1 Hör, visheten ropar, och förståndet höjer sin röst.
2 Uppe på höjderna står hon, vid vägen, där stigarna mötas.
3 Invid portarna, vid ingången till staden där man träder in genom dörrarna, höjer hon sitt rop:
4 Till eder, I man, vill jag ropa, och min röst skall utgå till människors barn.
5 Lären klokhet, I fåkunnige, och I dårar, lären förstånd.
6 Hören, ty om höga ting vill jag tala, och mina läppar skola upplåta sig till att säga vad rätt är.
7 Ja, sanning skall min mun tala, en styggelse för mina läppar är ogudaktighet.
8 Rättfärdiga äro alla min muns ord; i dem finnes intet falskt eller vrångt.
9 De äro alla sanna för den förståndige och rätta för dem som hava funnit kunskap.
10 Så tagen emot min tuktan hellre än silver, och kunskap hellre än utvalt guld.
11 Ty visheten är bättre än pärlor; allt vad härligt som finnes går ej upp emot henne.
12 Jag, visheten, är förtrogen med klokheten, och jag råder över eftertänksam insikt.
13 Att frukta HERREN är att hata det onda; ja, högfärd, högmod, en ond vandel och en ränkfull mun, det hatar jag.
14 Hos mig finnes råd och utväg; jag är förstånd, hos mig är makt.
15 Genom mig regera konungarna och stadga furstarna vad rätt är.
16 Genom mig härska härskarna och hövdingarna, ja, alla domare på jorden.
17 Jag älskar dem som älska mig, och de som söka mig, de finna mig.
18 Rikedom och ära vinnas hos mig, ädla skatter och rättfärdighet.
19 Min frukt är bättre än guld, ja, finaste guld och den vinning jag skänker bättre än utvalt silver.
20 På rättfärdighetens väg går jag fram, mitt på det rättas stigar,
21 till att giva dem som älska mig en rik arvedel och till att fylla deras förrådshus.
22 HERREN skapade mig såsom sitt förstlingsverk, i urminnes tid, innan han gjorde något annat.
23 Från evighet är jag insatt, från begynnelsen, ända ifrån jordens urtidsdagar.
24 Innan djupen voro till, blev jag född, innan källor ännu funnos, fyllda med vatten
25 Förrän bergens grund var lagd, förrän höjderna funnos, blev jag född,
26 när han ännu icke hade skapat land och mark, ej ens det första av jordkretsens stoft.
27 När han beredde himmelen, var jag tillstädes, när han spände ett valv över djupet,
28 när han fäste skyarna i höjden, när djupets källor bröto fram med makt,
29 när han satte för havet dess gräns, så att vattnet icke skulle överträda hans befallning, när han fastställde jordens grundvalar --
30 då fostrades jag såsom ett barn hos honom, då hade jag dag efter dag min lust och min lek inför hans ansikte beständigt;
31 jag hade min lek på hans jordkrets och min lust bland människors barn.
32 Så hören mig nu, I barn, ty saliga äro de som hålla mina vägar.
33 Hören tuktan, så att I bliven visa, ja, låten henne icke fara.
34 Säll är den människa som hör mig, så att hon vakar vid mina dörrar dag efter dag håller vakt vid dörrposterna i mina portar.
35 Ty den som finner mig, han finner livet och undfår nåd från HERREN.
36 Men den som går miste om mig han skadar sig själv;
37 alla de som hata mig, de älska döden.
1 Doth not wisdom call? And understanding give forth her voice?
2 At the head of high places by the way, Between the paths she hath stood,
3 At the side of the gates, at the mouth of the city, The entrance of the openings, she crieth aloud,
4 `Unto you, O men, I call, And my voice [is] unto the sons of men.
5 Understand, ye simple ones, prudence, And ye fools, understand the heart,
6 Hearken, for noble things I speak, And the opening of my lips [is] uprightness.
7 For truth doth my mouth utter, And an abomination to my lips [is] wickedness.
8 In righteousness [are] all the sayings of my mouth, Nothing in them is froward and perverse.
9 All of them [are] plain to the intelligent, And upright to those finding knowledge.
10 Receive my instruction, and not silver, And knowledge rather than choice gold.
11 For better [is] wisdom than rubies, Yea, all delights are not comparable with it.
12 I, wisdom, have dwelt with prudence, And a knowledge of devices I find out.
13 The fear of Jehovah [is] to hate evil; Pride, and arrogance, and an evil way, And a froward mouth, I have hated.
14 Mine [is] counsel and substance, I [am] understanding, I have might.
15 By me kings reign, and princes decree righteousness,
16 By me do chiefs rule, and nobles, All judges of the earth.
17 I love those loving me, And those seeking me earnestly do find me.
18 Wealth and honour [are] with me, Lasting substance and righteousness.
19 Better [is] my fruit than gold, even fine gold, And mine increase than choice silver.
20 In a path of righteousness I cause to walk, In midst of paths of judgment,
21 To cause my lovers to inherit substance, Yea, their treasures I fill.
22 Jehovah possessed me -- the beginning of His way, Before His works since then.
23 From the age I was anointed, from the first, From former states of the earth.
24 In there being no depths, I was brought forth, In there being no fountains heavy [with] waters,
25 Before mountains were sunk, Before heights, I was brought forth.
26 While He had not made the earth, and out-places, And the top of the dusts of the world.
27 In His preparing the heavens I [am] there, In His decreeing a circle on the face of the deep,
28 In His strengthening clouds above, In His making strong fountains of the deep,
29 In His setting for the sea its limit, And the waters transgress not His command, In His decreeing the foundations of earth,
30 Then I am near Him, a workman, And I am a delight -- day by day. Rejoicing before Him at all times,
31 Rejoicing in the habitable part of His earth, And my delights [are] with the sons of men.
32 And now, ye sons, hearken to me, Yea, happy are they who keep my ways.
33 Hear instruction, and be wise, and slight not.
34 O the happiness of the man hearkening to me, To watch at my doors day by day, To watch at the door-posts of my entrance.
35 For whoso is finding me, hath found life, And bringeth out good-will from Jehovah.
36 And whoso is missing me, is wronging his soul, All hating me have loved death!