1 Detta är Salomos ordspråk, Davids sons, Israels konungs.

2 Av dem kan man lära vishet och tukt,

3 så ock att förstå förståndigt tal. Av dem kan man undfå tuktan till insikt och lära rättfärdighet, rätt och redlighet.

4 De kunna giva åt de fåkunniga klokhet, åt den unge kunskap och eftertänksamhet.

5 Genom att höra på dem förökar den vise sin lärdom och förvärvar den förståndige rådklokhet.

6 Av dem lär man förstå ordspråk och djupsinnigt tal, de vises ord och deras gåtor.

7 HERRENS fruktan är begynnelsen till kunskap; vishet och tuktan föraktas av oförnuftiga.

8 Hör, min son, din faders tuktan, och förkasta icke din moders undervisning.

9 Ty sådant är en skön krans för ditt huvud och en kedja till prydnad för din hals.

10 Min son, om syndare locka dig, så följ icke.

11 Om de säga: »Kom med oss; vi vilja lägga oss på lur efter blod, sätta försåt för de oskyldiga, utan sak;

12 såsom dödsriket vilja vi uppsluka dem levande, friska och sunda, såsom fore de ned i graven;

13 allt vad dyrbart är skola vi vinna, vi skola fylla våra hus med byte;

14 dela du med oss vår lott, alla skola vi hava samma pung» --

15 då, min son, må du ej vandra samma väg som de. Nej, håll din fot ifrån deras stig,

16 ty deras fötter hasta till vad ont är, och äro snara, när det gäller att utgjuta blod.

17 Ty väl är det fåfängt, då man vill fånga fåglar, att breda ut nätet i hela flockens åsyn.

18 Men dessa ligga på lur efter sitt eget blod, de sätta försåt för sina egna liv.

19 Så går det envar som söker orätt vinning: sin egen herre berövar den livet.

20 Visheten höjer sitt rop på gatan, på torgen låter hon höra sin röst.

21 I bullrande gathörn predikar hon; där portarna i staden öppna sig, där talar hon sina ord:

22 Huru länge, I fåkunnige, skolen I älska fåkunnighet? Huru länge skola bespottarna hava sin lust i bespottelse och dårarna hata kunskap?

23 Vänden om och akten på min tillrättavisning; se, då skall jag låta min ande flöda för eder jag skall låta eder förnimma mina ord.

24 Eftersom I icke villen höra, när jag ropade, eftersom ingen aktade på, när jag räckte ut min hand,

25 eftersom I läten allt mitt råd fara och icke villen veta av min tillrättavisning

26 därför skall ock jag le vid eder ofärd och bespotta, när det kommer, som I frukten,

27 ja, när det I frukten kommer såsom ett oväder, när ofärden nalkas eder såsom en storm och över eder kommer nöd och ångest.

28 Då skall man ropa till mig, men jag skall icke svara, man skall söka mig, men icke finna mig.

29 Därför att de hatade kunskap och icke funno behag i HERRENS fruktan,

30 ej heller ville följa mitt råd, utan föraktade all min tillrättavisning,

31 därför skola de få äta sina gärningars frukt och varda mättade av sina egna anslag.

32 Ty av sin avfällighet skola de fåkunniga dräpas. och genom sin säkerhet skola dårarna förgås.

33 Men den som hör mig, han skall bo i trygghet och vara säker mot olyckans skräck.

1 Proverbs of Solomon, son of David, king of Israel:

2 For knowing wisdom and instruction, For understanding sayings of intelligence,

3 For receiving the instruction of wisdom, Righteousness, judgment, and uprightness,

4 For giving to simple ones -- prudence, To a youth -- knowledge and discretion.

5 (The wise doth hear and increaseth learning, And the intelligent doth obtain counsels.)

6 For understanding a proverb and its sweetness, Words of the wise and their acute sayings.

7 Fear of Jehovah [is] a beginning of knowledge, Wisdom and instruction fools have despised!

8 Hear, my son, the instruction of thy father, And leave not the law of thy mother,

9 For a graceful wreath [are] they to thy head, And chains to thy neck.

10 My son, if sinners entice thee be not willing.

11 If they say, `Come with us, we lay wait for blood, We watch secretly for the innocent without cause,

12 We swallow them as Sheol -- alive, And whole -- as those going down [to] the pit,

13 Every precious substance we find, We fill our houses [with] spoil,

14 Thy lot thou dost cast among us, One purse is -- to all of us.`

15 My son! go not in the way with them, Withhold thy foot from their path,

16 For their feet to evil do run, And they haste to shed blood.

17 Surely in vain is the net spread out before the eyes of any bird.

18 And they for their own blood lay wait, They watch secretly for their own lives.

19 So [are] the paths of every gainer of dishonest gain, The life of its owners it taketh.

20 Wisdom in an out-place crieth aloud, In broad places she giveth forth her voice,

21 At the head of the multitudes she calleth, In the openings of the gates, In the city her sayings she saith:

22 `Till when, ye simple, do ye love simplicity? And have scorners their scorning desired? And do fools hate knowledge?

23 Turn back at my reproof, lo, I pour forth to you my spirit, I make known my words with you.

24 Because I have called, and ye refuse, I stretched out my hand, and none is attending,

25 And ye slight all my counsel, And my reproof ye have not desired.

26 I also in your calamity do laugh, I deride when your fear cometh,

27 When your fear cometh as destruction, And your calamity as a hurricane doth come, When on you come adversity and distress.

28 Then they call me, and I do not answer, They seek me earnestly, and find me not.

29 Because that they have hated knowledge, And the fear of Jehovah have not chosen.

30 They have not consented to my counsel, They have despised all my reproof,

31 And they eat of the fruit of their way, And from their own counsels they are filled.

32 For the turning of the simple slayeth them, And the security of the foolish destroyeth them.

33 And whoso is hearkening to me dwelleth confidently, And [is] quiet from fear of evil!`