1 Genom visa kvinnor varder huset uppbyggt, men oförnuft river ned det med egna händer.
2 Den som fruktar HERREN, han vandrar i redlighet, men den som föraktar honom, han går krokiga vägar.
3 I den oförnuftiges mun är ett gissel för hans högmod, men de visa bevaras genom sina läppar.
4 Där inga dragare finnas, där förbliver krubban tom, men riklig vinning får man genom oxars kraft.
5 Ett sannfärdigt vittne ljuger icke, men ett falskt vittne främjar lögn.
6 Bespottaren söker vishet och finner ingen, men för den förståndige är kunskap lätt.
7 Gå bort ifrån den man som är dåraktig; aldrig fann du på hans läppar något förstånd.
8 Det är den klokes vishet, att han aktar på sin väg, men det är dårars oförnuft, att de öva svek.
9 De oförnuftiga bespottas av sitt eget skuldoffer, men bland de redliga råder gott behag.
10 Hjärtat känner självt bäst sin egen sorg, ej heller kan en främmande intränga i dess glädje.
11 De ogudaktigas hus förödes, men de rättsinnigas hydda blomstrar.
12 Mången håller sin väg för den i rätta, men på sistone leder den dock till döden.
13 Mitt under löjet kan hjärtat sörja, och slutet på glädjen bliver bedrövelse.
14 Av sina gärningars frukt varder den avfällige mättad, och den gode bliver upphöjd över honom.
15 Den fåkunnige tror vart ord, men den kloke aktar på sina steg.
16 Den vise tager sig till vara och flyr det onda, men dåren är övermodig och sorglös.
17 Den som är snar till vrede gör vad oförnuftigt är, och en ränkfull man bliver hatad.
18 De fåkunniga hava fått oförnuft till sin arvedel, men de kloka bliva krönta med kunskap.
19 De onda måste falla ned inför de goda, och de ogudaktiga vid den rättfärdiges portar.
20 Jämväl av sina närmaste är den fattige hatad, men den rike har många vänner.
21 Den som visar förakt för sin nästa, han begår synd, men säll är den som förbarmar sig över de betryckta.
22 De som bringa ont å bane skola förvisso fara vilse, men barmhärtighet och trofasthet röna de som bringa gott å bane.
23 Av all möda kommer någon vinning, men tomt tal är ren förlust.
24 De visas rikedom är för dem en krona men dårarnas oförnuft förbliver oförnuft.
25 Ett sannfärdigt vittne räddar liv, men den som främjar lögn, han är full av svek.
26 Den som fruktar HERREN har ett tryggt fäste, och hans barn få där en tillflykt.
27 I HERRENS fruktan är en livets källa genom dem undviker man dödens snaror
28 Att hava många undersåtar är en konungs härlighet, men brist på folk är en furstes olycka.
29 Den som är tålmodig visar gott förstånd, men den som är snar till vrede går långt i oförnuft.
30 Ett saktmodigt hjärta är kroppens liv, men bittert sinne är röta i benen.
31 Den som förtrycker den arme smädar hans skapare, men den som förbarmar sig över de fattiga, han ärar honom.
32 Genom sin ondska kommer de ogudaktige på fall, men den rättfärdige är frimodig in i döden.
33 I den förståndiges hjärta bor visheten, och i dårarnas krets gör hon sig kunnig.
34 Rättfärdighet upphöjer ett folk men synd är folkens vanära.
35 En förståndig tjänare behaga konungen väl, men över en vanartig skall han vrede komma.
1 Every wise woman hath builded her house, And the foolish with her hands breaketh it down.
2 Whoso is walking in his uprightness is fearing Jehovah, And the perverted [in] his ways is despising Him.
3 In the mouth of a fool [is] a rod of pride, And the lips of the wise preserve them.
4 Without oxen a stall [is] clean, And great [is] the increase by the power of the ox.
5 A faithful witness lieth not, And a false witness breatheth out lies.
6 A scorner hath sought wisdom, and it is not, And knowledge to the intelligent [is] easy.
7 Go from before a foolish man, Or thou hast not known the lips of knowledge.
8 The wisdom of the prudent [is] to understand his way, And the folly of fools [is] deceit.
9 Fools mock at a guilt-offering, And among the upright -- a pleasing thing.
10 The heart knoweth its own bitterness, And with its joy a stranger doth not intermeddle.
11 The house of the wicked is destroyed, And the tent of the upright flourisheth.
12 There is a way -- right before a man, And its latter end [are] ways of death.
13 Even in laughter is the heart pained, And the latter end of joy [is] affliction.
14 From his ways is the backslider in heart filled, And a good man -- from his fruits.
15 The simple giveth credence to everything, And the prudent attendeth to his step.
16 The wise is fearing and turning from evil, And a fool is transgressing and is confident.
17 Whoso is short of temper doth folly, And a man of wicked devices is hated.
18 The simple have inherited folly, And the prudent are crowned [with] knowledge.
19 The evil have bowed down before the good, And the wicked at the gates of the righteous.
20 Even of his neighbour is the poor hated, And those loving the rich [are] many.
21 Whoso is despising his neighbour sinneth, Whoso is favouring the humble, O his happiness.
22 Do not they err who are devising evil? And kindness and truth [are] to those devising good,
23 In all labour there is advantage, And a thing of the lips [is] only to want.
24 The crown of the wise is their wealth, The folly of fools [is] folly.
25 A true witness is delivering souls, And a deceitful one breatheth out lies.
26 In the fear of Jehovah [is] strong confidence, And to His sons there is a refuge.
27 The fear of Jehovah [is] a fountain of life, To turn aside from snares of death.
28 In the multitude of a people [is] the honour of a king, And in lack of people the ruin of a prince.
29 Whoso is slow to anger [is] of great understanding, And whoso is short in temper is exalting folly.
30 A healed heart [is] life to the flesh, And rottenness to the bones [is] envy.
31 An oppressor of the poor reproacheth his Maker, And whoso is honouring Him Is favouring the needy.
32 In his wickedness is the wicked driven away, And trustful in his death [is] the righteous.
33 In the heart of the intelligent wisdom doth rest. And in the midst of fools it is known.
34 Righteousness exalteth a nation, And the goodliness of peoples [is] a sin-offering.
35 The favour of a king [is] to a wise servant, And an object of his wrath is one causing shame!