Marcos 3 - Bíblia Online

E outra vez entrou na sinagoga, e estava ali um homem que tinha uma das mãos mirrada. 
E estavam observando-o securaria no sábado, para o acusarem. 
E disse ao homem que tinha a mão mirrada: Levanta-te e vem para o meio. 
E perguntou-lhes: É lícito no sábado fazer bem, ou fazer mal? salvar a vida, ou matar? E eles calaram-se. 
E, olhando para eles em redor com indignação, condoendo-se da dureza do seu coração, disse ao homem: Estende a tua mão. E ele a estendeu, e foi-lhe restituída a sua mão, sã como a outra. 
E, tendo saído os fariseus, tomaram logo conselho com os herodianos contra ele, procurando ver como o matariam. 
E retirou-se Jesus com os seus discípulos para o mar, e seguia-o uma grande multidão da Galiléia e da Judéia, 
E de Jerusalém, e da Iduméia, e de além do Jordão, e de perto de Tiro e de Sidom; uma grande multidão que, ouvindo quão grandes coisas fazia, vinha ter com ele. 
E ele disse aos seus discípulos que lhe tivessem sempre pronto um barquinho junto dele, por causa da multidão, para que o não oprimisse, 
Porque tinha curado a muitos, de tal maneira que todos quantos tinham algum mal se arrojavam sobre ele, para lhe tocarem. 
E os espíritos imundos vendo-o, prostravam-se diante dele, e clamavam, dizendo: Tu és o Filho de Deus. 
E ele os ameaçava muito, para que não o manifestassem. 
E subiu ao monte, e chamou para si os que ele quis; e vieram a ele. 
E nomeou doze para que estivessem com ele e os mandasse a pregar, 
E para que tivessem o poderde curar as enfermidades e expulsar os demônios: 
A Simão, a quem pôs o nome de Pedro, 
E a Tiago, filho de Zebedeu, e a João, irmão de Tiago, aos quais pôs o nome de Boanerges, que significa: Filhos do trovão; 
E a André, e a Filipe, e a Bartolomeu, e a Mateus, e a Tomé, e a Tiago, filho de Alfeu, e a Tadeu, e a Simão, o Cananita, 
E a Judas Iscariotes, o que o entregou. 
E foram para uma casa. E afluiu outra vez a multidão, de tal maneira que nem sequer podiam comer pão. 
E, quando os seus ouviram isto, saíram para o prender; porque diziam: Está fora de si. 
E os escribas, que tinham descido de Jerusalém, diziam: Tem Belzebu, e pelo príncipe dos demônios expulsa os demônios. 
E, chamando-os a si, disse-lhes por parábolas: Como pode Satanás expulsar Satanás? 
E, se um reino se dividir contra si mesmo, tal reino não pode subsistir; 
E, se uma casa se dividir contra si mesma, tal casa não pode subsistir. 
E, se Satanás se levantar contra si mesmo, e for dividido, não pode subsistir; antes tem fim. 
Ninguém pode roubar os bens do valente, entrando-lhe em sua casa, se primeiro não maniatar o valente; e então roubará a sua casa. 
Na verdade vos digo que todos os pecados serão perdoados aos filhos dos homens, e toda a sorte de blasfêmias, com que blasfemarem; 
Qualquer, porém, que blasfemar contra o Espírito Santo, nunca obterá perdão, mas será réu do eterno juízo 
(Porque diziam: Tem espírito imundo). 
Chegaram, então, seus irmãos e sua mãe; e, estando fora, mandaram-no chamar. 
E a multidão estava assentada ao redor dele, e disseram-lhe: Eis que tua mãe e teus irmãos te procuram, e estão lá fora. 
E ele lhes respondeu, dizendo: Quem é minha mãe e meus irmãos? 
E, olhando em redor para os que estavam assentados junto dele, disse: Eis aqui minha mãe e meus irmãos. 
Porquanto, qualquer que fizer a vontade de Deus, esse é meu irmão, e minha irmã, e minha mãe. 

Och han gick åter in i en synagoga. Där var då en man som hade en förvissnad hand. 
Och de vaktade på honom, för att se om han skulle bota denne på sabbaten; de ville nämligen få något att anklaga honom för. 
Då sade han till mannen som hade den förvissnade handen: »Stå upp, och kom fram.» 
Sedan sade han till dem: »Vilketdera är lovligt på sabbaten: att göra vad gott är, eller att göra vad ont är, att rädda någons liv, eller att döda?» Men de tego. 
Då såg han sig omkring på dem med vrede, bedrövad över deras hjärtans förstockelse, och sade till mannen: »Räck ut din hand.» Och han räckte ut den; och hans hand blev frisk igen. -- 
Då gingo fariséerna bort och fattade strax, tillsammans med herodianerna, det beslutet att de skulle förgöra honom. 
Och Jesus drog sig med sina lärjungar undan till sjön, och en stor hop folk följde honom från Galileen. 
Och från Judeen och Jerusalem och Idumeen och från landet på andra sidan Jordan och från trakterna omkring Tyrus och Sidon kom en stor hop folk till honom, när de fingo höra huru stora ting han gjorde. 
Och han tillsade sina lärjungar att en båt skulle hållas tillreds åt honom, för folkets skull, för att de icke skulle tränga sig inpå honom. 
Ty han botade många och blev därför överlupen av alla som hade någon plåga och fördenskull ville röra vid honom. 
Och när de orena andarna sågo honom, föllo de ned för honom och och ropade och sade: »Du är Guds Son.» 
Men han förbjöd dem strängeligen, åter och åter, att röja honom. 
Och han gick upp på berget och kallade till sig några som han själv utsåg; och de kommo till honom. 
Så förordnade han tolv som skulle följa honom, och som han ville sända ut till att predika, 
och de skulle hava makt att bota sjuka och driva ut onda andar. 
Han förordnade alltså dessa tolv: Simon, åt vilken han gav tillnamnet Petrus; 
vidare Jakob, Sebedeus' son, och Johannes, Jakobs broder, åt vilka han gav tillnamnet Boanerges (det betyder tordönsmän); 
vidare Andreas och Filippus och Bartolomeus och Matteus och Tomas och Jakob, Alfeus' son, och Taddeus och Simon ivraren 
och Judas Iskariot, densamme som förrådde honom. 
Och när han kom hem, församlade sig folket åter, så att de icke ens fingo tillfälle att äta. 
Då nu hans närmaste fingo höra härom, gingo de åstad för att taga vara på honom; ty de menade att han var från sina sinnen. 
Och de skriftlärde som hade kommit ned från Jerusalem sade att han var besatt av Beelsebul, och att det var med de onda andarnas furste som han drev ut de onda andarna. 
Då kallade han dem till sig och sade till dem i liknelser: »Huru skulle Satan kunna driva ut Satan? 
Om ett rike har kommit i strid med sig självt, så kan det riket ju icke hava bestånd; 
och om ett hus har kommit i strid med sig självt, så skall icke heller det huset kunna äga bestånd. 
Om alltså Satan har satt sig upp mot sig själv och kommit i strid med sig själv, så kan han icke äga bestånd, utan det är då ute med honom. -- 
Nej, ingen kan gå in i en stark mans hus och plundra honom på hans bohag, såframt han icke förut har bundit den starke. Först därefter kan han plundra hans hus. 
Sannerligen säger jag eder: Alla andra synder skola bliva människors barn förlåtna, ja ock alla andra hädelser, huru hädiskt de än må tala; 
men den som hädar den helige Ande, han får icke någonsin förlåtelse, utan är skyldig till evig synd.» 
De hade ju nämligen sagt att han var besatt av en oren ande. 
Så kommo nu hans moder och hans bröder; och de stannade därutanför och sände bud in till honom för att kalla honom ut. 
Och mycket folk satt där omkring honom; och man sade till honom: »Se, din moder och dina bröder stå härutanför och fråga efter dig.» 
Då svarade han dem och sade: Vilken är min moder, och vilka äro mina bröder?» 
Och han såg sig omkring på dem som sutto där runt omkring honom, och han sade: »Se här är min moder, och här äro mina bröder! 
Den som gör Guds vilja, den är min broder och min syster och min moder.» 

Marcos 4

Bíblia Online

Versículos por Tema

Antigo Testamento

Novo Testamento