1 Tänk, HERRE, på vad som har vederfarits oss skåda ned och se till vår smälek.
2 Vår arvedel har kommit i främlingars ägo, våra hus i utlänningars.
3 Vi hava blivit värnlösa, vi hava ingen fader; våra mödrar äro såsom änkor.
4 Vattnet som tillhör oss få vi dricka allenast för penningar; vår egen ved måste vi betala.
5 Våra förföljare äro oss på halsen; huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila.
6 Vi hava måst giva oss under Egypten, under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med.
7 Våra fäder hava syndat, de äro icke mer, vi måste bära deras missgärningar.
8 Trälar få råda över oss; ingen finnes, som rycker oss ur deras våld.
9 Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd, bärga det undan öknens svärd.
10 Vår hud är glödande såsom en ugn, för brännande hungers skull.
11 Kvinnorna kränkte man i Sion, jungfrurna i Juda städer.
12 Furstarna blevo upphängda av deras händer, för de äldste visade de ingen försyn.
13 Ynglingarna måste bära på kvarnstenar, och gossarna dignade under vedbördor.
14 De gamla sitta icke mer i porten, de unga hava upphört med sitt strängaspel.
15 Våra hjärtan hava icke mer någon fröjd i sorgelåt är vår dans förvandlad.
16 Kronan har fallit ifrån vårt huvud; ve oss, att vi syndade så!
17 Därför hava ock våra hjärtan blivit sjuka, därför äro våra ögon förmörkade,
18 för Sions bergs skull, som nu ligger öde, så att rävarna ströva omkring därpå.
19 Du, HERRE, tronar evinnerligen; din tron består från släkte till släkte.
20 Varför vill du för alltid förgäta oss, förkasta oss för beständigt?
21 Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter; förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom.
22 Eller har du alldeles förkastat oss? Förtörnas du på oss så övermåttan?
1 Remember, O Jehovah, what hath befallen us, Look attentively, and see our reproach.
2 Our inheritance hath been turned to strangers, Our houses to foreigners.
3 Orphans we have been -- without a father, our mothers [are] as widows.
4 Our water for money we have drunk, Our wood for a price doth come.
5 For our neck we have been pursued, We have laboured -- there hath been no rest for us.
6 [To] Egypt we have given a hand, [To] Asshur, to be satisfied with bread.
7 Our fathers have sinned -- they are not, We their iniquities have borne.
8 Servants have ruled over us, A deliverer there is none from their hand.
9 With our lives we bring in our bread, Because of the sword of the wilderness.
10 Our skin as an oven hath been burning, Because of the raging of the famine.
11 Wives in Zion they have humbled, Virgins -- in cities of Judah.
12 Princes by their hand have been hanged, The faces of elders have not been honoured.
13 Young men to grind they have taken, And youths with wood have stumbled.
14 The aged from the gate have ceased, Young men from their song.
15 Ceased hath the joy of our heart, Turned to mourning hath been our dancing.
16 Fallen hath the crown [from] our head, Wo [is] now to us, for we have sinned.
17 For this hath our heart been sick, For these have our eyes been dim.
18 For the mount of Zion -- that is desolate, Foxes have gone up on it.
19 Thou, O Jehovah, to the age remainest, Thy throne to generation and generation.
20 Why for ever dost Thou forget us? Thou forsakest us for length of days!
21 Turn us back, O Jehovah, unto Thee, And we turn back, renew our days as of old.
22 For hast Thou utterly rejected us? Thou hast been wroth against us -- exceedingly?