Marcos 10 - Bíblia Online

E, levantando-se dali, foi para os termos da Judéia, além do Jordão, e a multidão se reuniu em torno dele; e tornou a ensiná-los, como tinha por costume. 
E, aproximando-se dele os fariseus, perguntaram-lhe, tentando-o: É lícito ao homem repudiar sua mulher? 
Mas ele, respondendo, disse-lhes: Que vos mandou Moisés? 
E eles disseram: Moisés permitiu escrever carta de divórcio e repudiar. 
E Jesus, respondendo, disse-lhes: Pela dureza dos vossos corações vos deixou ele escrito esse mandamento; 
Porém, desde o princípio da criação, Deus os fez macho e fêmea. 
Por isso deixará o homem a seu pai e a sua mãe, e unir-se-á a sua mulher, 
E serão os dois uma só carne; e assim já não serão dois, mas uma só carne. 
Portanto, o que Deus ajuntou não o separe o homem. 
E em casa tornaram os discípulos a interrogá-lo acerca disto mesmo. 
E ele lhes disse: Qualquer que deixar a sua mulher e casar com outra, adultera contra ela. 
E, se a mulher deixar a seu marido, e casar com outro, adultera. 
E traziam-lhe meninos para que lhes tocasse, mas os discípulos repreendiam aos que lhos traziam. 
Jesus, porém, vendo isto, indignou-se, e disse-lhes: Deixai vir os meninos a mim, e não os impeçais; porque dos tais é o reino de Deus. 
Em verdade vos digo que qualquer que não receber o reino de Deus como menino, de maneira nenhuma entrará nele. 
E, tomando-os nos seus braços, e impondo-lhes as mãos, os abençoou. 
E, pondo-se a caminho, correu para ele um homem, o qual se ajoelhou diante dele, e lhe perguntou: Bom Mestre, que farei para herdar a vida eterna? 
E Jesus lhe disse: Por que me chamas bom? Ninguém há bom senão um, que é Deus. 
Tu sabes os mandamentos: Não adulterarás; não matarás; não furtarás; não dirás falso testemunho; não defraudarás alguém; honra a teu pai e a tua mãe. 
Ele, porém, respondendo, lhe disse: Mestre, tudo isso guardei desde a minha mocidade. 
E Jesus, olhando para ele, o amou e lhe disse: Falta-te uma coisa: vai, vende tudo quanto tens, e dá-o aos pobres, e terás um tesouro no céu; e vem, toma a cruz, e segue-me. 
Mas ele, pesaroso desta palavra, retirou-se triste; porque possuía muitas propriedades. 
Então Jesus, olhando em redor, disse aos seus discípulos: Quão dificilmente entrarão no reino de Deus os que têm riquezas! 
E os discípulos se admiraram destas suas palavras; mas Jesus, tornando a falar, disse-lhes: Filhos, quão difícil é, para os que confiam nas riquezas, entrar no reino de Deus! 
É mais fácil passar um camelo pelo fundo de uma agulha, do que entrar um rico no reino de Deus. 
E eles se admiravam ainda mais, dizendo entre si: Quem poderá, pois, salvar-se? 
Jesus, porém, olhando para eles, disse: Para os homens é impossível, mas não para Deus, porque para Deus todas as coisas são possíveis. 
E Pedro começou a dizer-lhe: Eis que nós tudo deixamos, e te seguimos. 
E Jesus, respondendo, disse: Em verdade vos digo que ninguém há, que tenha deixado casa, ou irmãos, ou irmãs, ou pai, ou mãe, ou mulher, ou filhos, ou campos, por amor de mim e do evangelho, 
Que não receba cem vezes tanto, já neste tempo, em casas, e irmãos, e irmãs, e mães, e filhos, e campos, com perseguições; e no século futuro a vida eterna. 
Porém muitos primeiros serão derradeiros, e muitos derradeiros serão primeiros. 
E iam no caminho, subindo para Jerusalém; e Jesus ia adiante deles. E eles maravilhavam-se, e seguiam-no atemorizados. E, tornando a tomar consigo os doze, começou a dizer-lhes as coisas que lhe deviam sobrevir, 
Dizendo: Eis que nós subimos a Jerusalém, e o Filho do homem será entregue aos príncipes dos sacerdotes, e aos escribas, e o condenarão à morte, e o entregarão aos gentios. 
E o escarnecerão, e açoitarão, e cuspirão nele, e o matarão; e, ao terceiro dia, ressuscitará. 
E aproximaram-se dele Tiago e João, filhos de Zebedeu, dizendo: Mestre, queremos que nos faças o que te pedirmos. 
E ele lhes disse: Que quereis que vos faça? 
E eles lhe disseram: Concede-nos que na tua glória nos assentemos, um à tua direita, e outro à tua esquerda. 
Mas Jesus lhes disse: Não sabeis o que pedis; podeis vós beber o cálice que eu bebo, e ser batizados com o batismo com que eu sou batizado? 
E eles lhe disseram: Podemos. Jesus, porém, disse-lhes: Em verdade, vós bebereis o cálice que eu beber, e sereis batizados com o batismo com que eu sou batizado; 
Mas, o assentar-se à minha direita, ou à minha esquerda, não me pertence a mim concedê-lo, mas isso é para aqueles a quem está reservado. 
E os dez, tendo ouvido isto, começaram a indignar-se contra Tiago e João. 
Mas Jesus, chamando-os a si, disse-lhes: Sabeis que os que julgam ser príncipes dos gentios, deles se assenhoreiam, e os seus grandes usam de autoridade sobre eles; 
Mas entre vós não será assim; antes, qualquer que entre vós quiser ser grande, será vosso serviçal; 
E qualquer que dentre vós quiser ser o primeiro, será servo de todos. 
Porque o Filho do homem também não veio para ser servido, mas para servir e dar a sua vida em resgate de muitos. 
E depois, foram para Jericó. E, saindo ele de Jericó com seus discípulos e uma grande multidão, Bartimeu, o cego, filho de Timeu, estava assentado junto do caminho, mendigando. 
E, ouvindo que era Jesus de Nazaré, começou a clamar, e a dizer: Jesus, filho de Davi, tem misericórdia de mim. 
E muitos o repreendiam, para que se calasse; mas ele clamava cada vez mais: Filho de Davi! tem misericórdia de mim. 
E Jesus, parando, disse que o chamassem; e chamaram o cego, dizendo-lhe: Tem bom ânimo; levanta-te, que ele te chama. 
E ele, lançando de si a sua capa, levantou-se, e foi ter com Jesus. 
E Jesus, falando, disse-lhe: Que queres que te faça? E o cego lhe disse: Mestre, que eu tenha vista. 
E Jesus lhe disse: Vai, a tua fé te salvou. E logo viu, e seguiu a Jesus pelo caminho. 

Och han stod upp och begav sig därifrån, genom landet på andra sidan Jordan, till Judeens område. Och mycket folk församlades åter omkring honom, och åter undervisade han dem, såsom hans sed var. 
Då ville några fariséer snärja honom, och de trädde fram och frågade honom om det vore lovligt för en man att skilja sig från sin hustru. 
Men han svarade och sade till dem: »Vad har Moses bjudit eder?» 
De sade: »Moses tillstadde att en man fick skriva skiljebrev åt sin hustru och så skilja sig från henne.» 
Då sade Jesus till dem: »För edra hjärtans hårdhets skull skrev han åt eder detta bud. 
Men redan vid världens begynnelse 'gjorde Gud dem till man och kvinna'. 
'Fördenskull skall en man övergiva sin fader och sin moder. 
Och de tu skola varda ett kött.' Så äro de icke mer två, utan ett kött. 
Vad nu Gud har sammanfogat, det må människan icke åtskilja.» 
När de sedan hade kommit hem, frågade hans lärjungar honom åter om detsamma. 
Och han svarade dem: »Den som skiljer sig från sin hustru och tager sig en annan hustru, han begår äktenskapsbrott mot henne. 
Och om en hustru skiljer sig från sin man och tager sig en annan man, då begår hon äktenskapsbrott. 
Och man bar fram barn till honom, för att han skulle röra vid dem; men lärjungarna visade bort dem. 
När Jesus såg detta, blev han misslynt och sade till dem: »Låten barnen komma till mig, och förmenen dem det icke; ty Guds rike hör sådana till. 
Sannerligen säger jag eder: Den som icke tager emot Guds rike såsom ett barn, han kommer aldrig ditin.» 
Och han tog dem upp i famnen och lade händerna på dem och välsignade dem. 
När han sedan begav sig åstad för att fortsätta sin väg, skyndade en man fram och föll på knä för honom och frågade honom: »Gode Mästare, vad skall jag göra för att få evigt liv till arvedel?» 
Jesus sade till honom: »Varför kallar du mig god? Ingen är god utom Gud allena. 
Buden känner du: 'Du skall icke dräpa', 'Du skall icke begå äktenskapsbrott', 'Du skall icke stjäla', 'Du skall icke bära falskt vittnesbörd', 'Du skall icke undanhålla någon vad honom tillkommer', Hedra din fader och din moder.'» 
Då svarade han honom: »Mästare, allt detta har jag hållit från min ungdom.» 
Då såg Jesus på honom och fick kärlek till honom och sade till honom: »Ett fattas dig: gå bort och sälj allt vad du äger och giv åt de fattiga; då skall du få en skatt i himmelen. Och kom sedan och följ mig.» 
Men han blev illa till mods vid det talet och gick bedrövad bort, ty han hade många ägodelar. 
Då såg Jesus sig omkring och sade till sina lärjungar: »Huru svårt är det icke för dem som hava penningar att komma in i Guds rike!» 
Men lärjungarna häpnade vid hans ord. Då tog Jesus åter till orda och sade till dem: »Ja, mina barn, huru svårt är det icke att komma in i Guds rike! 
Det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga, än för den som är rik att komma in i Guds rike.» 
Då blevo de ännu mer häpna och sade till varandra: »Vem kan då bliva frälst?» 
Jesus såg på dem och sade: »För människor är det omöjligt, men icke för Gud, ty för Gud är allting möjligt.» 
Då tog Petrus till orda och sade till honom: »Se, vi hava övergivit allt och följt dig.» 
Jesus svarade: »Sannerligen säger jag eder: Ingen som för min och evangelii skull har övergivit hus, eller bröder eller systrar, eller moder eller fader, eller barn, eller jordagods, 
ingen sådan finnes, som icke skall få hundrafalt igen: redan här i tiden hus, och bröder och systrar, och mödrar och barn, och jordagods, mitt under förföljelser, och i den tillkommande tidsåldern evigt liv. 
Men många som äro de första skola bliva de sista, medan de sista bliva de första.» 
Och de voro på vägen upp till Jerusalem. Och Jesus gick före dem, och de gingo där bävande; och de som följde med dem voro uppfyllda av fruktan. Då tog han åter till sig de tolv och begynte tala till dem om vad som skulle övergå honom: 
»Se, vi gå nu upp till Jerusalem, och Människosonen skall bliva överlämnad åt översteprästerna och de skriftlärde, och de skola döma honom till döden och överlämna honom åt hedningarna, 
och dessa skola begabba honom och bespotta honom och gissla honom och döda honom; men tre dagar därefter skall han uppstå igen.» 
Då trädde Jakob och Johannes, Sebedeus' söner, fram till honom och sade till honom: »Mästare, vi skulle vilja att du läte oss få vad vi nu tänka begära av dig.» 
Han frågade dem: »Vad viljen I då att jag skall låta eder få?» 
De svarade honom: »Låt den ene av oss i din härlighet få sitta på din högra sida, och den andre på din vänstra.» 
Men Jesus sade till dem: »I veten icke vad I begären. Kunnen I dricka den kalk som jag dricker, eller genomgå det dop som jag genomgår?» 
De svarade honom: »Det kunna vi.» Då sade Jesus till dem: »Ja, den kalk jag dricker skolen I få dricka, och det dop jag genomgår skolen I genomgå, 
men platsen på min högra sida och platsen på min vänstra tillkommer det icke mig att bortgiva, utan de skola tillfalla dem för vilka så är bestämt.» 
När de tio andra hörde detta, blevo de misslynta på Jakob och Johannes. 
Då kallade Jesus dem till sig och sade till dem: »I veten att de som räknas för folkens furstar uppträda mot dem såsom herrar, och att deras mäktige låta dem känna sin myndighet. 
Men så är det icke bland eder; utan den som vill bliva störst bland eder, han vare de andras tjänare, 
och den som vill vara främst bland eder, han vare allas dräng. 
Också Människosonen har ju kommit, icke för att låta tjäna sig, utan för att tjäna och giva sitt liv till lösen för många.» 
Och de kommo till Jeriko. Men när han åter gick ut ifrån Jeriko, följd av sina lärjungar och en ganska stor hop folk, satt där vid vägen en blind tiggare, Bartimeus, Timeus' son. 
När denne hörde att det var Jesus från Nasaret, begynte han ropa och säga: »Jesus, Davids son, förbarma dig över mig.» 
Och många tillsade honom strängeligen att han skulle tiga; men han ropade ännu mycket mer: »Davids son, förbarma dig över mig.» 
Då stannade Jesus och sade: »Kallen honom hit.» Och de kallade på den blinde och sade till honom: »Var vid gott mod, stå upp; han kallar dig till sig.» 
Då kastade han av sig sin mantel och stod upp med hast och kom fram till Jesus. 
Och Jesus talade till honom och sade: »Vad vill du att jag skall göra dig?» Den blinde svarade honom: »Rabbuni, låt mig få min syn.» 
Jesus sade till honom: »Gå; din tro har hjälpt dig.» Och strax fick han sin syn och följde honom på vägen. 

Marcos 11

Bíblia Online

Versículos por Tema

Antigo Testamento

Novo Testamento