1 Såsom snö icke hör till sommaren och regn icke till skördetiden, så höves det ej heller att dåren får ära.
2 Såsom sparven far sin kos, och såsom svalan flyger bort, så far en oförtjänt förbannelse förbi.
3 Piskan för hästen, betslet för åsnan och riset för dårarnas rygg!
4 Svara icke dåren efter hans oförnuft, så att du icke själv bliver honom lik.
5 Svara dåren efter hans oförnuft, för att han icke må tycka sig vara vis.
6 Den som sänder bud med en dåre, han hugger själv av sig fötterna, och får olycka till dryck.
7 Lika den lames ben, som hänga kraftlösa ned, äro ordspråk i dårars mun.
8 Såsom att binda slungstenen fast vid slungan, så är det att giva ära åt en dåre.
9 Såsom när en törntagg kommer i en drucken mans hand, så är det med ordspråk i dårars mun.
10 En mästare gör själv allt, men dåren lejer, och lejer vem som kommer.
11 Lik en hund som vänder åter till i sina spyor dåre som på nytt begynner sitt oförnuft.
12 Ser du en man som tycker sig själv vara vis, det är mer hopp om en dåre än om honom.
13 Den late säger: »Ett vilddjur är på vägen, ja, ett lejon är på gatorna.
14 Dörren vänder sig på sitt gångjärn, och den late vänder sig i sin säng.
15 Den late sticker sin hand i fatet, men finner det mödosamt att föra den åter till munnen.
16 Den late tycker sig vara vis, mer än sju som giva förståndiga svar.
17 Lik en som griper en hund i öronen är den som förivrar sig vid andras kiv, där han går fram.
18 Lik en rasande, som slungar ut brandpilar och skjuter och dödar,
19 är en man som bedrager sin nästa och sedan säger: »Jag gjorde det ju på skämt.»
20 När veden tager slut, slocknar elden. och när örontasslaren är borta, stillas trätan.
21 Såsom glöd kommer av kol, och eld av ved, så upptändes kiv av en trätgirig man.
22 Örontasslarens ord äro såsom läckerbitar och tränga ned till hjärtats innandömen.
23 Såsom silverglasering på ett söndrigt lerkärl äro kärleksglödande läppar, där hjärtat är ondskefullt.
24 En fiende förställer sig i sitt tal, men i sitt hjärta bär han på svek.
25 Om han gör sin röst ljuvlig, så tro honom dock icke, ty sjufaldig styggelse är i hans hjärta.
26 Hatet brukar list att fördölja sig med, men den hatfulles ondska varder dock uppenbar i församlingen.
27 Den som gräver en grop, han faller själv däri, och den som vältrar upp en sten, på honom rullar den tillbaka.
28 En lögnaktig tunga hatar dem hon har krossat, och en hal mun kommer fall åstad.
1 As snow in summer, and as rain in harvest, So honour [is] not comely for a fool.
2 As a bird by wandering, as a swallow by flying, So reviling without cause doth not come.
3 A whip is for a horse, a bridle for an ass, And a rod for the back of fools.
4 Answer not a fool according to his folly, Lest thou be like to him -- even thou.
5 Answer a fool according to his folly, Lest he be wise in his own eyes.
6 He is cutting off feet, he is drinking injury, Who is sending things by the hand of a fool.
7 Weak have been the two legs of the lame, And a parable in the mouth of fools.
8 As one who is binding a stone in a sling, So [is] he who is giving honour to a fool.
9 A thorn hath gone up into the hand of a drunkard, And a parable in the mouth of fools.
10 Great [is] the Former of all, And He is rewarding a fool, And is rewarding transgressors.
11 As a dog hath returned to its vomit, A fool is repeating his folly.
12 Thou hast seen a man wise in his own eyes, More hope of a fool than of him!
13 The slothful hath said, `A lion [is] in the way, A lion [is] in the broad places.`
14 The door turneth round on its hinge, And the slothful on his bed.
15 The slothful hath hid his hand in a dish, He is weary of bringing it back to his mouth.
16 Wiser [is] the slothful in his own eyes, Than seven [men] returning a reason.
17 Laying hold on the ears of a dog, [Is] a passer-by making himself wrath for strife not his own.
18 As [one] pretending to be feeble, Who is casting sparks, arrows, and death,
19 So hath a man deceived his neighbour, And hath said, `Am not I playing?`
20 Without wood is fire going out, And without a tale-bearer, contention ceaseth,
21 Coal to burning coals, and wood to fire, And a man of contentions to kindle strife.
22 The words of a tale-bearer [are] as self-inflicted wounds, And they have gone down [to] the inner parts of the heart.
23 Silver of dross spread over potsherd, [Are] burning lips and an evil heart.
24 By his lips doth a hater dissemble, And in his heart he placeth deceit,
25 When his voice is gracious trust not in him, For seven abominations [are] in his heart.
26 Hatred is covered by deceit, Revealed is its wickedness in an assembly.
27 Whoso is digging a pit falleth into it, And the roller of a stone, to him it turneth.
28 A lying tongue hateth its bruised ones, And a flattering mouth worketh an overthrow!