As 10 parábolas mais importantes de Jesus
Jesus ensinou lições profundas por meio de parábolas, histórias curtas e simbólicas que comunicam verdades espirituais. Cada parábola tem um significado especial e atemporal, revelando o caráter de Deus e ensinando como viver como cristãos. Aqui estão 10 das parábolas mais marcantes e suas lições:
1. Parábola do Semeador (Mateus 13:3-9)
E bu mɛ abɛhi fuu kaa enɛ ɔ kɛ tu mɛ munyu ke,
"Ni dulɔ ko ya du ni ngɛ e ngmɔ mi. Benɛ e ngɛ ni ɔ fiae ɔ, ekomɛ ya pue blɔ tue, nɛ lohwe pɛlitsɛmɛ ba ba kukuɔ mɛ. Ekomɛ hu ya pue tɛ zugba nɔ nɛ a puɛ mla mohu, se akɛnɛ a nɛ zu nɛ mi kuɔ he je ɔ, benɛ pu ɔ te si ɔ, a ngla ejakaa a be sipoku. Ni ɔ ekomɛ ya pue mio tsohi a mi, nɛ mio ɔmɛ gbɔɔ mɛ nɛ a gbe mɛ. Se ni ɔ ekomɛ hu ya pue zugba kpakpa nɔ nɛ a wo yiblii fuu, ekomɛ nyingmi etɛ, ekomɛ nyingmi ekpa kɛ ekomɛ lafa. Nɔ nɛ ngɛ tue ɔ, e nu!"
A parábola do semeador fala sobre a receptividade das pessoas à Palavra de Deus. Cada tipo de solo representa diferentes maneiras de receber e aplicar o Evangelho em nossas vidas. Somente um coração fértil e comprometido pode dar frutos espirituais abundantes.
2. O Bom Samaritano (Lucas 10:25-37)
Samaria no mɔbɔ nalɔ ɔ
Ligbi ko ɔ, nɔ ko nɛ le Mose mlaa amɛ saminya a ba ka Yesu nɛ e hyɛ ha kaa lɛ hu e le mlaa amɛ lo. E ba bi lɛ ke, "Tsɔɔlɔ, mɛni nɛ nɔ ko maa pee nɛ e ma na neneene wami ngɛ hiɔwe?"
Yesu bi lɛ ke, "Mɛni Mose mlaa a deɔ ngɛ enɛ ɔ he?"
Mlaa lelɔ ɔ ha lɛ heto nɛ e de ke, "Moo suɔ Nutsɔ o Mawu ɔ kɛ o tsui kulaa, kɛ o klaa kulaa, kɛ o he wami kulaa, kɛ o juɛmi kulaa. Nɛ o suɔ o nyɛmi kaa bɔ nɛ o suɔ mo nitsɛ o he ɔ."
Yesu de lɛ ke, "Ja i pɛpɛɛpɛ! Moo pee enɛ ɔ nɛ o yi ma na wami."
Se nyumu ɔ hla kaa e maa tsɔɔ kaa dalɔ ji lɛ, lɔ ɔ he je ɔ, e bi lɛ ke, "Mɛnɔ ji ye nyɛmi?"
Yesu wo sane ko kɛ tsɔɔ lɛ nya nɛ e de ke, "Yuda no ko hia blɔ kɛ je Yerusalem kɛ yaa Yeriko nɛ ojo fiali ya po lɛ ngɛ blɔ ɔ nɔ. A fiaa lɛ ni saminya nɛ a je e tadehi ngɛ e he. A kpɔ e sika nɛ e hɛɛ ɔ hu kulaa ngɛ e dɛ nɛ a si lɛ ngɔ fɔ si ngɛ blɔ ɔ he nɛ e gbo fa kɛ fa.
E ba mi kaa Yuda no osɔfo ko ba gu jamɛ a blɔ ɔ nɔ, se benɛ e na nɔmlɔ ɔ nɛ fɔɔ si ngɛ blɔ ɔ he ɔ, e gba ya gu he kpa nɛ e je. Lɔ ɔ se ɔ, Sɔlemi We ɔ mi sɔmɔlɔ ko hu ba gu jamɛ a blɔ ɔ nɔ nɛ e hyɛ lɛ nɛ e je e he.
Se Samaria no ko hu ba gu blɔ ɔ nɔ, nɛ benɛ e na nɔ ɔ nɛ a pla lɛ ngɔ fɔ si ɔ, e ni pee lɛ mɔbɔ. E kple si kɛ je e teji ɔ nɔ nɛ e ya ba si ngɛ e kasa nya nɛ e to e pa amɛ a nɔ tsopa ha lɛ. Jehanɛ ɔ, e wo lɛ ngɔ fɔ e teji ɔ nɔ nɛ e kpaka lɛ kɛ lohwe ɔ blɛuu kɛ ya si a ya su nibwɔhi a to he, nɛ e ya hyɛ e nɔ nyɔnyɔɔnyɔ kɛ ya si je nanɛɛ. Benɛ je na nɛ e ma tsa e blɔ hiami ɔ nɔ ɔ, e je e kotoku mi sika sidi akpe enyɔ ngɔ ha nibwɔhi a to hetsɛ ɔ nɛ e de lɛ ke, ‘Moo hyɛ nɔmlɔ nɛ ɔ nɔ ha mi; ke o puɛ sika nɛ pe nɔ́ nɛ i ngɛ sie nɛ ɔ ngɛ e he ɔ, i ma ba gbe yi ha mo ke i kpale kɛ ba hiɛmɛ nɛ ɔ.’
Nihi etɛ nɛ ɔmɛ nɛɛ, a ti mɛnɔ nɛ peeɔ nyumu nɛ a plaa le ɔ e nyɛmi?"
Nyumu ɔ ha heto nɛ e de Yesu ke, "Nɔ nɛ na lɛ mɔbɔ ɔ." Yesu de lɛ ke, "Ja i; moo ya nɛ mo hu o ya pee ja."
Essa parábola nos ensina sobre o amor ao próximo, independentemente de raça ou religião. O samaritano ajudou um desconhecido, mostrando que a verdadeira fé se revela no amor ao próximo.
3. A Ovelha Perdida (Lucas 15:4-7)
"Ke o ngɛ to lafa nɛ kake tlɔ nga a, o be to nyingmi nɛɛ kɛ nɛɛ ɔ nɛ piɛ ɔ sie nɛ o ya hla nɔ nɛ laa a kɛ ya si o maa na lɛ lo? Ke o na lɛ ɔ, o be lɛ woe kɛ fɔ o konɔ kɛ bua jɔmi kɛ ba we mi lo? Nɛ ke o ba su we ɔ mi ɔ nɛ o ma tsɛ o huɛmɛ kɛ o piɛ nine nɔtsɛmɛ nɛ o bɔ mɛ amaniɛ nɛ o kɛ mɛ tsuo nɛ nya, ejakaa o na o lohwe ɔ lo?
Ja a kɛ̃ nɛ bua jɔmi maa ba hiɔwe ngɛ yayami peelɔ kake nɛ maa kpale kɛ ba Mawu ngɔ ɔ he, pe dali nyingmi nɛɛ kɛ nɛɛ nɛ tsui tsakemi ko he hia we mɛ ɔ.
Deus é como o pastor que busca incessantemente uma ovelha perdida. Essa parábola revela o amor incansável de Deus pelos pecadores, celebrando a alegria no céu quando alguém se arrepende.
4. O Filho Pródigo (Lucas 15:11-32)
"Nyumu ko hi si nɛ e ngɛ binyumuhi enyɔ. Wayotsɛ ɔ de e tsɛ ɔ ke, ‘Tsaatsɛ, i suɔ nɛ o wo níhi nɛ maa pee ye blɔ fa mi nɔ ngɛ o gbosi ni ɔmɛ a mi ɔ ngɔ ha mi nyɔnglo.’ E tsɛ ɔ kplɛɛ nɛ e dla ni ɔmɛ a mi nɛ e wo wayotsɛ ɔ nɔ ngɔ ha lɛ.
Be bɔɔ se ɔ, bi nɛ ɔ to e nɔ́ fɛɛ nɔ nɛ e hia blɔ kɛ ho ma se lokoo ya. E ya bɔ huɛ yayahi nɛ e kɛ we kulaa nɛ e kpata e ni ɔmɛ tsuo a hɛ mi. Be mi nɛ e ni ɔmɛ tsuo ta a pɛ nɛ hwɔ ngua ko ba zugba a nɔ; nɛ hwɔ bɔni lɛ yemi. E ya kpa zugba a nɔ ngmɔtsɛ ko pɛɛ nɛ e ha nɛ e ya hyɛ e kpotoohi a nɔ ha lɛ. Hwɔ ye niheyo nɛ ɔ hluu kɛ su he ko nɛ e na nɛ nɔ ko ko ha lɛ lohwe ɔmɛ a niye ni ɔ eko nɛ e ko ye; se enɛ ɔ pohu e nɛ nɛ e ye.
Benɛ e ba hɛli e he si ɔ, e de e he ke, ‘Ami pɛ ji nɛ ɔ lo? Yaa hyɛ tsɔli kɛ sɔmɔli ɔmɛ ngɛ tsaatsɛ we ɔ mi be nɛ ɔ mi ha; a yeɔ ni hluu nɛ eko piɛɛ; nɛ ami ji nɛ ɔ nɛ muklii mi hwɔ nitsɛ maa ho mi gbemi ya. I ma kpale kɛ ho tsaatsɛ ngɔ ya nɛ ma ya de lɛ ke, Tsaatsɛ, i pee yayami kɛ si hiɔwe nɛ i tɔ mo hu o nɔ. Nɛ lɔ ɔ he je ɔ, e sɛ nɛ o tsɛɔ mi o bi pohu. Mo wo mi ngɔ pee o apaatsɛ ɔmɛ a ti nɔ ko kɛkɛ.’
Nɛ bi nɛ ɔ ba te si nɛ e pue blɔ. Se benɛ e ma ngɛ lokoo ɔ nɛ e tsɛ ɔ na lɛ nɛ e muklii mi sa lɛ ngɛ e he nɛ e wo fo nɛ e kɛ lɛ ya kpe nɛ e ya fua lɛ atuu.
Bi ko bɔlɔ nɛ ɔ de e tsɛ ɔ ke, ‘Tsaatsɛ, i pee yayami kɛ si hiɔwe nɛ i tɔ mo hu o nɔ, nɛ e sɛ nɛ o tsɛɔ mi o bi pohu.’
Se e tsɛ ɔ de e sɔmɔli ɔmɛ ke, ‘Esɔ! Nyɛ ya wo tade nɛ hi, nɛ ngɛ fɛu pe kulaa a kɛ sika ga kɛ tokota amɛ nɛ nyɛ ba wo ha lɛ. Nɛ nyɛɛ gbe na niheyo ɔ nɛ wa ngɛ lɛe nɛ e wo zɔ ɔ. Mwɔnɛ ɔ lɛɛ okplɔɔ nitsɛ nɛ wa ma tsɛ. Ejakaa ye bi nɛ ɔ ya gbeje nɛ e kpale kɛ ba, e laa nɛ wa na lɛ ekohu.’ Kɛkɛ nɛ we ɔ tsuo bɔni nyami.
Be mi nɛ enɛ ɔ ngɛ nɔ yae ɔ, nɔkɔtɔmatsɛ ɔ hɛ dɔ ngɛ ni tsue ngɛ ngmɔ mi. Benɛ e kpa kɛ ma we ɔ mi ɔ, e nu nɛ la kɛ do ngɛ pɛe ngɛ we ɔ mi. Kɛkɛ nɛ e tsɛ sɔmɔli ɔmɛ a ti nɔ kake nɛ e bi lɛ nɔ́ nɛ ba ngɛ we ɔ mi.
E de lɛ ke, ‘O senɔ ɔ nɛ ba nɛ o tsɛ ha nɛ wa gbe na niheyo nɛ wo zɔ ɔ, nɛ a ngmɛ okplɔɔ kɛ ngɛ e he nyae, ejakaa e kpale kɛ ba su we, nɛ e ngɛ kpakpataa.’
Anɔkuale ji kaa sane ɔ hua tsui ha nɔkɔtɔmatsɛ ɔ saminya nɛ e kua we ɔ mi yami; se e tsɛ ɔ je kpo ba kpa lɛ pɛɛ ke e ba we ɔ mi. Se e de e tsɛ ɔ ke, ‘Tsaatsɛ, jehahi abɔ ji nɛ ɔ nɛ i ngɛ ni tsue ha mo, nɛ o de we mi hyɛ ke ma pee nɔ́ ko nɛ i kua; se apletsi bi kɛkɛ po o ha we mi kaa ma gbe nɛ i kɛ ye huɛmɛ wa kɛ nya. Se nɛ o bi nɛ ɔ nɛ e kɛ ajuama bɔli ya kpata o nihi a hɛ mi ɔ ba a, o gbe na niheyo nɛ tu zɔ pe kulaa a ha lɛ.’
E tsɛ ɔ de lɛ ke, ‘Hyɛ ha, ye bi, moo lɛɛ i kɛ mo ngɛ daa; nɛ nɔ́ tsuaa nɔ nɛ ji ye nɔ́ ɔ, o nɔ́ i. Se e sa kaa wa bua nɛ jɔ nɛ wa nya, ejakaa o senɔ i; e gbo nɛ e kpale kɛ ba, e laa nɛ wa na lɛ.’ "
A parábola do filho pródigo fala sobre o perdão e o amor incondicional de Deus por Seus filhos, mesmo quando se desviam.
5. A Pérola de Grande Valor (Mateus 13:45-46)
Jehanɛ ɔ hu, Hiɔwe Matsɛyemi ɔ ngɛ kaa jua yelɔ ko nɛ ngɛ june kpakpa hlae. Benɛ e ya na june kake nɛ he jua wa a, e ho nɛ e ya jua nɔ tsuaa nɔ nɛ e ngɛ ɔ nɛ e kɛ he.
Jesus ensina que o Reino de Deus é o bem mais precioso e devemos estar dispostos a renunciar tudo para possuí-lo.
6. O Fariseu e o Publicano (Lucas 18:9-14)
Nɛ e bu mɛ abɛ nɛ ɔ nɛ kɔɔ ni nɛmɛ nɛ fiaa kaa dali ji mɛ nɛ a bui ni kpahi ɔmɛ a he:
"Nyumuhi enyɔ ya Sɔlemi We ɔ ke a yaa sɔle. Nɔ kake ɔ, Farisi no he wolɔ kɛ he nɔ wolɔ nɛ buu e he dalɔ ji lɛ; nɛ nɔ kpa a hu jua tsulɔ kɛ nɔ sisilɔ ji lɛ. Farisi no ɔ ho da si ngɛ he ko banee nɛ e sɔle ke, ‘Mawu, i naa mo si kaa i pi yayami peelɔ kaa ni komɛ, titli ɔ, kaa jua tsulɔ nɛ daa si ngɛ lejɛ ɔ. Ejakaa i sisi we nɔ ko hyɛ nɛ i bɔɛ ajuama. I hiɔɔ ngma si enyɔ ngɛ otsi mi; nɛ i woɔ ye níhi nɛ i naa kulaa a mi dlami nyɔngma mi kake ngɔ haa Mawu.’
Se jua tsulɔ, ojo fialɔ ɔ da si ngɛ se lokoo, nɛ e wo we e hɛ mi nɔ nɛ e hyɛ hiɔwe po, se mohu e wo he hiami kɛ ngɛ e gugue gbee ngɛ kɔmɔ yee kɛ ngɛ dee ke, ‘Mawu, moo na ami yayami peelɔ nɛ ɔ mɔbɔ.’ I ngɛ nyɛ dee anɔkuale mi kaa tsa pi Farisi no ɔ, se mohu yayami peelɔ nɛ ɔ ji nɔ nɛ a wo e bimihi tsuo ngɔ ke. Ejakaa nɔ tsuaa nɔ nɛ woɔ e he nɔ ɔ, a maa ba lɛ si, nɛ nɔ tsuaa nɔ nɛ baa e he si ɔ, a ma wo e nɔ."
Essa parábola nos lembra que Deus valoriza um coração humilde e arrependido, em contraste com a arrogância espiritual. O publicano, ao reconhecer seus pecados, foi justificado diante de Deus.
7. Os Talentos (Mateus 25:14-30)
Jehanɛ ɔ hu ɔ, Hiɔwe Matsɛyemi ɔ ngɛ kaa nyumu ko nɛ benɛ e maa hia blɔ kɛ ho ma kpa ko nɔ ya a, e tsɛ e sɔmɔli nɛ e ha mɛ ni tsumi sika nɛ a kɛ tsu ni ngɛ e se.
E ha nɔ kake sidi akpe enuɔ, nɔ kake hu sidi akpe enyɔ, nɛ nɔ kake hu sidi akpe, bɔ nɛ nɔ tsuaa nɔ ma nyɛ kɛ tsu ni loko ji e hia blɔ. Nɔ nɛ na sidi akpe enuɔ ɔ ho nɛ e ya bɔni jua yemi, nɛ amlɔ ɔ nɔuu ɔ, e na se sidi akpe enuɔ kɛ piɛ sika tso ɔ he. Ja a nɔuu nɛ nɔ nɛ na sidi akpe enyɔ ɔ hu ya na se sidi akpe enyɔ.
Se nɔ nɛ na sidi akpe ɔ ho ya tsua si nɛ e to sika a ngɛ mi.
E ngɛ mi hluu ɔ, a nutsɔ ɔ ba, nɛ e kɛ mɛ ba bu akɔtaa. Nɔ nɛ e ha lɛ sidi akpe enuɔ ɔ, e kɛ sidi akpe nyɔngma ba nɛ e ba de lɛ ke, ‘Nutsɔ, o kɛ sidi akpe enuɔ ha mi; o nɛ, i na se sidi akpe enuɔ ngɔ piɛ he.’
E nutsɔ ɔ je e yi ngɛ ni tsumi kpakpa nɛ e tsu ɔ he nɛ e de ke, ‘O ye anɔkuale ngɛ sika bɔɔ nɛ ɔ he, ma ha o pee nihi fuu a nyatsɛ. Ba sɛ o nutsɔ ɔ bua jɔmi ɔ mi.’
Nɛ nɔ nɛ na sidi akpe enyɔ ɔ hu ba nɛ e ba de ke, ‘Nutsɔ, o ha mi sidi akpe enyɔ ke ma kɛ tsu ni; o nɛ, i na se sidi akpe enyɔ ngɔ piɛ he.’
E nutsɔ ɔ de le ke, ‘Ayekoo, Sɔmɔlɔ kpakpa kɛ anɔkualetsɛ; o ye anɔkuale ngɛ sika bɔɔ nɛ ɔ he, ma ha o ye níhi fuu a nɔ. Ba sɛ o nutsɔ ɔ bua jɔmi ɔ mi.’
Kɛkɛ nɛ nɔ nɛ na sidi akpe ɔ hu ba nɛ e ba de lɛ ke, ‘Nutsɔ, i le kaa yi walɔ ji mo; nɛ o kpaa ni ngɛ he nɛ o du we nɔ ko ngɛ; nɛ o buaa níhi a nya ngɛ he nɛ o fia we nɔ́ ko ngɛ; enɛ ɔ ha i ye gbeye nɛ i ho ya pu o sika a; o nɛ o ni.’
E nutsɔ ɔ he nɔ nɛ e de lɛ ke, ‘Sɔmɔlɔ yaya kɛ hejɔtsɛ ji mo; akɛnɛ o le kaa i kpaa ni ngɛ he nɛ i du we nɔ́ ko ngɛ, nɛ i buaa níhi a nya ngɛ he nɛ i fia we nɔ́ ko ngɛ ɔ, jinɛ nɔ́ nɛ sa mo peemi ji kaa o ngɔɔ ye sika a ya toɔ ngɛ sika tomi he ɔ konɛ ma na he kpa. Nyɛ he sika a ngɛ e dɛ nɛ nyɛ kɛ ha nɔ nɛ hɛɛ sidi akpe nyɔngma a. Ejakaa nɔ nɛ baa nɔ́ ko nɛ a ha lɛ yi saminya a, a maa ngɔ eko kɛ piɛ he ha lɛ konɛ e na kɛ be nɔ, se nɔ nɛ yi anɔkuale ɔ, a ma kpɔ bɔɔ nɛ e ngɛ ɔ tete ngɛ e dɛ. Nɛ sɔmɔlɔ nɛ ɔ nɛ he be se nami ɔ, nyɛ sake lɛ ngɔ fɔ blɔ se diblii ɔ mi, lejɛ ɔ ya fomi kɛ lungu nya kpemi maa hi.’
Nesta história, Jesus ensina sobre a responsabilidade de usar bem os dons e recursos que Deus nos confiou. A fidelidade nas pequenas coisas abre portas para bênçãos maiores.
8. O Rico e Lázaro (Lucas 16:19-31)
Nɛ Yesu de ke, "Nyumu niatsɛ ko hi si nɛ e woɔ tade kpakpa nɛ e yeɔ ni kpakpa. E hi si ngɛ bua jɔmi mi saminya. Ligbi ko ɔ, a wo ohiafo patsɛ ko nɛ a tsɛɛ lɛ ke Lazaro ɔ kɛ ba fɔ niatsɛ nɛ ɔ e we ɔ agbo ɔ nya. Be mi nɛ e fɔɔ si ngɛ lejɛ ɔ nɛ e ngɛ niye ni bibliwi nɛ maa je niatsɛ ɔ okplɔɔ nɔ kɛ pue si hlae nɛ e ye ɔ, gbehi baa nɛ a ba hii e pa amɛ a nɔ lɔe ha lɛ. Nyagbe mi ɔ, Lazaro ba gbo nɛ hiɔwe bɔfo ɔmɛ ba wo lɛ kɛ ho dali nɛ je je mi ɔ a hi he ya ngɛ Abraham mi si. Pee se ɔ niatsɛ ɔ hu ba gbo nɛ a ya to lɛ. Nɛ a wo e susuma a kɛ ho abosiamihi a je ya. Benɛ e ngɛ nɔ́ nae ɔ, e na Lazaro mane jee ngɛ Abraham ngɔ.
Nɛ e hia ngmlaa kɛ tsɛ lɛ nɛ e de ke, ‘Tsaatsɛ Abraham, moo na mi mɔbɔ nɛ o ha nɛ Lazaro nɛ e wo e nine nguɛ kɛ ya gbɔ nyu mi nɛ e ba dɛ ngɔ fɔ ye lilɛ nɔ kɛkɛ ha mi, ejakaa i ngɛ nɔ́ nae ngɛ la nɛ ɔ mi.’
Se Abraham de lɛ ke, ‘Binyumu, mo kai kaa o wami be ɔ mi ɔ nɔ́ ko he hia we mo; o na nɔ́ tsuaa nɔ nɛ o ngɛ hlae, se Lazaro ye ohia. Nɛ ja a he je ɔ, a ngɛ lɛ hu e bua jɔɔe nɛ mo hu o ngɛ nɔ́ nae nɛ ɔ nɛ. Nɛ lɔ ɔ se hu ɔ, dɔ voo ko po wa kpɛti nɛ nɔ ko be nyɛe maa je wa ngɔ kɛ ba nyɛ ngɔ, nɛ nɔ ko be nyɛe maa je nyɛ ngɔ kɛ ba wa ngɔ.’
Niatsɛ ɔ de Abraham ke, ‘Lɛɛ i kpa mo pɛɛ nɛ o tsɔ lɛ kɛ ya tsaatsɛ we ɔ mi. I ngɛ nyɛmimɛ nyumuhi enuɔ ngɛ we ɔ mi nɛ e ya ha nɛ a le bɔ nɛ hiɛmɛ nɛ ɔ ngɛ ha; bɔ nɛ pee nɛ a ko ba hiɛ ɔ hwɔɔ se ke a gbo ɔ.’
Se Abraham de lɛ ke, ‘Ngmami ɔmɛ ngɛ a dɛ ngɛ mɛ si hɛlie daa. O nyɛminyumu ɔmɛ ma nyɛ kane be fɛɛ be nɛ a suɔ.’
Se niatsɛ ɔ ha heto nɛ e de lɛ ke, ‘Tsaatsɛ Abraham, a be se die nɛ a kane. Se ke nɔ ko je gbeje kɛ ya de mɛ ɔ, lɛɛ a ma pia a he nɛ a ma tsake a tsui.’
Abraham de lɛ ke, ‘Ke ji a be Mose kɛ gbali ɔmɛ tue bue ɔ, lɛɛ ke a tsɔ nɔ ko kɛ je gbeje kɛ ya a ngɔ nitsɛ po a be lɛ tue bue.’ "
A parábola alerta sobre as consequências de negligenciar os necessitados e viver para si mesmo. Também destaca a realidade do julgamento e da vida após a morte.
9. O Joio e o Trigo (Mateus 13:24-30)
Yesu bu mɛ abɛ kpa ko hu ke, "Hiɔwe Matsɛyemi ɔ ngɛ kaa ni dulɔ ko nɛ ya du ni kpakpa ngɛ e ngmɔ ɔ mi, se benɛ nɔ tsuaa nɔ hwɔ si ɔ, e he nyɛlɔ ko ho ya du mio wuhi kɛ futu ngma nɛ e du ɔ mi nɛ e je. Benɛ ngma a puɛ nɛ e bɔni wami ɔ, mio tso ɔmɛ hu bɔni wami ngɛ a kpɛti.
Nɛ apaa yeli ɔmɛ ba ba de ngmɔtsɛ ɔ ke, ‘Mawetsɛ, anɛ pi dumi ni kpakpa nɛ o du ngɛ o ngmɔ ɔ mi ɔ? Jije nɛ mio nɛ ɔmɛ je mɔ?’
E he nɔ nɛ e de mɛ ke, ‘He nyɛlɔ ko nɛ ya tsu kikɛmɛ a nɔ́ nɛ ɔ nɛ.’ Apaa yeli ɔmɛ bi lɛ ke, ‘Anɛ o suɔ kaa wa ya hiaa mio ɔmɛ ngɛ ni ɔmɛ a kpɛti lo?’
E ha mɛ heto ke, ‘Dabi, eko ɔ ke nyɛ ngɛ mɛ hiae ɔ, nyɛ maa hiaa ngma kpakpa a kɛ futu mi. Lɔ ɔ he je ɔ, nyɛɛ ngmɛɛ mɛ tsuo a he nɛ a wa kɛ ya si ni kpami be ɔ nɛ a bua mio ɔmɛ a nya nɛ a tsɔ mɛ la, konɛ a bua ngma a hu nya nɛ a to mɛ ngɛ gba mi.’ "
Essa história simboliza o bem e o mal coexistindo no mundo até o julgamento final, quando Deus fará a separação entre os justos e os ímpios.
10. As Dez Virgens (Mateus 25:1-13)
Hiɔwe Matsɛyemi ɔ he munyu kpa komɛ
"Hiɔwe Matsɛyemi ɔ ngɛ kaa yihewi nyɔngma nɛ a wo a kanehi ke a yaa kpee ayɛflo huno. Se a kpɛti ni enuɔ ɔ, ni leli ji mɛ, nɛ ni enuɔ hu kuasiahi. Kuasia amɛ wo a kane ɔmɛ mohu, se a ngɔɛ nu kɛ piɛ we he. Se ni leli ɔmɛ lɛɛ a hɛɛ nu kɛ tɔ kɛ piɛ a kane ɔmɛ a he.
Ayɛflo huno ɔ kpɛ se, lɔ ɔ he je ɔ mahe nɔ a nɔ. Se nyɔ mi kpɛti ɔ, a nu ngmlaa ke, ‘Ayɛflo huno ɔ ma oo! Nyɛɛ je kpo nɛ nyɛ ya kpee lɛ!’
Kɛkɛ nɛ yihewi ɔmɛ tsuo te si o ya nɛ a tsiɛ a kane ɔmɛ a mi. Se yihewi kuasia amɛ kpa ni leli ɔmɛ pɛɛ nɛ a ha mɛ a nu ɔ eko, ejakaa a kane ɔmɛ ngɛ gboe.
Se ni leli ɔmɛ de mɛ ke, ‘Wa be nu nɛ maa su nyɛ nya. Nyɛɛ ya tsuapo ɔmɛ a mi nɛ nyɛ ya he eko kɛ ha nyɛ he.’
Benɛ a ho nu ɔ hemi ya a, ayɛflo huno ɔ ba, nɛ ni nɛmɛ nɛ dla a he kɛ to ɔ kɛ lɛ sɛ yo kpeemi he ɔ, nɛ a nga sinya a.
Pee se benɛ yihewi enuɔ ɔmɛ ba a, a ba da sinya a se nɛ a tsɛ ke, ‘Nutsɔ, Nutsɔ, mo bli wɔ!’
Nɛ e he nɔ de mɛ ke, ‘Nyɛɛ ya se kɛ je lejɛ ɔ, i li nyɛ!’
Lɔ ɔ he je ɔ, nyɛɛ huɔ nɛ nyɛ dla nyɛ he kɛ to, ejakaa nyɛ li ligbi loo ngmlɛfia a nɛ Nɔmlɔ Bi ɔ maa kpale kɛ ba.
Jesus enfatiza a necessidade de estarmos sempre preparados espiritualmente para Sua segunda vinda, pois ninguém sabe o momento exato.
As parábolas de Jesus continuam sendo fontes ricas de sabedoria e direção para a vida cristã. Ao aplicarmos esses ensinamentos, nos aproximamos mais de Deus e de Sua vontade.
Se este artigo te ajudou, faça sua parte e compartilhe a Palavra de Deus com aqueles que você ama.