18 ✝Vem är en sådan Gud som du, som förlåter synd och har överseende* med överträdelserna hos dem som är kvar av din arvedel? Han håller inte fast vid sin vrede för alltid, för han har sitt behag i barmhärtighet.

1 För körledaren. En psalm av David, 2 när profeten Natan kom till honom efter att han hade gått in till Bat-Seba.

6 Tänk, o HERRE, på din barmhärtighet och din nåd, för de är av evighet. 7 ✝Tänk inte på min ungdoms synder eller på mina överträdelser, utan tänk på mig efter din nåd, för din godhets skull, o HERRE!

1 ✝En pilgrimssång. Ur djupen ropar jag till dig, o HERRE. 2 Herre, hör min röst, låt dina öron lyssna på mina böners ljud!

11 Din rättfärdighet har jag inte fördolt i mitt hjärta. Om din trohet och din frälsning har jag förkunnat. Jag har inte dolt din nåd och din sanning för den stora församlingen.

6 ✝Ja, godhet och nåd ska följa mig i alla mina livsdagar, och jag ska bo i HERRENS hus för evigt.

13 ✝Som en far förbarmar sig över sina barn, så förbarmar sig HERREN över dem som fruktar honom.

15 Men det är inte så med den fria gåvan som med synden. För om de många dog genom en endas synd så har mycket mer Guds nåd och gåva genom nåd rikligen överflödat till de många, genom en enda människa, Jesus Kristus.

15 ✝Hur är det då? Ska vi synda, eftersom vi inte är under lagen utan under nåden? Nej, inte alls!

4 ✝Men Gud som är rik på barmhärtighet, har för den stora kärleks skull, varmed han har älskat oss, 5 ✝gjort även oss, som var döda genom synderna, levande tillsammans med Kristus. Av nåd är ni frälsta.

9 Men han sa till mig: Min nåd är dig nog, för min* kraft fullkomnas i svaghet. Därför vill jag hellre med glädje berömma mig av mina svagheter, för att Kristi kraft ska vila över mig.

13 ✝Den som döljer sina synder får ingen framgång, men den som erkänner och överger dem ska få barmhärtighet.

7 ✝Må den ogudaktige överge sin väg och den orättfärdige sina tankar och vända om till HERREN, så ska han förbarma sig över honom, och till vår Gud, för hos honom finns överflödande förlåtelse.

18 ✝Och därför kommer HERREN att vänta med att vara nådig mot er, och därför är han upphöjd för att han ska förbarma sig över er, för HERREN är en rättvis* Gud. Välsignade är alla de som väntar på honom.

13 ✝Men gå och lär er vad detta betyder: Barmhärtighet vill jag se och inte offer. För jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare till omvändelse*.

21 ✝Då kom Petrus fram till honom och sa: Herre, hur ofta ska jag förlåta min broder, när han syndar mot mig? Upp till sju gånger? 22 ✝Jesus sa till honom: Jag säger dig: Inte upp till sju gånger utan upp till sjuttio gånger sju.

14 ✝För om ni förlåter människorna deras överträdelser, så ska också er himmelske Fader förlåta er.

31 ✝Men för din stora barmhärtighets skull gjorde du inte helt slut på dem och övergav dem inte. För du är en nådig och barmhärtig Gud.

5 ✝En god människa visar barmhärtighet och lånar ut, han sköter sina saker med omdöme.

17 ✝Och låt HERREN vår Guds skönhet vara över oss och gör våra händers verk fasta, ja, befäst våra händers verk.

16 ✝Låt oss därför med frimodighet gå fram till nådens tron för att få barmhärtighet och finna nåd till hjälp i rätt tid.

1 ✝Så förmanar jag er, bröder, vid Guds barmhärtighet, att ni frambär era kroppar som ett levande och heligt offer som behagar Gud, er förnuftiga* tjänst.

16 ✝Ty så älskade Gud världen att han gav sin* enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv.

29 ✝För åt er är det givet för Kristi skull, inte bara att tro på honom, utan också att lida för hans skull.

1 ✝ Och Hiskia sände bud till hela Israel och Juda och skrev brev till Efraim och Manasse, att de skulle komma till HERRENS hus i Jerusalem för att hålla HERRENS, Israels Guds, påsk. 2 ✝ Ty kungen och hans furstar och hela församlingen i Jerusalem hade kommit överens om att hålla påsken i den andra månaden. 3 Ty de kunde inte hålla den vid den tiden, eftersom prästerna inte hade helgat sig tillräckligt och folket inte hade samlats i Jerusalem. 4 Och kungen och hela församlingen ansåg att det var rätt att göra så. 5 ✝ Och de beslöt att sända ut en kungörelse i hela Israel, från Beer-Seba ända till Dan, att man skulle komma och hålla HERRENS, Israels Guds, påsk i Jerusalem, för de hade inte gjort det på länge, så som det var föreskrivet. 6 ✝ Och buden gav sig av med breven från kungen och hans furstar och de drog genom hela Israel och Juda enligt kungens befallning och sa: Ni Israels barn, vänd tillbaka till HERREN, Abrahams, Isaks och Israels Gud. Då ska han vända tillbaka till den rest av er som har undkommit den assyriske kungens hand. 7 Och var inte som era fäder och som era bröder, som försyndade sig mot HERREN, sina fäders Gud, som därför utlämnade dem åt ödeläggelse, som ni själva har sett. 8 Var nu inte hårdnackade som era fäder, utan böj er för HERREN och kom till hans helgedom, som han har helgat för evigt, och tjäna HERREN, er Gud, så att hans brinnande vrede må vända sig bort från er. 9 ✝ Ty om ni vänder tillbaka till HERREN, ska era bröder och barn möta barmhärtighet hos dem som förde bort dem som fångar, så att de får komma tillbaka till detta land. Ty HERREN, er Gud, är nådig och barmhärtig, och han ska inte vända bort sitt ansikte från er om ni vänder tillbaka till honom. 10 ✝ Och buden for från stad till stad i Efraims och Manasses land och ända till Sebulon. Men de hånskrattade åt dem och drev med dem. 11 Men det fanns några från Aser, Manasse och Sebulon som ödmjukade sig och kom till Jerusalem. 12 Och över Juda kom Guds hand, så att han gav dem ett endräktigt hjärta till att göra vad kungen och furstarna hade befallt enligt HERRENS ord. 13 Och en stor skara människor samlades i Jerusalem för att hålla det osyrade brödets högtid i andra månaden, det var en mycket stor församling. 14 Och de stod upp och tog bort de altaren, som fanns i Jerusalem. De tog också bort alla rökelsealtaren och kastade dem i Kidrons dal. 15 Och på fjortonde dagen i andra månaden slaktade de påskalammet. Och prästerna och leviterna skämdes, och de helgade sig och förde brännoffren in i HERRENS hus. 16 Och de stod på sin plats, så som det var föreskrivet för dem enligt gudsmannen Moses lag. Prästerna stänkte det blod de fått av leviterna. 17 Ty det fanns många i församlingen som inte hade helgat sig, därför hade leviterna fått ansvaret att slakta påskalammen för alla som inte var rena så att de kunde helga dem åt HERREN. 18 ✝ Ty en mängd av folk, många från Efraim, Manasse, Isaskar och Sebulon, hade inte renat sig, utan åt påskalammet på annat sätt än vad som var föreskrivet. Men Hiskia bad för dem och sa: Må HERREN, den gode, förlåta* var och en 19 som inriktar sitt hjärta till att söka HERREN Gud, sina fäders Gud, även om han inte är ren efter helgedomens reningsföreskrifter. 20 ✝ Och HERREN hörde Hiskia och helade folket. 21 Och de av Israels barn som befann sig i Jerusalem höll det osyrade brödets högtid i sju dagar med stor glädje. Och leviterna och prästerna prisade HERREN varje dag sjungande till HERREN med ljudande instrument. 22 Och Hiskia talade uppmuntrande till alla leviterna som lärde ut den goda kunskapen om HERREN. Och de åt under de sju dagar högtiden varade, de offrade tackoffer och bekände inför HERREN sina fäders Gud. 23 Och hela församlingen enades om att hålla högtid i ytterligare sju dagar. Och de höll högtid i ytterligare sju dagar under glädje. 24 ✝ Och Juda kung Hiskia gav åt församlingen 1 000 tjurar och 7 000 får, och furstarna gav åt församlingen 1 000 tjurar och 10 000 får. Och ett stort antal av prästerna helgade sig. 25 Och hela Juda församling gladde sig med prästerna och leviterna, och hela den församling som hade kommit från Israel, och de främlingar som kommit från Israels land, och de som bodde i Juda. 26 Och det var stor glädje i Jerusalem, för något liknande hade inte ägt rum sedan den tid då Salomo, Davids son, var Israels kung. 27 ✝ Och de levitiska prästerna stod upp och välsignade folket, och deras röst blev hörd, och deras bön nådde till hans heliga boning, till himlen.

1 ✝ De säger: Om en man skiljer sig från sin hustru och hon lämnar honom och blir en annan mans hustru, kan han då återvända till henne igen? Blir då inte landet fullständigt orenat? Men du som har bedrivit otukt med många älskare vänder ändå tillbaka till mig, säger HERREN. 2 Lyft din blick upp till de höga kullarna* och se: Var har du inte legat med någon? Du har suttit vid vägarna och väntat på dem som en arab i öknen, och du har orenat landet med ditt horeri och din ondska. 3 ✝ Därför hölls regnskurarna tillbaka och något vårregn kom inte. Och du hade en horas panna. Du vägrade skämmas. 4 Kommer du inte ropa till mig från denna tid: Min far, du min ungdoms vägvisare? 5 ✝ Kommer han att vara vred för evigt, kommer han att hålla fast vid den för alltid? Se, så har du talat och gjort allt ont du kunde. 6 ✝ HERREN sa också till mig i kung Josias dagar: Har du sett vad avfälliga Israel har gjort? Hon gick upp på varje högt berg och under varje grönt träd och bedrev hor* där. 7 Efter att hon hade gjort allt detta sa jag: Vänd tillbaka till mig. Men hon vände inte tillbaka. Och hennes svekfulla syster Juda såg det. 8 ✝ Och jag såg att fastän jag hade skilt mig från det avfälliga Israel och gett henne skilsmässobrev på grund av allt hon hade gjort genom sitt äktenskapsbrott, så avskräcktes ändå inte hennes svekfulla syster Juda, utan också hon gick och bedrev hor. 9 Och det hände att hon genom sitt lättsinniga horeri orenade landet och begick äktenskapsbrott med stenar och stockar. 10 Och trots allt detta har ändå inte hennes svekfulla syster Juda vänt sig till mig med hela sitt hjärta, utan bara på låtsas, säger HERREN. 11 ✝ Och HERREN sa till mig: Avfälliga Israel har visat sig mer rättfärdigt än det svekfulla Juda. 12 Gå och förkunna dessa ord mot norr, och säg: Vänd tillbaka, du avfälliga Israel, säger HERREN, så ska jag inte låta min vrede falla över dig. För jag är barmhärtig, säger HERREN, och jag kommer inte vara vred för evigt. 13 ✝ Erkänn bara din missgärning, att du har gjort uppror mot HERREN din Gud och har irrat på vägar till främlingar under varje grönt träd, och att ni inte har velat lyda min röst, säger HERREN. 14 ✝ Vänd om ni avfälliga barn, säger HERREN, för jag är er äkta make. Då jag ska ta en av er från en stad, och två ur en familj och föra er till Sion. 15 ✝ Och jag ska ge er herdar efter mitt hjärta som ska föda er med kunskap och förstånd. 16 ✝ Och det ska ske på den tiden när ni förökar er och blir många i landet, säger HERREN, att de inte mer ska tala om HERRENS förbundsark. De ska inte tänka på den eller minnas den. De ska inte heller besöka den inte heller ska de göra någon ny. 17 ✝ Vid den tiden ska man kalla Jerusalem HERRENS tron, och alla folk ska samlas till den, till HERRENS namn, till Jerusalem. Och de ska inte mer vandra efter sina onda och hårda hjärtan. 18 I de dagarna ska Juda hus vandra med Israels hus och de ska komma tillsammans från landet i norr, till landet som jag har gett era fäder som arv. 19 Men jag frågade: Hur ska jag kunna sätta dig bland barnen och ge dig ett ljuvligt land, ett gott arv bland folkslagen, och jag sa: Du ska kalla mig: Min Fader, och du ska inte vända dig bort från mig. 20 Men sannerligen, som en svekfull hustru lämnar sin man, så har ni behandlat mig svekfullt, o Israels hus, säger HERREN. 21 ✝ En röst hördes på de höga platserna, gråt och suckan från Israels barn, för de har gjort sin väg krokig och de har glömt HERREN sin Gud. 22 Vänd tillbaka, ni avfälliga barn, och jag ska hela er från er avfällighet. Se, vi kommer till dig. För du är HERREN vår Gud. 23 ✝ Sannerligen hoppas man förgäves på frälsning från höjderna* och från alla höga berg. Sannerligen är Israels frälsning i HERREN vår Gud! 24 ✝ För skammen har från vår ungdom förtärt våra fäders arbete, deras fårhjordar och boskap, deras söner och deras döttrar. 25 ✝ Vi ligger ner i vår skam och vår vanära täcker oss. För vi och våra fäder har syndat mot HERREN, vår Gud, från vår ungdom ända till i dag. Och vi har inte lytt HERREN vår Guds röst.