Lamentações 1

1 Hur övergiven sitter hon inte,den folkrika staden!Hon har blivit lik en änka.Hon som var så mäktig bland folken,en furstinna bland länderna,hon måste nu göra slavtjänst.

2 Bittert gråter hon i natten,tårar rinner utför hennes kind.Bland alla hennes älskarefinns ingen som tröstar henne.Alla hennes vänner har svikit henne,de har blivit hennes fiender.

3 Juda har gått i landsflyktpå grund av förtryckoch svår träldom.Hon bor nu bland hednafolken,hon finner ingen ro.Alla hennes förföljare har överfallit hennemitt i hennes nöd.

4 Vägarna till Sion sörjer,ty ingen kommer längre till högtiderna.Alla hennes portar är öde,hennes präster suckar.Hennes jungfrur är bedrövade,och själv sörjer hon bittert.

5 Hennes ovänner har makten,hennes fiender känner sig säkra.Ty Herren har bedrövat henneför hennes många synders skull.Hennes barn har vandrat bortsom fångar framför fienden.

6 All prakt har försvunnitfrån dottern Sion.Hennes furstar liknar hjortar,som inte finner bete.De vandrar kraftlösaframför förföljaren.

7 I sin nöd och hemlöshetkommer Jerusalem ihågallt vad dyrbart hon ägdei forna dagar.Nu, då hennes folk har fallit för ovännens handoch ingen kommer till hennes hjälp,ser hennes ovänner med hån på hennes undergång.

8 Svårt har Jerusalem syndat,därför ses hon som oren.Alla som ärade henne föraktar henne,ty de ser hennes nakenhet.Själv suckar honoch vänder sig bort.

9 Orenhet fläckar fållen på hennes kläder,hon tänkte inte på vad slutet skulle bli.Hon har sjunkit ofattbart djuptoch ingen finns som tröstar henne.O, Herre, se mitt betryck,ty fienden förhäver sig.

10 Ovännen har räckt ut sin handefter allt dyrbart hon ägde.Hon har sett hur hedningargår in i hennes helgedom,sådana som du har förbjuditatt komma in i din församling.

11 Allt hennes folk suckaroch söker efter bröd.De ger sina dyrbarheter för matför att hålla sig vid liv.Se, o Herre, och ge akt påhur föraktad jag har blivit.

12 Betyder det ingenting för alla er som går vägen förbi?Ge akt på detta och se:Kan någon plåga vara lik den plågasom drabbat mig,den som Herren låtit mig lidapå sin brinnande vredes dag?

13 Från höjden har han sänt en eldin i mina ben och kuvat dem.Han bredde ut ett nät för mina fötter,han stötte mig tillbaka.Han har lämnat mig övergivenoch sjuk hela dagen.

14 Till ett ok knöts mina synder samman,av hans hand vävdes de ihop,de har lagts över min nacke.Han har brutit ner min kraft.Herren har lämnat mig i händerna på demsom jag inte kan stå emot.

15 Alla de hjältar som fanns hos mighar Herren förkastat.Han kallade samman ett uppbåd mot migför att krossa mina unga män.Som en vinpress har Herren trampatjungfrun, dottern Juda.

16 Därför gråter jag,mina ögon flödar av tårar.Ty fjärran ifrån mig är den som kan trösta migoch vederkvicka min själ.Mina barn är övergivna,ty fienden har blivit mig övermäktig.

17 Sion räcker ut sina händer,men ingen finns som tröstar henne.Mot Jakob har Herren bådat upphans ovänner från alla håll,Jerusalem har blivitsom något orent ibland dem.

18 Herren är rättfärdig,men jag var upprorisk mot hans bud.Hör då, alla ni folk,och se min plåga!Mina jungfrur och unga mänhar gått i fångenskap.

19 Jag kallade på mina älskare,men de svek mig.Mina präster och mina äldsteomkom i staden,medan de letade efter matför att hålla sig vid liv.

20 Se, Herre, hur jag är i nöd!Det jäser i mitt innersta,mitt hjärta vänder sig i mitt bröst,ty jag har varit mycket upprorisk.Ute gör svärdet mig barnlös,inomhus finns endast död.

21 Man hör hur jag suckar,men ingen finns som tröstar mig.Alla mina fiender har hört om min olyckaoch gläder sig över att du har gjort detta.Den dag du har förkunnat har du låtit komma,men det skall gå dem som mig.

22 Låt all deras ondska komma inför ditt ansikteoch gör med demså som du har gjort med migför alla mina synder.Ty många är mina suckar,och mitt hjärta är sjukt.