1 Varen I mina efterföljare, såsom jag är Kristi. Paulus' första brev till korintierna, 11 Kapitlet Kvinnan må icke vid gudstjänsten uppträda med ohöljt huvud. Herrens måltid må icke hållas på ovärdigt sätt.

2 Jag prisar eder för det att I i alla stycken haven mig i minne och hållen fast vid mina lärdomar, såsom de äro eder givna av mig.

3 Men jag vill att I skolen inse detta, att Kristus är envar mans huvud, och att mannen är kvinnans huvud, och att Gud är Kristi huvud.

4 Var och en man som har sitt huvud betäckt, när han beder eller profeterar, han vanärar sitt huvud.

5 Men var kvinna som beder eller profeterar med ohöljt huvud, hon vanärar sitt huvud, ty det är då alldeles som om hon hade sitt hår avrakat.

6 Om en kvinna icke vill hölja sig, så kan hon lika väl låta skära av sitt hår; men eftersom det är en skam för en kvinna att låta skära av sitt hår eller att låta raka av det, så må hon hölja sig.

7 En man är icke pliktig att hölja sitt huvud, eftersom han är Guds avbild och återspeglar hans härlighet, då kvinnan däremot återspeglar mannens härlighet.

8 Ty mannen är icke av kvinnan, utan kvinnan av mannen.

9 Icke heller skapades mannen för kvinnans skull, utan kvinnan för mannens skull.

10 Därför bör kvinnan på sitt huvud hava en »makt», för änglarnas skull.

11 Dock är det i Herren så, att varken kvinnan är till utan mannen, eller mannen utan kvinnan.

12 Ty såsom kvinnan är av mannen, så är ock mannen genom kvinnan; men alltsammans är av Gud. --

13 Dömen själva: höves det en kvinnan att ohöljd bedja till Gud?

14 Lär icke själva naturen eder att det länder en man till vanheder, om han har långt hår,

15 men att det länder en kvinna till ära, om hon har långt hår? Håret är ju henne givet såsom slöja.

16 Om nu likväl någon vill vara genstridig, så mån han veta att vi för vår del icke hava en sådan sedvänja, ej heller andra Guds församlingar.

17 Detta bjuder jag eder nu. Men vad jag icke kan prisa är att I kommen tillsammans, icke till förbättring, utan till försämring.

18 Ty först och främst hör jag sägas att vid edra församlingsmöten söndringar yppa sig bland eder. Och till en del tror jag att så är.

19 Ty partier måste ju finnas bland eder, för att det skall bliva uppenbart vilka bland eder som hålla provet.

20 När I alltså kommen tillsammans med varandra, kan ingen Herrens måltid hållas;

21 ty vid måltiden tager var och en i förväg själv den mat han har medfört, och så får den ene hungra, medan den andre får för mycket.

22 Haven I då icke edra hem, där I kunnen äta ock dricka? Eller är det så, att I förakten Guds församling och viljen komma dem att blygas, som intet hava? Vad skall jag då säga till eder? Skall jag prisa eder? Nej, i detta stycke prisar jag eder icke.

23 Ty jag har från Herren undfått detta, som jag ock har meddelat eder: I den natt då Herren Jesus blev förrådd tog han ett bröd

24 och tackade Gud och bröt det och sade: »Detta är min lekamen, som varder utgiven för eder. Gören detta till min åminnelse.»

25 Sammalunda tog han ock kalken, efter måltiden, och sade: »Denna kalk är det nya förbundet, i mitt blod. Så ofta I dricken den, så gören detta till min åminnelse.»

26 Ty så ofta I äten detta bröd och dricken kalken, förkunnen I Herrens död, till dess att han kommer.

27 Den som nu på ett ovärdigt sätt äter detta bröd eller dricker Herrens kalk, han försyndar sig på Herrens lekamen och blod.

28 Pröve då människan sig själv, och äte så av brödet och dricke av kalken.

29 Ty den som äter och dricker, utan att göra åtskillnad mellan Herrens lekamen och annan spis, han äter och dricker en dom över sig.

30 Därför finnas ock bland eder många som äro svaga och sjuka, och ganska många äro avsomnade.

31 Om vi ginge till doms med oss själva, så bleve vi icke dömda.

32 Men då vi nu bliva dömda, så är detta en Herrens tuktan, som drabbar oss, för att vi icke skola bliva fördömda tillika med världen.

33 Alltså, mina bröder, när I kommen tillsammans för att hålla måltid, så vänten på varandra.

34 Om någon är hungrig, då må han äta hemma, så att eder sammankomst icke bliver eder till en dom. Om det övriga skall jag förordna, när jag kommer.

1 Followers of me become ye, as I also [am] of Christ.

2 And I praise you, brethren, that in all things ye remember me, and according as I did deliver to you, the deliverances ye keep,

3 and I wish you to know that of every man the head is the Christ, and the head of a woman is the husband, and the head of Christ is God.

4 Every man praying or prophesying, having the head covered, doth dishonour his head,

5 and every woman praying or prophesying with the head uncovered, doth dishonour her own head, for it is one and the same thing with her being shaven,

6 for if a woman is not covered -- then let her be shorn, and if [it is] a shame for a woman to be shorn or shaven -- let her be covered;

7 for a man, indeed, ought not to cover the head, being the image and glory of God, and a woman is the glory of a man,

8 for a man is not of a woman, but a woman [is] of a man,

9 for a man also was not created because of the woman, but a woman because of the man;

10 because of this the woman ought to have [a token of] authority upon the head, because of the messengers;

11 but neither [is] a man apart from a woman, nor a woman apart from a man, in the Lord,

12 for as the woman [is] of the man, so also the man [is] through the woman, and the all things [are] of God.

13 In your own selves judge ye; is it seemly for a woman uncovered to pray to God?

14 doth not even nature itself teach you, that if a man indeed have long hair, a dishonour it is to him?

15 and a woman, if she have long hair, a glory it is to her, because the hair instead of a covering hath been given to her;

16 and if any one doth think to be contentious, we have no such custom, neither the assemblies of God.

17 And this declaring, I give no praise, because not for the better, but for the worse ye come together;

18 for first, indeed, ye coming together in an assembly, I hear of divisions being among you, and partly I believe [it],

19 for it behoveth sects also to be among you, that those approved may become manifest among you;

20 ye, then, coming together at the same place -- it is not to eat the Lord`s supper;

21 for each his own supper doth take before in the eating, and one is hungry, and another is drunk;

22 why, have ye not houses to eat and to drink in? or the assembly of God do ye despise, and shame those not having? what may I say to you? shall I praise you in this? I do not praise!

23 For I -- I received from the Lord that which also I did deliver to you, that the Lord Jesus in the night in which he was delivered up, took bread,

24 and having given thanks, he brake, and said, `Take ye, eat ye, this is my body, that for you is being broken; this do ye -- to the remembrance of me.`

25 In like manner also the cup after the supping, saying, `This cup is the new covenant in my blood; this do ye, as often as ye may drink [it] -- to the remembrance of me;`

26 for as often as ye may eat this bread, and this cup may drink, the death of the Lord ye do shew forth -- till he may come;

27 so that whoever may eat this bread or may drink the cup of the Lord unworthily, guilty he shall be of the body and blood of the Lord:

28 and let a man be proving himself, and so of the bread let him eat, and of the cup let him drink;

29 for he who is eating and drinking unworthily, judgment to himself he doth eat and drink -- not discerning the body of the Lord.

30 Because of this, among you many [are] weak and sickly, and sleep do many;

31 for if ourselves we were discerning, we would not be being judged,

32 and being judged by the Lord, we are chastened, that with the world we may not be condemned;

33 so then, my brethren, coming together to eat, for one another wait ye;

34 and if any one is hungry, at home let him eat, that to judgment ye may not come together; and the rest, whenever I may come, I shall arrange.