12 Men Israels barn gjorde åter vad ont var i HERRENS ögon, då gav HERREN Eglon, konungen i Moab, makt över Israel, eftersom de gjorde vad ont var i HERRENS ögon.
13 Denne förenade med sig Ammons barn och Amalek; sedan tågade han åstad och slog Israel, varefter de intogo Palmstaden.
14 Och Israels barn måste nu tjäna: Eglon, konungen i Moab, i aderton år.
15 Men Israels barn ropade till HERREN, och HERREN lät då bland dem en frälsare uppstå, benjaminiten Ehud, Geras son, en vänsterhänt man. När Israels barn genom honom skulle sända sina skänker till Eglon, konungen i Moab,
16 gjorde sig Ehud ett tveeggat svärd, en fot långt; och han band detta under sina kläder vid sin högra länd.
17 Så överlämnade han skänkerna till Eglon, konungen i Moab. Men Eglon var en mycket fet man.
18 När han nu hade överlämnat skänkerna, lät han folket som hade burit dem gå sin väg.
19 Men själv vände han tillbaka från Belätesplatsen vid Gilgal och lät säga: »Jag har ett hemligt ärende till dig, o konung.» När denne då sade: »Lämnen oss i ro», gingo alla de som stodo omkring honom ut därifrån.
20 Men sedan Ehud hade kommit in till honom, där han satt i sommarsalen, som han hade för sig allena, sade Ehud: »Jag har ett ord från Gud att säga dig.» Då stod han upp från sin stol.
21 Men Ehud räckte ut sin vänstra hand och tog svärdet från sin högra länd och stötte det i hans buk,
22 så att ock fästet följde med in efter klingan, och klingan omslöts av fettet, ty han drog icke ut svärdet ur hans buk. Därefter gick Ehud ut i försalen;
23 och när han hade kommit ditut, i förhallen, stängde han igen dörrarna till salen efter sig och riglade dem.
24 Sedan, då han hade gått sin väg, kommo Eglons tjänare, och när de fingo se att dörrarna till salen voro riglade, tänkte de: »Förvisso har han något avsides bestyr i sin sommarkammare.»
25 Men sedan de hade väntat länge och väl, och han ändå icke öppnade dörrarna till salen, togo de nyckeln och öppnade själva, och se, då låg deras herre död där på golvet.
26 Men Ehud hade flytt undan, medan de dröjde; han hade redan hunnit förbi Belätesplatsen och flydde sedan undan till Seira.
27 Och så snart han hade kommit hem, lät han stöta i basun Efraims bergsbygd; då drogo Israels barn ned från bergsbygden med honom i spetsen för sig.
28 Och han sade till dem: »Följen efter mig, ty HERREN har givit edra fiender, moabiterna, i eder hand.» Då drogo de efter honom längre ned och besatte vadställena över Jordan för moabiterna och läto ingen komma över.
29 Där slogo de då moabiterna, vid pass tio tusen man, allasammans ansenligt och tappert folk; icke en enda kom undan.
30 Så blev Moab då kuvat under Israels hand. Och landet hade nu ro i åttio år.
12 and the sons of Israel add to do the evil thing in the eyes of Jehovah; and Jehovah strengtheneth Eglon king of Moab against Israel, because that they have done the evil thing in the eyes of Jehovah;
13 and he gathereth unto him the Bene-Ammon and Amalek, and goeth and smiteth Israel, and they possess the city of palms;
14 and the sons of Israel serve Eglon king of Moab eighteen years.
15 And the sons of Israel cry unto Jehovah, and Jehovah raiseth to them a saviour, Ehud son of Gera, a Benjamite (a man -- shut of his right hand), and the sons of Israel send by his hand a present to Eglon king of Moab;
16 and Ehud maketh for himself a sword, and it hath two mouths (a cubit [is] its length), and he girdeth it under his long robe on his right thigh;
17 and he bringeth near the present to Eglon king of Moab, and Eglon [is] a very fat man.
18 And it cometh to pass, when he hath finished to bring near the present, that he sendeth away the people bearing the present,
19 and he himself hath turned back from the graven images which [are] at Gilgal, and saith, A secret word I have unto thee, O king; and he saith, Hush! and go out from him do all those standing by him.
20 And Ehud hath come unto him, and he is sitting in the upper chamber of the wall which he hath for himself, and Ehud saith, A word of God I have unto thee; and he riseth from off the throne;
21 and Ehud putteth forth his left hand, and taketh the sword from off his right thigh, and striketh it into his belly;
22 and the haft also goeth in after the blade, and the fat shutteth on the blade, that he hath not drawn the sword out of his belly, and it goeth out at the fundament.
23 And Ehud goeth out at the porch, and shutteth the doors of the upper chamber upon him, and hath bolted [it];
24 and he hath gone out, and his servants have come in, and look, and lo, the doors of the upper chamber are bolted, and they say, He is only covering his feet in the inner chamber of the wall.
25 And they stay till confounded, and lo, he is not opening the doors of the upper chamber, and they take the key, and open, and lo, their lord is fallen to the earth -- dead.
26 And Ehud escaped during their tarrying, and hath passed by the images, and is escaped to Seirath.
27 And it cometh to pass, in his coming in, that he bloweth with a trumpet in the hill-country of Ephraim, and go down with him do the sons of Israel from the hill-country, and he before them;
28 and he saith unto them, Pursue after me, for Jehovah hath given your enemies, the Moabites, into your hand; and they go down after him, and capture the passages of the Jordan towards Moab, and have not permitted a man to pass over.
29 And they smite Moab at that time, about ten thousand men, all robust, and every one a man of valour, and not a man hath escaped,
30 and Moab is humbled in that day under the hand of Israel; and the land resteth eighty years.