1 Beröm dig icke av morgondagen, ty du vet icke vad en dag kan bära i sitt sköte.

2 Må en annan berömma dig, och icke din egen mun, främmande, och icke dina egna läppar.

3 Sten är tung, och sand är svår att bära, men tyngre än båda är förargelse genom en oförnuftig man.

4 Vrede är en grym sak och harm en störtflod, men vem kan bestå mot svartsjuka?

5 Bättre är öppen tillrättavisning än kärlek som hålles fördold.

6 Vännens slag givas i trofasthet, men ovännens kyssar till överflöd.

7 Den mätte trampar honung under fötterna, men den hungrige finner allt vad bittert är sött.

8 Lik en fågel som har måst fly ifrån sitt bo är en man som har måst fly ifrån sitt hem.

9 Salvor och rökelse göra hjärtat glatt, ömhet hos en vän som giver välbetänkta råd.

10 Din vän och din faders vän må du icke låta fara, gå icke till din broders hus, när ofärd drabbar dig; bättre är en granne som står dig nära än broder som står dig fjärran.

11 Bliv vis, min son, så gläder du mitt hjärta; jag kan då giva den svar, som smädar mig.

12 Den kloke ser faran och söker skydd; de fåkunniga löpa åstad och få plikta därför.

13 Tag kläderna av honom, ty han har gått i borgen för en annan, och panta ut vad han har, för den främmande kvinnans skull.

14 Den som välsignar sin nästa med hög röst bittida om morgonen, honom kan det tillräknas såsom en förbannelse.

15 Ett oavlåtligt takdropp på en regnig dag och en trätgirig kvinna, det kan aktas lika.

16 Den som vill lägga band på en sådan vill lägga band på vinden, och hala oljan möter hans högra hand.

17 Järn giver skärpa åt järn; så skärper den ena människan den andra.

18 Den som vårdar sitt fikonträd, han får äta dess frukt; och den som vårdar sig om sin herre, han kommer till ära.

19 Såsom spegelbilden i vattnet liknar ansiktet, så avspeglar den ena människans hjärta den andras.

20 Dödsriket och avgrunden kunna icke mättas; så bliva ej heller människans ögon mätta.

21 Silvret prövas genom degeln och guldet genom smältugnen, så ock en man genom sitt rykte.

22 Om du stötte den oförnuftige mortel med en stöt, bland grynen, så skulle hans oförnuft ändå gå ur honom.

23 Se väl till dina får, och hav akt på dina hjordar.

24 Ty rikedom varar icke evinnerligen; består ens en krona från släkte till släkte?

25 När ny brodd skjuter upp efter gräset som försvann, och när foder samlas in på bergen,

26 då äger du lamm till att bereda dig kläder och bockar till att köpa dig åker;

27 då giva dig getterna mjölk nog, till föda åt dig själv och ditt hus och till underhåll åt dina tjänarinnor.

1 Boast not thyself of to-morrow, For thou knowest not what a day bringeth forth.

2 Let another praise thee, and not thine own mouth, A stranger, and not thine own lips.

3 A stone [is] heavy, and the sand [is] heavy, And the anger of a fool Is heavier than they both.

4 Fury [is] fierce, and anger [is] overflowing, And who standeth before jealousy?

5 Better [is] open reproof than hidden love.

6 Faithful are the wounds of a lover, And abundant the kisses of an enemy.

7 A satiated soul treadeth down a honeycomb, And [to] a hungry soul every bitter thing [is] sweet.

8 As a bird wandering from her nest, So [is] a man wandering from his place.

9 Ointment and perfume rejoice the heart, And the sweetness of one`s friend -- from counsel of the soul.

10 Thine own friend, and the friend of thy father, forsake not, And the house of thy brother enter not In a day of thy calamity, Better [is] a near neighbour than a brother afar off.

11 Be wise, my son, and rejoice my heart. And I return my reproacher a word.

12 The prudent hath seen the evil, he is hidden, The simple have passed on, they are punished.

13 Take his garment, when a stranger hath been surety, And for a strange woman pledge it.

14 Whoso is saluting his friend with a loud voice, In the morning rising early, A light thing it is reckoned to him.

15 A continual dropping in a day of rain, And a woman of contentions are alike,

16 Whoso is hiding her hath hidden the wind, And the ointment of his right hand calleth out.

17 Iron by iron is sharpened, And a man sharpens the face of his friend.

18 The keeper of a fig-tree eateth its fruit, And the preserver of his master is honoured.

19 As [in] water the face [is] to face, So the heart of man to man.

20 Sheol and destruction are not satisfied, And the eyes of man are not satisfied.

21 A refining pot [is] for silver, and a furnace for gold, And a man according to his praise.

22 If thou dost beat the foolish in a mortar, Among washed things -- with a pestle, His folly turneth not aside from off him.

23 Know well the face of thy flock, Set thy heart to the droves,

24 For riches [are] not to the age, Nor a crown to generation and generation.

25 Revealed was the hay, and seen the tender grass, And gathered the herbs of mountains.

26 Lambs [are] for thy clothing, And the price of the field [are] he-goats,

27 And a sufficiency of goats` milk [is] for thy bread, For bread to thy house, and life to thy damsels!