1 Och Jakob lyfte upp sina ögon och fick se Esau komma med fyra hundra man. Då fördelade han sina barn på Lea och Rakel och de båda tjänstekvinnorna.
2 Och han lät tjänstekvinnorna med deras barn gå främst, Lea med hennes barn därnäst, och Rakel med Josef sist.
3 Och själv gick han framför dem och bugade sig sju gånger ned till jorden, till dess han kom fram till sin broder.
4 Men Esau skyndade emot honom och tog honom i famn och föll honom om halsen och kysste honom; och de gräto.
5 Och när han lyfte upp sina ögon och fick se kvinnorna och barnen, sade han: »Vilka äro dessa som du har med dig?» Han svarade: »Det är barnen som Gud har beskärt din tjänare.»
6 Och tjänstekvinnorna gingo fram med sina barn och bugade sig.
7 Därefter gick ock Lea fram med sina barn, och de bugade sig. Slutligen gingo Josef och Rakel fram och bugade sig.
8 Sedan frågade han: »Vad ville du med hela den skara som jag mötte?» Han svarade: »Jag ville finna nåd för min herres ögon.»
9 Men Esau sade: »Jag har nog; behåll du vad du har, min broder.»
10 Jakob svarade: »Ack nej; om jag har funnit nåd för dina ögon, så tag emot skänkerna av mig, eftersom jag har fått se ditt ansikte, likasom såge jag ett gudaväsens ansikte, då du nu så gunstigt har tagit emot mig.
11 Tag hälsningsskänkerna som jag har skickat emot dig; ty Gud har varit mig nådig, och jag har allt fullt upp.» Och han bad honom så enträget, att han tog emot dem.
12 Och Esau sade: »Låt oss bryta upp och draga vidare; jag vill gå framför dig.»
13 Men han svarade honom: »Min herre ser själv att barnen äro späda, och att jag har med mig får och kor som giva di; driver man dessa för starkt en enda dag, så dör hela hjorden.
14 Må därför min herre draga åstad före sin tjänare, så vill jag komma efter i sakta mak, i den mån boskapen, som drives framför mig, och barnen orka följa med, till dess jag kommer till min herre i Seir.»
15 Då sade Esau: »Så vill jag åtminstone lämna kvar hos dig en del av mitt folk.» Men han svarade: »Varför så? Må jag allenast finna nåd för min herres ögon.»
16 Så vände Esau om, samma dag, och tog vägen till Seir.
17 Men Jakob bröt upp och drog till Suckot och byggde sig där ett hus. Och åt sin boskap gjorde han <b>lövhyddor</b>; därav fick platsen namnet Suckot.
18 Och Jakob kom på sin färd ifrån Paddan-Aram välbehållen till Sikems stad i Kanaans land och slog upp sitt läger utanför staden.
19 Och det jordstycke där han hade slagit upp sitt tält köpte han av Hamors, Sikems faders, barn för hundra kesitor.
20 Och han reste där ett altare och kallade det <b>El-Elohe-Israel</b>.
1 And Jacob lifteth up his eyes, and looketh, and lo, Esau is coming, and with him four hundred men; and he divideth the children unto Leah, and unto Rachel, and unto the two maid-servants;
2 and he setteth the maid-servants and their children first, and Leah and her children behind, and Rachel and Joseph last.
3 And he himself passed over before them, and boweth himself to the earth seven times, until his drawing nigh unto his brother,
4 and Esau runneth to meet him, and embraceth him, and falleth on his neck, and kisseth him, and they weep;
5 and he lifteth up his eyes, and seeth the women and the children, and saith, `What [are] these to thee?` And he saith, `The children with whom God hath favoured thy servant.`
6 And the maid-servants draw nigh, they and their children, and bow themselves;
7 and Leah also draweth nigh, and her children, and they bow themselves; and afterwards Joseph hath drawn nigh with Rachel, and they bow themselves.
8 And he saith, `What to thee [is] all this camp which I have met?` and he saith, `To find grace in the eyes of my lord.`
9 And Esau saith, `I have abundance, my brother, let it be to thyself that which thou hast.`
10 And Jacob saith, `Nay, I pray thee, if, I pray thee, I have found grace in thine eyes, then thou hast received my present from my hand, because that I have seen thy face, as the seeing of the face of God, and thou art pleased with me;
11 receive, I pray thee, my blessing, which is brought to thee, because God hath favoured me, and because I have all [things];` and he presseth on him, and he receiveth,
12 and saith, `Let us journey and go on, and I go on before thee.`
13 And he saith unto him, `My lord knoweth that the children [are] tender, and the suckling flock and the herd [are] with me; when they have beaten them one day, then hath all the flock died.
14 Let my lord, I pray thee, pass over before his servant, and I -- I lead on gently, according to the foot of the work which [is] before me, and to the foot of the children, until that I come unto my lord, to Seir.`
15 And Esau saith, `Let me, I pray thee, place with thee some of the people who [are] with me;` and he said, `Why [is] this? I find grace in the eyes of my lord.`
16 And turn back on that day doth Esau on his way to Seir;
17 and Jacob hath journeyed to Succoth, and buildeth to himself a house, and for his cattle hath made booths, therefore hath he called the name of the place Succoth.
18 And Jacob cometh in to Shalem, a city of Shechem, which [is] in the land of Canaan, in his coming from Padan-Aram, and encampeth before the city,
19 and he buyeth the portion of the field where he hath stretched out his tent, from the hand of the sons of Hamor, father of Shechem, for a hundred kesitah;
20 and he setteth up there an altar, and proclaimeth at it God -- the God of Israel.