1 Mina bröder, jag vill påminna eder om det evangelium som jag förkunnade för eder, som I jämväl togen emot, och som I ännu stån kvar i,

2 genom vilket I ock bliven frälsta; jag vill påminna eder om huru jag förkunnade det för eder, såframt I eljest hållen fast därvid -- om nu icke så är att I förgäves haven kommit till tro.

3 Jag meddelade eder ju såsom ett huvudstycke vad jag själv hade undfått: att Kristus dog för våra synder, enligt skrifterna,

4 och att han blev begraven, och att han har uppstått på tredje dagen, enligt skrifterna,

5 och att han visade sig för Cefas och sedan för de tolv.

6 Därefter visade han sig för mer än fem hundra bröder på en gång, av vilka de flesta ännu leva kvar, medan några äro avsomnade.

7 Därefter visade han sig för Jakob och sedan för alla apostlarna.

8 Allra sist visade han sig också för mig, som är att likna vid ett ofullgånget foster.

9 Ty jag är den ringaste bland apostlarna, ja, icke ens värdig att kallas apostel, jag som har förföljt Guds församling.

10 Men genom Guds nåd är jag vad jag är, och hans nåd mot mig har icke varit fåfäng, utan jag har arbetat mer än de alla -- dock icke jag, utan Guds nåd, som har varit med mig.

11 Det må nu vara jag eller de andra, så är det på det sättet vi predika, och på det sättet I haven kommit till tro.

12 Om det nu predikas om Kristus att han har uppstått från de döda, huru kunna då somliga bland eder säga att det icke finnes någon uppståndelse från de döda?

13 Om det åter icke finnes någon uppståndelse från de döda, då har icke heller Kristus uppstått.

14 Men om Kristus icke har uppstått, då är ju vår predikan fåfäng, då är ock eder tro fåfäng;

15 då befinnas vi ock vara falska Guds vittnen, eftersom vi hava vittnat mot Gud att han har uppväckt Kristus, som han icke har uppväckt, om det är sant att döda icke uppstå.

16 Ja, om döda icke uppstå, så har ej heller Kristus uppstått.

17 Men om Kristus icke har uppstått, så är eder tro förgäves; I ären då ännu kvar i edra synder.

18 Då hava ju ock de gått förlorade, som hava avsomnat i Kristus.

19 Om vi i detta livet hava i Kristus haft vårt hopp, och därav intet bliver, då äro vi de mest ömkansvärda av alla människor.

20 Men nu har Kristus uppstått från de döda, såsom förstlingen av de avsomnade.

21 Ty eftersom döden kom genom en människa, så kom ock genom en människa de dödas uppståndelse.

22 Och såsom i Adam alla dö, så skola ock i Kristus alla göras levande.

23 Men var och en i sin ordning: Kristus såsom förstlingen, därnäst, vid Kristi tillkommelse, de som höra honom till.

24 Därefter kommer änden, då när han överlämnar riket åt Gud och Fadern, sedan han från andevärldens alla furstar och alla väldigheter och makter har tagit all deras makt.

25 Ty han måste regera »till dess han har lagt alla sina fiender under sina fötter».

26 Sist bland hans fiender bliver ock döden berövad all sin makt;

27 ty »allt har han lagt under hans fötter». Men när det heter att »allt är honom underlagt», då är uppenbarligen den undantagen, som har lagt allt under honom.

28 Och sedan allt har blivit Sonen underlagt, då skall ock Sonen själv giva sig under den som har lagt allt under honom. Och så skall Gud bliva allt i alla.

29 Vad kunna annars de som låta döpa sig för de dödas skull vinna därmed? Om så är att döda alls icke uppstå, varför låter man då döpa sig för deras skull?

30 Och varför undsätta vi oss själva var stund för faror?

31 Ty -- så sant jag i Kristus Jesus, vår Herre, kan berömma mig av eder, mina bröder -- jag lider döden dag efter dag.

32 Om jag hade tänkt såsom människor pläga tänka, när jag i Efesus kämpade mot vilddjuren, vad gagnade mig då det jag gjorde? Om döda icke uppstå -- »låtom oss då äta och dricka, ty i morgon måste vi dö».

33 Faren icke vilse: »För goda seder dåligt sällskap är fördärv.»

34 Vaknen upp till rätt nykterhet, och synden icke. Somliga finnas ju, som leva i okunnighet om Gud; eder till blygd säger jag detta.

35 Nu torde någon fråga: »På vad sätt uppstå då de döda, och med hurudan kropp skola de träda fram?»

36 Du oförståndige! Det frö du sår, det får ju icke liv, om det icke först har dött.

37 Och när du sår, då är det du sår icke den växt som en gång skall komma upp, utan ett naket korn, kanhända ett vetekorn, kanhända något annat.

38 Men Gud giver det en kropp, en sådan som han vill, och åt vart frö dess särskilda kropp.

39 Icke allt kött är av samma slag, utan människors har sin art, boskapsdjurs kött en annan art, fåglars kött åter en annan, fiskars återigen en annan.

40 Så finnas ock både himmelska kroppar och jordiska kroppar, men de himmelska kropparnas härlighet är av ett slag, de jordiska kropparnas av ett annat slag.

41 En härlighet har solen, en annan härlighet har månen, åter en annan härlighet hava stjärnorna; ja, den ena stjärnan är icke lik den andra i härlighet. --

42 Så är det ock med de dödas uppståndelse: vad som bliver sått förgängligt, det uppstår oförgängligt;

43 vad som bliver sått i ringhet, det uppstår i härlighet; vad som bliver sått i svaghet, det uppstår i kraft;

44 här sås en »själisk» kropp, där uppstår en andlig kropp. Så visst som det finnes en »själisk» kropp, så visst finnes det ock en andlig.

45 Så är ock skrivet: »Den första människan, Adam, blev en levande varelse med själ.» Den siste Adam åter blev en levandegörande ande.

46 Men icke det andliga är det första, utan det »själiska»; sedan kommer det andliga.

47 Den första människan var av jorden och jordisk, den andra människan är av himmelen.

48 Sådan som den jordiska var, sådana äro ock de jordiska; och sådan som den himmelska är, sådana äro ock de himmelska.

49 Och såsom vi hava burit den jordiskas gestalt, så skola vi ock bära den himmelskas gestalt.

50 Mina bröder, vad jag nu vill säga är detta, att kött och blod icke kunna få Guds rike till arvedel; ej heller får förgängligheten oförgängligheten till arvedel.

51 Se, jag säger eder en hemlighet: Vi skola icke alla avsomna, men alla skola vi bliva förvandlade,

52 och det i ett nu, i ett ögonblick, vid den sista basunens ljud. Ty basunen skall ljuda, och de döda skola uppstå till oförgänglighet, och då skola vi bliva förvandlade.

53 Ty detta förgängliga måste ikläda sig oförgänglighet, och detta dödliga ikläda sig odödlighet.

54 Men när detta förgängliga har iklätt sig oförgänglighet, och detta dödliga har iklätt sig odödlighet, då skall det ord fullbordas, som står skrivet: »Döden är uppslukad och seger vunnen.»

55 Du död, var är din seger? Du död, var är din udd?

56 Dödens udd är synden, och syndens makt kommer av lagen.

57 Men Gud vare tack, som giver oss segern genom vår Herre Jesus Kristus!

58 Alltså, mina älskade bröder, varen fasta, orubbliga, alltid överflödande i Herrens verk, eftersom I veten att edert arbete icke är fåfängt i Herren.

1 And I make known to you, brethren, the good news that I proclaimed to you, which also ye did receive, in which also ye have stood,

2 through which also ye are being saved, in what words I proclaimed good news to you, if ye hold fast, except ye did believe in vain,

3 for I delivered to you first, what also I did receive, that Christ died for our sins, according to the Writings,

4 and that he was buried, and that he hath risen on the third day, according to the Writings,

5 and that he appeared to Cephas, then to the twelve,

6 afterwards he appeared to above five hundred brethren at once, of whom the greater part remain till now, and certain also did fall asleep;

7 afterwards he appeared to James, then to all the apostles.

8 And last of all -- as to the untimely birth -- he appeared also to me,

9 for I am the least of the apostles, who am not worthy to be called an apostle, because I did persecute the assembly of God,

10 and by the grace of God I am what I am, and His grace that [is] towards me came not in vain, but more abundantly than they all did I labour, yet not I, but the grace of God that [is] with me;

11 whether, then, I or they, so we preach, and so ye did believe.

12 And if Christ is preached, that out of the dead he hath risen, how say certain among you, that there is no rising again of dead persons?

13 and if there be no rising again of dead persons, neither hath Christ risen;

14 and if Christ hath not risen, then void [is] our preaching, and void also your faith,

15 and we also are found false witnesses of God, because we did testify of God that He raised up the Christ, whom He did not raise if then dead persons do not rise;

16 for if dead persons do not rise, neither hath Christ risen,

17 and if Christ hath not risen, vain is your faith, ye are yet in your sins;

18 then, also, those having fallen asleep in Christ did perish;

19 if in this life we have hope in Christ only, of all men we are most to be pitied.

20 And now, Christ hath risen out of the dead -- the first-fruits of those sleeping he became,

21 for since through man [is] the death, also through man [is] a rising again of the dead,

22 for even as in Adam all die, so also in the Christ all shall be made alive,

23 and each in his proper order, a first-fruit Christ, afterwards those who are the Christ`s, in his presence,

24 then -- the end, when he may deliver up the reign to God, even the Father, when he may have made useless all rule, and all authority and power --

25 for it behoveth him to reign till he may have put all the enemies under his feet --

26 the last enemy is done away -- death;

27 for all things He did put under his feet, and, when one may say that all things have been subjected, [it is] evident that He is excepted who did subject the all things to him,

28 and when the all things may be subjected to him, then the Son also himself shall be subject to Him, who did subject to him the all things, that God may be the all in all.

29 Seeing what shall they do who are baptized for the dead, if the dead do not rise at all? why also are they baptized for the dead?

30 why also do we stand in peril every hour?

31 Every day do I die, by the glorying of you that I have in Christ Jesus our Lord:

32 if after the manner of a man with wild beasts I fought in Ephesus, what the advantage to me if the dead do not rise? let us eat and drink, for to-morrow we die!

33 Be not led astray; evil communications corrupt good manners;

34 awake up, as is right, and sin not; for certain have an ignorance of God; for shame to you I say [it].

35 But some one will say, `How do the dead rise?

36 unwise! thou -- what thou dost sow is not quickened except it may die;

37 and that which thou dost sow, not the body that shall be dost thou sow, but bare grain, it may be of wheat, or of some one of the others,

38 and God doth give to it a body according as He willed, and to each of the seeds its proper body.

39 All flesh [is] not the same flesh, but there is one flesh of men, and another flesh of beasts, and another of fishes, and another of birds;

40 and [there are] heavenly bodies, and earthly bodies; but one [is] the glory of the heavenly, and another that of the earthly;

41 one glory of sun, and another glory of moon, and another glory of stars, for star from star doth differ in glory.

42 So also [is] the rising again of the dead: it is sown in corruption, it is raised in incorruption;

43 it is sown in dishonour, it is raised in glory; it is sown in weakness, it is raised in power;

44 it is sown a natural body, it is raised a spiritual body; there is a natural body, and there is a spiritual body;

45 so also it hath been written, `The first man Adam became a living creature,` the last Adam [is] for a life-giving spirit,

46 but that which is spiritual [is] not first, but that which [was] natural, afterwards that which [is] spiritual.

47 The first man [is] out of the earth, earthy; the second man [is] the Lord out of heaven;

48 as [is] the earthy, such [are] also the earthy; and as [is] the heavenly, such [are] also the heavenly;

49 and, according as we did bear the image of the earthy, we shall bear also the image of the heavenly.

50 And this I say, brethren, that flesh and blood the reign of God is not able to inherit, nor doth the corruption inherit the incorruption;

51 lo, I tell you a secret; we indeed shall not all sleep, and we all shall be changed;

52 in a moment, in the twinkling of an eye, in the last trumpet, for it shall sound, and the dead shall be raised incorruptible, and we -- we shall be changed:

53 for it behoveth this corruptible to put on incorruption, and this mortal to put on immortality;

54 and when this corruptible may have put on incorruption, and this mortal may have put on immortality, then shall be brought to pass the word that hath been written, `The Death was swallowed up -- to victory;

55 where, O Death, thy sting? where, O Hades, thy victory?`

56 and the sting of the death [is] the sin, and the power of the sin the law;

57 and to God -- thanks, to Him who is giving us the victory through our Lord Jesus Christ;

58 so that, my brethren beloved, become ye stedfast, unmovable, abounding in the work of the Lord at all times, knowing that your labour is not vain in the Lord.