1 Dessa ordspråk äro ock av Salomo; och Hiskias, Juda konungs, män hava gjort detta utdrag.

2 Det är Guds ära att fördölja en sak, men konungars ära att utforska en sak.

3 Himmelens höjd och jordens djup och konungars hjärtan kan ingen utrannsaka.

4 Skaffa slagget bort ifrån silvret, så får guldsmeden fram en klenod därav.

5 Skaffa de ogudaktiga bort ur konungens tjänst, så varder hans tron befäst genom rättfärdighet.

6 Förhäv dig icke inför konungen, och träd icke fram på de stores plats.

7 Ty det är bättre att man säger till dig: »Stig hitupp», än att man flyttar ned dig för någon förnämligare man, någon som dina ögon redan hava sett.

8 Var icke för hastig att begynna en tvist; vad vill du eljest göra längre fram, om din vederpart kommer dig på skam?

9 Utför din egen sak mot din vederpart, men uppenbara icke en annans hemlighet,

10 på det att icke envar som hör det må lasta dig och ditt rykte bliva ont för beständigt.

11 Gyllene äpplen i silverskålar äro ord som talas i rättan tid.

12 Såsom en gyllene örring passar till ett bröstspänne av fint guld, så passar en vis bestraffare till ett hörsamt öra.

13 Såsom snöns svalka på en skördedag, så är en pålitlig budbärare för avsändaren; sin herres själ vederkvicker han.

14 Såsom regnskyar och blåst, och likväl intet regn, så är en man som skryter med givmildhet, men icke håller ord.

15 Genom tålamod varder en furste bevekt, och en mjuk tunga krossar ben.

16 Om du finner honung, så ät icke mer än du tål, så att du ej bliver övermätt därav och får utspy den.

17 Låt din fot icke för ofta komma i din väns hus, Så att han ej bliver mätt på dig och får motvilja mot dig.

18 En stridshammare och ett svärd och en skarp pil är den som bär falskt vittnesbörd mot sin nästa.

19 Såsom en gnagande tand och såsom ett skadedjurs fot är den trolöses tillförsikt på nödens dag.

20 Såsom att taga av dig manteln på en vinterdag, och såsom syra på lutsalt, så är det att sjunga visor för ett sorgset hjärta.

21 Om din ovän är hungrig, så giv honom att äta, och om han är törstig, så giv honom att dricka;

22 så samlar du glödande kol på hans huvud, och HERREN skall vedergälla dig.

23 Nordanvind föder regn och en tasslande tunga mulna ansikten.

24 Bättre är att bo i en vrå på taket än att hava hela huset gemensamt med en trätgirig kvinna.

25 Såsom friskt vatten för den försmäktande, så är ett gott budskap ifrån fjärran land.

26 Såsom en grumlad källa och en fördärvad brunn, så är en rättfärdig som vacklar inför den ogudaktige.

27 Att äta för mycket honung är icke gott, och den som vinner ära får sin ära nagelfaren.

28 Såsom en stad vars murar äro nedbrutna och borta, så är en man som icke kan styra sitt sinne.

1 Also these are Proverbs of Solomon, that men of Hezekiah king of Judah transcribed: --

2 The honour of God [is] to hide a thing, And the honour of kings to search out a matter.

3 The heavens for height, and the earth for depth, And the heart of kings -- [are] unsearchable.

4 Take away dross from silver, And a vessel for the refiner goeth forth,

5 Take away the wicked before a king, And established in righteousness is his throne.

6 Honour not thyself before a king, And in the place of the great stand not.

7 For better [that] he hath said to thee, `Come thou up hither,` Than [that] he humble thee before a noble, Whom thine eyes have seen.

8 Go not forth to strive, haste, turn, What dost thou in its latter end, When thy neighbour causeth thee to blush?

9 Thy cause plead with thy neighbour, And the secret counsel of another reveal not,

10 Lest the hearer put thee to shame, And thine evil report turn not back.

11 Apples of gold in imagery of silver, [Is] the word spoken at its fit times.

12 A ring of gold, and an ornament of pure gold, [Is] the wise reprover to an attentive ear.

13 As a vessel of snow in a day of harvest, [So is] a faithful ambassador to those sending him, And the soul of his masters he refresheth.

14 Clouds and wind, and rain there is none, [Is] a man boasting himself in a false gift.

15 By long-suffering is a ruler persuaded, And a soft tongue breaketh a bone.

16 Honey thou hast found -- eat thy sufficiency, Lest thou be satiated [with] it, and hast vomited it.

17 Withdraw thy foot from thy neighbour`s house, Lest he be satiated [with] thee, and have hated thee.

18 A maul, and a sword, and a sharp arrow, [Is] the man testifying against his neighbour a false testimony.

19 A bad tooth, and a tottering foot, [Is] the confidence of the treacherous in a day of adversity.

20 Whoso is taking away a garment in a cold day, [Is as] vinegar on nitre, And a singer of songs on a sad heart.

21 If he who is hating thee doth hunger, cause him to eat bread, And if he thirst, cause him to drink water.

22 For coals thou art putting on his head, And Jehovah giveth recompense to thee.

23 A north wind bringeth forth rain, And a secret tongue -- indignant faces.

24 Better to sit on a corner of a roof, Than [with] a woman of contentions, and a house of company.

25 [As] cold waters for a weary soul, So [is] a good report from a far country.

26 A spring troubled, and a fountain corrupt, [Is] the righteous falling before the wicked.

27 The eating of much honey is not good, Nor a searching out of one`s own honour -- honour.

28 A city broken down without walls, [Is] a man without restraint over his spirit!