1 Och det skedde på tredje dagen att Ester klädde sig i sin kungliga skrud och ställde sig på det kungliga palatsets inre borggård mitt för den kungliga huvudbyggnaden. Kungen satt på sin kungatron i det kungliga palatset mitt emot palatsets ingång. 2 När kungen såg drottning Ester stå på innergården fann hon nåd inför hans ögon, och kungen räckte ut guldspiran som han hade i sin hand. Då kom Ester närmare och rörde vid spetsen av spiran. 3 Och kungen sa till henne: Vad önskar du, drottning Ester? Vad är din begäran? Om den så gäller halva riket ska du få det. 4 ✝ Ester svarade: Om det behagar kungen, så låt kungen och Haman idag komma till en festmåltid som jag har ordnat för honom. 5 Då sa kungen: Hämta genast hit Haman, så att han må göra som Ester har sagt. Så kom kungen och Haman till festmåltiden som Ester hade ordnat. 6 Under festmåltiden när vinet serverades sa kungen till Ester: Vad är din önskan? Den ska beviljas. Vad är din begäran? Om den så gäller halva riket ska den uppfyllas. 7 Då svarade Ester och sa: Min bön och begäran är detta: 8 Om jag har funnit nåd inför kungens ögon, och om det behagar kungen att bevilja min önskan och uppfylla min begäran, så må kungen och Haman komma till en festmåltid som jag ska ordna för er. Då ska jag i morgon göra som kungen har sagt. 9 Den dagen gick Haman därifrån upprymd och med ett glatt hjärta. Men när han fick se Mordokaj vid kungens port, att denne varken steg upp eller ens rörde sig för honom, blev han full av vrede mot Mordokaj. 10 Men Haman behärskade sig. Och när han kom hem sände han bud och kallade på sina vänner och sin hustru Seres. 11 Då berättade han för dem om sina rikedomars härlighet och sina många barn, och hur kungen på alla sätt hade ärat honom och hur han blivit upphöjd över kungens furstar och tjänare. 12 Dessutom sa Haman: Drottning Ester lät inte någon annan utom mig komma med kungen till festmåltiden som hon gjort i ordning! Och i morgon är jag också bjuden till henne tillsammans med kungen. 13 Men allt detta betyder ingenting för mig så länge jag ser juden Mordokaj sitta i kungens port. 14 Då sa hans hustru Seres och alla hans vänner till honom: Låt resa en femtio alnar hög påle* och säg i morgon till kungen att man hänger upp Mordokaj på den. Då kan du vara glad och gå med kungen till festmåltiden. Det tyckte Haman var ett bra förslag, och han lät resa pålen.