced me happy;` and she calleth his name Asher.

14 And Reuben goeth in the days of wheat-harvest, and findeth love-apples in the field, and bringeth them in unto Leah, his mother, and Rachel saith unto Leah, `Give to me, I pray thee, of the love-apples of thy son.`

15 And she saith to her, `Is thy taking my husband a little thing, that thou hast taken also the love-apples of my son?` and Rachel saith, `Therefore doth he lie with thee to-night, for thy son`s love-apples.`

16 And Jacob cometh in from the field at evening; and Leah goeth to meet him, and saith, `Unto me dost thou come in, for hiring I have hired thee with my son`s love-apples;` and he lieth with her during that night.

17 And God hearkeneth unto Leah, and she conceiveth, and beareth to Jacob a son, a fifth,

18 and Leah saith, `God hath given my hire, because I have given my maid-servant to my husband;` and she calleth his name Issachar.

19 And conceive again doth Leah, and she beareth a sixth son to Jacob,

20 and Leah saith, `God hath endowed me -- a good dowry; this time doth my husband dwell with me, for I have borne to him six sons;` and she calleth his name Zebulun;

21 and afterwards hath she born a daughter, and calleth her name Dinah.

22 And God remembereth Rachel, and God hearkeneth unto her, and openeth her womb,

23 and she conceiveth and beareth a son, and saith, `God hath gathered up my reproach;`

24 and she calleth his name Joseph, saying, `Jehovah is adding to me another son.`

25 And it cometh to pass, when Rachel hath borne Joseph, that Jacob saith unto Laban, `Send me away, and I go unto my place, and to my land;

26 give up my wives and my children, for whom I have served thee, and I go; for thou -- thou hast known my service which I have served thee.`

27 And Laban saith unto him, `If, I pray thee, I have found grace in thine eyes -- I have observed diligently that Jehovah doth bless me for thy sake.`

28 He saith also, `Define thy hire to me, and I give.`

29 And he saith unto him, `Thou -- thou hast known that which I have served thee [in], and that which thy substance was with me;

30 for [it is] little which thou hast had at my appearance, and it breaketh forth into a multitude, and Jehovah blesseth thee at my coming; and now, when do I make, I also, for mine own house?`

31 And he saith, `What do I give to thee?` And Jacob saith, `Thou dost not give me anything; if thou do for me this thing, I turn back; I have delight; thy flock I watch;

32 I pass through all thy flock to-day to turn aside from thence every sheep speckled and spotted, and every brown sheep among the lambs, and speckled and spotted among the goats -- and it hath been my hire;

33 and my righteousness hath answered for me in the day to come, when it cometh in for my hire before thy face; -- every one which is not speckled and spotted among [my] goats, and brown among [my] lambs -- it is stolen with me.`

34 And Laban saith, `Lo, O that it were according to thy word;`

35 and he turneth aside during that day the ring-straked and the spotted he-goats, and all the speckled and the spotted she-goats, every one that [hath] white in it, and every brown one among the lambs, and he giveth into the hand of his sons,

36 and setteth a journey of three days between himself and Jacob; and Jacob is feeding the rest of the flock of Laban.

37 And Jacob taketh to himself a rod of fresh poplar, and of the hazel and chesnut, and doth peel in them white peelings, making bare the white that [is] on the rods,

38 and setteth up the rods which he hath peeled in the gutters in the watering troughs (when the flock cometh in to drink), over-against the flock, that they may conceive in their coming in to drink;

39 and the flocks conceive at the rods, and the flock beareth ring-straked, speckled, and spotted ones.

40 And the lambs hath Jacob parted, and he putteth the face of the flock towards the ring-straked, also all the brown in the flock of Laban, and he setteth his own droves by themselves, and hath not set them near Laban`s flock.

41 And it hath come to pass whenever the strong ones of the flock conceive, that Jacob set the rods before the eyes of the flock in the gutters, to cause them to conceive by the rods,

42 and when the flock is feeble, he doth not set [them]; and the feeble ones have been Laban`s, and the strong ones Jacob`s.

43 And the man increaseth very exceedingly, and hath many flocks, and maid-servants, and men-servants, and camels, and asses.