1 מִזְמֹור לְאָסָף אֱלֹהִים נִצָּב בַּעֲדַת־אֵל בְּקֶרֶב אֱלֹהִים יִשְׁפֹּט׃
2 עַד־מָתַי תִּשְׁפְּטוּ־עָוֶל וּפְנֵי רְשָׁעִים תִּשְׂאוּ־סֶלָה׃
3 שִׁפְטוּ־דַל וְיָתֹום עָנִי וָרָשׁ הַצְדִּיקוּ׃
4 פַּלְּטוּ־דַל וְאֶבְיֹון מִיַּד רְשָׁעִים הַצִּילוּ׃
5 לֹא יָדְעוּ ׀ וְלֹא יָבִינוּ בַּחֲשֵׁכָה יִתְהַלָּכוּ יִמֹּוטוּ כָּל־מֹוסְדֵי אָרֶץ׃
6 אֲנִי־אָמַרְתִּי אֱלֹהִים אַתֶּם וּבְנֵי עֶלְיֹון כֻּלְּכֶם׃
7 אָכֵן כְּאָדָם תְּמוּתוּן וּכְאַחַד הַשָּׂרִים תִּפֹּלוּ׃
8 קוּמָה אֱלֹהִים שָׁפְטָה הָאָרֶץ כִּי־אַתָּה תִנְחַל בְּכָל־הַגֹּויִם׃
1 En psalm av Asaf. Gud står i gudaförsamlingen, mitt ibland gudarna håller han dom:
2 »Huru länge skolen I döma orätt och vara partiska för de ogudaktiga? Sela.
3 Skaffen den arme och faderlöse rätt, given den betryckte och torftige rättvisa.
4 Befrien den arme och fattige, rädden honom från de ogudaktigas hand.
5 Men de veta intet och hava intet förstånd, de vandra i mörker; jordens alla grundvalar vackla.
6 Jag har väl sagt att I ären gudar och allasammans den Högstes söner;
7 men I måsten dock dö, såsom människor dö, och falla, likaväl som var furste faller.»
8 Ja, stå upp, o Gud; håll dom över jorden, ty med arvsrätt råder du över alla folk.