Neemias 13

1 On that day they read in the book of Moses in the hearing of the people; and it was found written in it that an Ammonite and a Moabite should not enter into the assembly of God forever, 2 because they didn’t meet the children of Israel with bread and with water, but hired Balaam against them to curse them; however, our God turned the curse into a blessing. 3 It came to pass, when they had heard the law, that they separated all the mixed multitude from Israel.

4 Now before this, Eliashib the priest, who was appointed over the rooms of the house of our God, being allied to Tobiah, 5 had prepared for him a great room, where before they laid the meal offerings, the frankincense, the vessels, and the tithes of the grain, the new wine, and the oil, which were given by commandment to the Levites, the singers, and the gatekeepers; and the wave offerings for the priests. 6 But in all this, I was not at Jerusalem; for in the thirty-second year of Artaxerxes king of Babylon I went to the king; and after some days I asked leave of the king, 7 and I came to Jerusalem, and understood the evil that Eliashib had done for Tobiah, in preparing him a room in the courts of God’s house. 8 It grieved me severely. Therefore I threw all Tobiah’s household stuff out of the room. 9 Then I commanded, and they cleansed the rooms. I brought into them the vessels of God’s house, with the meal offerings and the frankincense again.

10 I perceived that the portions of the Levites had not been given them, so that the Levites and the singers, who did the work, had each fled to his field. 11 Then I contended with the rulers, and said, "Why is God’s house forsaken?" I gathered them together, and set them in their place. 12 Then all Judah brought the tithe of the grain, the new wine, and the oil to the treasuries. 13 I made treasurers over the treasuries, Shelemiah the priest, and Zadok the scribe, and of the Levites, Pedaiah: and next to them was Hanan the son of Zaccur, the son of Mattaniah; for they were counted faithful, and their business was to distribute to their brothers.

14 Remember me, my God, concerning this, and don’t wipe out my good deeds that I have done for the house of my God, and for its observances.

15 In those days I saw some men treading wine presses on the Sabbath in Judah, bringing in sheaves, and loading donkeys with wine, grapes, figs, and all kinds of burdens which they brought into Jerusalem on the Sabbath day; and I testified against them in the day in which they sold food. 16 Some men of Tyre also lived there, who brought in fish and all kinds of wares, and sold on the Sabbath to the children of Judah, and in Jerusalem. 17 Then I contended with the nobles of Judah, and said to them, "What evil thing is this that you do, and profane the Sabbath day? 18 Didn’t your fathers do this, and didn’t our God bring all this evil on us and on this city? Yet you bring more wrath on Israel by profaning the Sabbath."

19 It came to pass that when the gates of Jerusalem began to be dark before the Sabbath, I commanded that the doors should be shut, and commanded that they should not be opened until after the Sabbath. I set some of my servants over the gates, so that no burden should be brought in on the Sabbath day. 20 So the merchants and sellers of all kinds of wares camped outside of Jerusalem once or twice. 21 Then I testified against them, and said to them, "Why do you stay around the wall? If you do so again, I will lay hands on you." From that time on, they didn’t come on the Sabbath. 22 I commanded the Levites that they should purify themselves, and that they should come and keep the gates, to sanctify the Sabbath day. Remember me for this also, my God, and spare me according to the greatness of your loving kindness.

23 In those days I also saw the Jews who had married women of Ashdod, of Ammon, and of Moab; 24 and their children spoke half in the speech of Ashdod, and could not speak in the Jews’ language, but according to the language of each people. 25 I contended with them, cursed them, struck certain of them, plucked off their hair, and made them swear by God, "You shall not give your daughters to their sons, nor take their daughters for your sons, or for yourselves. 26 Didn’t Solomon king of Israel sin by these things? Yet among many nations there was no king like him, and he was loved by his God, and God made him king over all Israel. Nevertheless foreign women caused even him to sin. 27 Shall we then listen to you to do all this great evil, to trespass against our God in marrying foreign women?"

28 One of the sons of Joiada, the son of Eliashib the high priest, was son-in-law to Sanballat the Horonite; therefore I chased him from me. 29 Remember them, my God, because they have defiled the priesthood and the covenant of the priesthood and of the Levites.

30 Thus I cleansed them from all foreigners and appointed duties for the priests and for the Levites, everyone in his work; 31 and for the wood offering, at appointed times, and for the first fruits. Remember me, my God, for good.

Avskiljande av främmande folk

1 *5 Mos 23:3f. Den dagen läste man ur Moses bok för folket. Där fann man skrivet*13:1Där fann man skrivetSe 5 Mos 23:3f. att ingen ammonit eller moabit någonsin skulle få komma in i Guds församling, 2 *4 Mos 22:5f. för de hade inte mött Israels barn med mat och dryck utan hade lejt Bileam*13:2lejt BileamSe 4 Mos 22-24. Bileam ("slukar folk") förledde folket till förbjudna sexuella förbindelser med moabitiska kvinnor (4 Mos 25, 31:16, 2 Petr 2:15f, Upp 2:14). mot dem för att förbanna dem. Men vår Gud vände förbannelsen till välsignelse. 3 När de hade hört lagen, avskilde de alla främlingar från Israel.

Nehemjas reformer

4 *Neh 2:10, 4:3, 6:1. En tid dessförinnan hade prästen Eljashib, en släkting till Tobia, blivit utsedd att förestå kamrarna i vår Guds hus. 5 *Neh 10:39, 12:44. Han hade inrett ett stort rum åt Tobia, där man tidigare brukade lägga matoffret, rökelsen och kärlen och det tionde av säd, vin och olja som var bestämt åt leviterna, sångarna och dörrvakterna, likaså offergåvan till prästerna.

6 Medan allt detta hände befann jag mig inte i Jerusalem, för i Babels kung Artashastas trettioandra regeringsår*13:6Babels kung Artashastas trettioandra regeringsårCa 433 f Kr. Perserkungen Artashasta (Esra 7:11f, Neh 2:1f) gjorde Babel till sitt administrativa centrum, varför han här kallas Babels kung. hade jag återvänt till kungen. Men efter en tid bad jag kungen om tillstånd 7 och reste tillbaka till Jerusalem. Där fick jag veta allt det onda som Eljashib hade gjort för Tobias skull, då han hade inrett ett rum åt honom i förgårdarna till Guds hus. 8 Jag tog mycket illa vid mig och lät kasta ut allt Tobias bohag ur rummet. 9 Därefter befallde jag att rummen skulle renas, och ställde sedan åter in kärlen där i Guds hus, och matoffret och rökelsen.

10 *2 Krön 31:4f, Mal 3:10. Jag fick också veta att man inte hade gett leviterna deras andel. Leviterna och sångarna hade därför återvänt var och en till sina åkrar i stället för att sköta sin tjänst. 11 Jag förebrådde föreståndarna och sade: "Varför har Guds hus blivit försummat?" Jag hämtade tillbaka dem och lät dem inställa sig på sina platser. 12 *Neh 10:37f. Hela Juda förde fram sitt tionde av säd, vin och olja till förrådshusen. 13 Jag satte prästen Shelemja och Sadok, den skriftlärde, och Pedaja, en av leviterna, till förvaltare över förrådshusen och gav dem som hjälp Hanan, son till Sackur, son till Mattanja. För dessa betraktades som pålitliga, och de skulle nu ha hand om utdelningen åt sina bröder.

14 *Neh 5:19. Tänk därför på mig, min Gud, och utplåna inte vad jag av kärlek har gjort för min Guds hus och för tjänstgöringen där.

15 *Neh 10:31. Vid samma tid såg jag i Juda hur man trampade vinpressarna på sabbaten och tog hem säd som man lastade på åsnor, likaså vin, druvor och fikon och allt möjligt som kunde bäras och förde det till Jerusalem på sabbatsdagen. Jag varnade dem när de sålde sina varor.

16 Tyrierna som vistades där förde in fisk och alla slags varor och sålde dem på sabbaten till judarna och i Jerusalem. 17 Då förebrådde jag stormännen i Juda och sade till dem: "Hur kan ni handla så illa och vanhelga sabbatsdagen? 18 Var det inte för att era fäder gjorde sådant som vår Gud lät alla dessa olyckor komma över oss och denna stad? Och nu drar ni ännu mer vrede över Israel genom att vanhelga sabbaten!" 19 Så snart det började bli mörkt i Jerusalems portar före sabbaten, befallde jag att man skulle stänga portarna och att de inte skulle öppnas förrän efter sabbaten. Jag ställde några av mina tjänare på vakt vid portarna för att inga varor skulle kunna föras in på sabbatsdagen. 20 Då stannade köpmän och försäljare av alla slags varor utanför Jerusalem över natten, och det både en och två gånger. 21 Men jag varnade dem och sade till dem: "Varför övernattar ni framför muren? Om ni gör så en gång till, ska jag låta min hand straffa er." Från den dagen kom de inte mer på sabbaten. 22 Jag befallde leviterna att de skulle rena sig och komma för att hålla vakt vid portarna, så att sabbaten kunde hållas helig.

Tänk också därför på mig, min Gud, och förbarma dig över mig efter din stora godhet.

23 På den tiden såg jag också judiska män som hade tagit till sig ashdoditiska, ammonitiska och moabitiska kvinnor. 24 Hälften av deras barn talade ashdoditiska eller de andra folkens språk, och de kunde inte tala judarnas språk.*13:24ashdoditiska … judarnas språkStaden Ashdod talade vid denna tid troligen arameiska eller kananeiska, båda besläktade med judarnas språk hebreiska.25 *5 Mos 7:3, Esra 9:2, Neh 10:29f. Då förebrådde jag dem detta och förbannade dem, och några slog jag och drog i håret. Jag lät dem lova med ed vid Gud och sade: "Ni ska inte ge era döttrar åt deras söner, och inte ta deras döttrar till hustrur åt era söner eller åt er själva. 26 *2 Sam 12:24, 1 Kung 3:13, 11:1f, 2 Krön 1:12. Var det inte just så som Israels kung Salomo syndade? Bland de många hednafolken fanns ingen kung som han, och han var älskad av sin Gud, och Gud satte honom till kung över hela Israel. Men också honom förförde de främmande kvinnorna till synd. 27 Och nu hör vi om er att ni har gjort detta stora onda och varit otrogna mot vår Gud genom att gifta er med främmande kvinnor!" 28 *Neh 2:19 En son till Jojada, översteprästen Eljashibs son, var svärson till horoniten Sanballat. Honom drev jag bort från mig.

29 Tänk på dem, min Gud, för de har fläckat ner prästämbetet och prästämbetets och leviternas förbund! 30 Så renade jag folket från allt främmande och fastställde vad prästerna*13:30prästernaÄven profeten Malaki tillrättavisade tempelprästerna vid denna tid (Mal 1:6f, 2:1f). och leviterna skulle iaktta, var och en i sin uppgift, 31 *Neh 5:19, 10:34f. hur vedoffret och förstlingsgåvorna skulle avlämnas på bestämda tider och angående förstlingsgåvorna.

Tänk på detta, min Gud, mig till godo!