1 Min son, om du har gått i borgen för din nästa och givit ditt handslag för en främmande,

2 om du har blivit bunden genom din muns tal, ja, fångad genom din muns tal,

3 då, min son, må du göra detta för att rädda dig, eftersom du har kommit i din nästas våld: gå och kasta dig ned för honom och ansätt honom,

4 unna dina ögon ingen sömn och dina ögonlock ingen slummer.

5 Sök räddning såsom en gasell ur jägarens våld, och såsom en fågel ur fågelfängarens våld.

6 Gå bort till myran, du late; se huru hon gör, och bliv vis.

7 Hon har ingen furste över sig, ingen tillsyningsman eller herre;

8 dock bereder hon om sommaren sin föda och samlar under skördetiden in sin mat.

9 Huru länge vill du ligga, du late? När vill du stå upp ifrån din sömn?

10 Ja, sov ännu litet, slumra ännu litet, lägg ännu litet händerna i kors för att vila,

11 så skall fattigdomen komma över dig såsom en rövare och armodet såsom en väpnad man.

12 En fördärvlig människa, ja, en ogärningsman är den som går omkring med vrånghet i munnen,

13 som blinkar med ögonen, skrapar med fötterna, giver tecken med fingrarna.

14 Svek bär en sådan i sitt hjärta, ont bringar han alltid å bane, trätor kommer han åstad.

15 Därför skall ofärd plötsligt komma över honom; oförtänkt varder han krossad utan räddning.

16 Sex ting är det som HERREN hatar, ja, sju äro styggelser för hans själ

17 stolta ögon, en lögnaktig tunga, händer som utgjuta oskyldigt blod,

18 ett hjärta som hopsmider fördärvliga anslag, fötter som äro snara till att löpa efter vad ont är,

19 den som främjar lögn genom falskt vittnesbörd, och den som vållar trätor mellan bröder.

20 Min son, bevara din faders bud, och förkasta icke din moders undervisning.

21 Hav dem alltid bundna vid ditt hjärta, fäst dem omkring din hals.

22 När du går, må de leda dig, när du ligger, må de vaka över dig, och när du vaknar upp, må de tala till dig.

23 Ty budet är en lykta och undervisningen ett ljus, och tillrättavisningar till tukt äro en livets väg.

24 De kunna bevara dig för onda kvinnor, för din nästas hustrus hala tunga.

25 Hav icke begärelse i ditt hjärta till hennes skönhet, och låt henne icke fånga dig med sina blickar.

26 Ty för skökan måste du lämna din sista brödkaka, och den gifta kvinnan går på jakt efter ditt dyra liv.

27 Kan väl någon hämta eld i sitt mantelveck utan att hans kläder bliva förbrända?

28 Eller kan någon gå på glödande kol, utan att hans fötter varda svedda?

29 Så sker ock med den som går in till sin nästas hustru; ostraffad bliver ingen som kommer vid henne.

30 Föraktar man icke tjuven som stjäl för att mätta sitt begär, när han hungrar?

31 Och han måste ju, om han ertappas, betala sjufalt igen och giva allt vad han äger i sitt hus.

32 Så är ock den utan förstånd, som förför en annans hustru; ja, en självspilling är den som sådant gör.

33 Plåga och skam är vad han vinner, och hans smälek utplånas icke.

34 Ty svartsjuk är mannens vrede, och han skonar icke på hämndens dag;

35 lösepenning aktar han alls icke på, och bryr sig ej om att du bjuder stora skänker.

1 My son! if thou hast been surety for thy friend, Hast stricken for a stranger thy hand,

2 Hast been snared with sayings of thy mouth, Hast been captured with sayings of thy mouth,

3 Do this now, my son, and be delivered, For thou hast come into the hand of thy friend. Go, trample on thyself, and strengthen thy friend,

4 Give not sleep to thine eyes, And slumber to thine eyelids,

5 Be delivered as a roe from the hand, And as a bird from the hand of a fowler.

6 Go unto the ant, O slothful one, See her ways and be wise;

7 Which hath not captain, overseer, and ruler,

8 She doth prepare in summer her bread, She hath gathered in harvest her food.

9 Till when, O slothful one, dost thou lie? When dost thou arise from thy sleep?

10 A little sleep, a little slumber, A little clasping of the hands to rest,

11 And thy poverty hath come as a traveller, And thy want as an armed man.

12 A man of worthlessness, a man of iniquity, Walking [with] perverseness of mouth,

13 Winking with his eyes, speaking with his feet, Directing with his fingers,

14 Frowardness [is] in his heart, devising evil at all times, Contentions he sendeth forth.

15 Therefore suddenly cometh his calamity, Instantly he is broken -- and no healing.

16 These six hath Jehovah hated, Yea, seven [are] abominations to His soul.

17 Eyes high -- tongues false -- And hands shedding innocent blood --

18 A heart devising thoughts of vanity -- Feet hasting to run to evil --

19 A false witness [who] doth breathe out lies -- And one sending forth contentions between brethren.

20 Keep, my son, the command of thy father, And leave not the law of thy mother.

21 Bind them on thy heart continually, Tie them on thy neck.

22 In thy going up and down, it leadeth thee, In thy lying down, it watcheth over thee, And thou hast awaked -- it talketh [with] thee.

23 For a lamp [is] the command, And the law a light, And a way of life [are] reproofs of instruction,

24 To preserve thee from an evil woman, From the flattery of the tongue of a strange woman.

25 Desire not her beauty in thy heart, And let her not take thee with her eyelids.

26 For a harlot consumeth unto a cake of bread, And an adulteress the precious soul hunteth.

27 Doth a man take fire into his bosom, And are his garments not burnt?

28 Doth a man walk on the hot coals, And are his feet not scorched?

29 So [is] he who hath gone in unto the wife of his neighbour, None who doth touch her is innocent.

30 They do not despise the thief, When he stealeth to fill his soul when he is hungry,

31 And being found he repayeth sevenfold, All the substance of his house he giveth.

32 He who committeth adultery [with] a woman lacketh heart, He is destroying his soul who doth it.

33 A stroke and shame he doth find, And his reproach is not wiped away,

34 For jealousy [is] the fury of a man, And he doth not spare in a day of vengeance.

35 He accepteth not the appearance of any atonement, Yea, he doth not consent, Though thou dost multiply bribes!