1 Ty se, Herren, HERREN Sebaot skall taga bort ifrån Jerusalem och Juda allt slags stöd och uppehälle -- all mat till uppehälle och all dryck till uppehälle --
2 hjältar och krigsmän, domare och profeter, spåmän och äldste,
3 underhövitsmän och högtuppsatta män, rådsherrar och slöjdkunnigt folk och män som äro förfarna i besvärjelsekonst.
4 Och jag skall giva dem ynglingar till furstar, och barnsligt självsvåld skall få råda över dem.
5 Av folket skall den ene förtrycka den andre, var och en sin nästa; den unge skall sätta sig upp mot den gamle, den ringe mot den högt ansedde.
6 När då så sker, att någon fattar tag i en annan i hans faders hus och säger: »Du äger en mantel, du skall bliva vår styresman; tag du hand om detta vacklande rike» --
7 då skall denne svara och säga: »Jag kan icke skaffa bot; i mitt hus finnes varken bröd eller mantel. Mig skolen I icke sätta till styresman över folket.»
8 Ty Jerusalem vacklar, och Juda faller, då de nu med sitt tal och sina gärningar stå emot HERREN och äro gensträviga mot hans härlighets blickar.
9 Deras uppsyn vittnar emot dem; och likasom Sodoms folk bedriva de sina synder uppenbart och dölja dem icke. Ve över deras själar, ty själva hava de berett sig olycka!
10 Om den rättfärdige mån I tänka att det skall gå honom väl, ty sådana skola äta sina gärningars frukt.
11 Men ve över den ogudaktige! Honom skall det gå illa, ty efter hans gärningar skall hans vedergällning bliva.
12 Mitt folks behärskare är ett barn, och kvinnor råda över det. Mitt folk, dina ledare föra dig vilse och fördärva den väg, som du skulle gå.
13 Men HERREN står redo att gå till rätta, han träder fram för att döma folken;
14 HERREN vill gå till doms med sitt folks äldste och med dess furstar. »I haven skövlat vingården; rov från de fattiga är i edra hus.
15 Huru kunnen I så krossa mitt folk och söndermala de fattiga?» Så säger Herren, HERREN Sebaot.
16 Och HERREN säger: Eftersom Sions döttrar äro så högmodiga, och gå med rak hals och spela med ögonen, och gå där och trippa och pingla med sina fotringar,
17 därför skall Herren låta Sions döttrars hjässor bliva fulla av skorv, och HERREN skall blotta deras blygd.
18 På den dagen skall Herren taga bort all deras ståt: fotringar, pannband och halsprydnader,
19 örhängen, armband och slöjor,
20 huvudprydnader, fotstegskedjor, gördlar, luktflaskor och amuletter,
21 fingerringar och näsringar,
22 högtidsdräkter, kåpor, mantlar och pungar,
23 speglar, fina linneskjortor, huvudbindlar och flor.
24 Och där skall vara stank i stället för vällukt, rep i stället för bälte, skalligt huvud i stället för krusat hår, hölje av säcktyg i stället för högtidsmantel, märken av brännjärn i stället för skönhet.
25 Dina män skola falla för svärd och dina hjältar i krig:
26 hennes portar skola klaga och sörja, och övergiven skall hon sitta på marken. 4:1. elektroniska utgåvan.
1 For, lo, the Lord, Jehovah of Hosts, Is turning aside from Jerusalem, And from Judah, stay and staff, Every stay of bread, and every stay of water.
2 Hero and man of war, judge and prophet, And diviner and elder,
3 Head of fifty, and accepted of faces, And counsellor, and the wise of artificers, And the intelligent of charmers.
4 And I have made youths their heads, And sucklings rule over them.
5 And the people hath exacted -- man upon man, Even a man on his neighbour, Enlarge themselves do the youths against the aged, And the lightly esteemed against the honoured.
6 When one layeth hold on his brother, [Of] the house of his father, [by] the garment, `Come, a ruler thou art to us, And this ruin [is] under thy hand.`
7 He lifteth up, in that day, saying: `I am not a binder up, And in my house is neither bread nor garment, Ye do not make me a ruler of the people.`
8 For stumbled hath Jerusalem, and Judah hath fallen, For their tongue and their doings [are] against Jehovah, To provoke the eyes of His glory.
9 The appearance of their faces witnessed against them, And their sin, as Sodom, they declared, They have not hidden! Wo to their soul, For they have done to themselves evil.
10 Say ye to the righteous, that [it is] good, Because the fruit of their doings they eat.
11 Wo to the wicked -- evil, Because the deed of his hand is done to him.
12 My people -- its exactors [are] sucklings, And women have ruled over it. My people -- thy eulogists are causing to err, And the way of thy paths swallowed up.
13 Jehovah hath stood up to plead, And He is standing to judge the peoples.
14 Jehovah into judgment doth enter With elders of His people, and its heads: `And ye, ye have consumed the vineyard, Plunder of the poor [is] in your houses.
15 What -- to you? ye bruise My people, And the faces of the poor ye grind.` An affirmation of the Lord, Jehovah of Hosts, And Jehovah saith:
16 `Because that daughters of Zion have been haughty, And they walk stretching out the neck, And deceiving [with] the eyes, Walking and mincing they go, And with their feet they make a tinkling,
17 The Lord also hath scabbed The crown of the head of daughters of Zion, And Jehovah their simplicity exposeth.
18 In that day doth the Lord turn aside The beauty of the tinkling ornaments, And of the embroidered works, And of the round tires like moons,
19 Of the drops, and the bracelets, and the mufflers,
20 Of the bonnets, and the ornaments of the legs, And of the bands, And of the perfume boxes, and the amulets,
21 Of the seals, and of the nose-rings,
22 Of the costly apparel, and of the mantles, And of the coverings, and of the purses,
23 Of the mirrors, and of the linen garments, And of the hoods, and of the vails,
24 And it hath been, instead of spice is muck, And instead of a girdle, a rope, And instead of curled work, baldness, And instead of a stomacher a girdle of sackcloth.
25 For instead of glory, thy men by sword do fall, And thy might in battle.
26 And lamented and mourned have her openings, Yea, she hath been emptied, on the earth she sitteth!