Marcos 5 - Bíblia Online

E chegaram ao outro lado do mar, à província dos gadarenos. 
E, saindo ele do barco, lhe saiu logo ao seu encontro, dos sepulcros, um homem com espírito imundo; 
O qual tinha a sua morada nos sepulcros, e nem ainda com cadeias o podia alguém prender; 
Porque, tendo sido muitas vezes preso com grilhões e cadeias, as cadeias foram por ele feitas em pedaços, e os grilhões em migalhas, e ninguém o podia amansar. 
E andava sempre, de dia e de noite, clamando pelos montes, e pelos sepulcros, e ferindo-se com pedras. 
E, quando viu Jesus ao longe, correu e adorou-o. 
E, clamando com grande voz, disse: Que tenho eu contigo, Jesus, Filho do Deus Altíssimo? conjuro-te por Deus que não me atormentes. 
(Porque lhe dizia: Sai deste homem, espírito imundo.) 
E perguntou-lhe: Qual é o teu nome? E lhe respondeu, dizendo: Legião é o meu nome, porque somos muitos. 
E rogava-lhe muito que os não enviasse para fora daquela província. 
E andava ali pastando no monte uma grande manada de porcos. 
E todos aqueles demônios lhe rogaram, dizendo: Manda-nos para aqueles porcos, para que entremos neles. 
E Jesus logo lho permitiu. E, saindo aqueles espíritos imundos, entraram nos porcos; e a manada se precipitou por um despenhadeiro no mar (eram quase dois mil), e afogaram-se no mar. 
E os que apascentavam os porcos fugiram, e o anunciaram na cidade e nos campos; e saíram muitos a ver o que era aquilo que tinha acontecido. 
E foram ter com Jesus, e viram o endemoninhado, o que tivera a legião, assentado, vestido e em perfeito juízo, e temeram. 
E os que aquilo tinham visto contaram-lhes o que acontecera ao endemoninhado, e acerca dos porcos. 
E começaram a rogar-lhe que saísse dos seus termos. 
E, entrando ele no barco, rogava-lhe o que fora endemoninhado que o deixasse estar com ele. 
Jesus, porém, não lho permitiu, mas disse-lhe: Vai para tua casa, para os teus, e anuncia-lhes quão grandes coisas o Senhor te fez, e como teve misericórdia de ti. 
E ele foi, e começou a anunciar em Decápolis quão grandes coisas Jesus lhe fizera; e todos se maravilharam. 
E, passando Jesus outra vez num barco para o outro lado, ajuntou-se a ele uma grande multidão; e ele estava junto do mar. 
E eis que chegou um dos principais da sinagoga, por nome Jairo, e, vendo-o, prostrou-se aos seus pés, 
E rogava-lhe muito, dizendo: Minha filha está à morte; rogo-te que venhas e lhe imponhas as mãos, para que sare, e viva. 
E foi com ele, e seguia-o uma grande multidão, que o apertava. 
E certa mulher que, havia doze anos, tinha um fluxo de sangue, 
E que havia padecido muito com muitos médicos, e despendido tudo quanto tinha, nada lhe aproveitando isso, antes indo a pior; 
Ouvindo falar de Jesus, veio por detrás, entre a multidão, e tocou na sua veste. 
Porque dizia: Se tão-somente tocar nas suas vestes, sararei. 
E logo se lhe secou a fonte do seu sangue; e sentiu no seu corpo estar já curada daquele mal. 
E logo Jesus, conhecendo que a virtude de si mesmo saíra, voltou-se para a multidão, e disse: Quem tocou nas minhas vestes? 
E disseram-lhe os seus discípulos: Vês que a multidão te aperta, e dizes: Quem me tocou? 
E ele olhava em redor, para ver a que isto fizera. 
Então a mulher, que sabia o que lhe tinha acontecido, temendo e tremendo, aproximou-se, e prostrou-se diante dele, e disse-lhe toda a verdade. 
E ele lhe disse: Filha, a tua fé te salvou; vai em paz, e sê curada deste teu mal. 
Estando ele ainda falando, chegaram alguns do principal da sinagoga, a quem disseram: A tuafilha está morta; para que enfadas mais o Mestre? 
E Jesus, tendo ouvido estas palavras, disse ao principal da sinagoga: Não temas, crê somente. 
E não permitiu que alguém o seguisse, a não ser Pedro, Tiago, e João, irmão de Tiago. 
E, tendo chegado à casa do principal da sinagoga, viu o alvoroço, e os que choravam muito e pranteavam. 
E, entrando, disse-lhes: Por que vos alvoroçais e chorais? A menina não está morta, mas dorme. 
E riam-se dele; porém ele, tendo-os feito sair, tomou consigo o pai e a mãe da menina, e os que com ele estavam, e entrou onde a menina estava deitada. 
E, tomando a mão da menina, disse-lhe: Talita cumi; que, traduzido, é: Menina, a ti te digo, levanta-te. 
E logo a menina se levantou, e andava, pois já tinha doze anos; e assombraram-se com grande espanto. 
E mandou-lhes expressamente que ninguém o soubesse; e disse que lhe dessem de comer. 

Så kommo de över till gerasenernas land, på andra sidan sjön. 
Och strax då han hade stigit ur båten, kom en man, som var besatt av en oren ande, emot honom från gravarna där; 
han hade nämligen sitt tillhåll bland gravarna. Och icke ens med kedjor kunde man numera fängsla honom; 
ty väl hade han många gånger blivit fängslad med fotbojor och kedjor, men han hade slitit itu kedjorna och brutit sönder fotbojorna, och ingen kunde få makt med honom. 
Och han vistades alltid, dag och natt, bland gravarna och på bergen och skriade och sargade sig själv med stenar. 
När denne nu fick se Jesus på avstånd, skyndade han fram och föll ned för honom 
och ropade med hög röst och sade: »Vad har du med mig att göra, Jesus, du Guds, den Högstes, Son? Jag besvär dig vid Gud, plåga mig icke.» 
Jesus skulle nämligen just säga till honom: »Far ut ur mannen, du orena ande.» 
Då frågade han honom: »Vad är ditt namn?» Han svarade honom: »Legion är mitt namn, ty vi äro många.» 
Och han bad honom enträget att icke driva dem bort ifrån den trakten. 
Nu gick där vid berget en stor svinhjord i bet. 
Och de bådo honom och sade: »Sänd oss åstad in i svinen; låt oss få fara in i dem.» 
Och han tillstadde dem det. Då gåvo sig de orena andarna åstad och foro in i svinen. Och hjorden, vid pass två tusen svin, störtade sig utför branten ned i sjön och drunknade i sjön. 
Men de som vaktade dem flydde och berättade härom i staden och på landsbygden; och folket gick åstad för att se vad det var som hade skett. 
När de då kommo till Jesus, fingo de se den som hade varit besatt, mannen som hade haft legionen i sig, sitta där klädd och vid sina sinnen; och de betogos av häpnad. 
Och de som hade åsett händelsen förtäljde för dem vad som hade vederfarits den besatte, och vad som hade skett med svinen. 
Då begynte folket bedja honom att han skulle gå bort ifrån deras område. 
När han sedan steg i båten, bad honom mannen som hade varit besatt, att han skulle få följa honom. 
Men han tillstadde honom det icke, utan sade till honom: »Gå hem till de dina, och berätta för dem huru stora ting Herren har gjort med dig, och huru han har förbarmat sig över dig.» 
Då gick han åstad och begynte förkunna i Dekapolis huru stora ting Jesus hade gjort med honom; och alla förundrade sig. 
Och när Jesus hade farit över i båten, tillbaka till andra stranden, församlade sig mycket folk omkring honom, där han stod vid sjön. 
Då kom en synagogföreståndare, vid namn Jairus, dit; och när denne fick se honom, föll han ned för hans fötter 
och bad honom enträget och sade: »Min dotter ligger på sitt yttersta. Kom och lägg händerna på henne, så att hon bliver hulpen och får leva.» 
Då gick han med mannen; och honom följde mycket folk, som trängde sig inpå honom. 
Nu var där en kvinna som hade haft blodgång i tolv år, 
och som hade lidit mycket hos många läkare och kostat på sig allt vad hon ägde, utan att det hade varit henne till något gagn; snarare hade det blivit värre med henne. 
Hon hade fått höra om Jesus och kom nu i folkhopen, bakom honom, och rörde vid hans mantel. 
Ty hon tänkte: »Om jag åtminstone får röra vid hans kläder, så bliver jag hulpen.» 
Och strax uttorkade hennes blods källa, och hon kände i sin kropp att hon var botad från sin plåga. 
Men strax då Jesus inom sig förnam vilken kraft som hade gått ut ifrån honom, vände han sig om i folkhopen och frågade: »Vem rörde vid mina kläder?» 
Hans lärjungar sade till honom: »Du ser huru folket tränger på, och ändå frågar du: 'Vem rörde vid mig?'» 
Då såg han sig omkring för att få se den som hade gjort detta. 
Men kvinnan fruktade och bävade, ty hon visste vad som hade skett med henne; och hon kom fram och föll ned för honom och sade honom hela sanningen. 
Då sade han till henne: »Min dotter, din tro har hjälpt dig. Gå i frid, och var botad från din plåga.» 
Medan han ännu talade, kommo några från synagogföreståndarens hus och sade: »Din dotter är död; du må icke vidare göra mästaren omak.» 
Men när Jesus märkte vad som talades, sade han till synagogföreståndaren: »Frukta icke, tro allenast.» 
Och han tillstadde ingen att följa med, utom Petrus och Jakob och Johannes, Jakobs broder. 
Så kommo de till synagogföreståndarens hus, och han fick där se en hop människor som höjde klagolåt och gräto och jämrade sig högt. 
Och han gick in och sade till dem: »Varför klagen I och gråten? Flickan är icke död, hon sover.» 
Då hånlogo de åt honom. Men han visade ut dem allasammans; och han tog med sig allenast flickans fader och moder och dem som hade fått följa med honom, och gick in dit där flickan låg. 
Och han tog flickan vid handen och sade till henne: »Talita, kum» (det betyder: »Flicka, jag säger dig, stå upp»). 
Och strax stod flickan upp och begynte gå omkring (hon var nämligen tolv år gammal); och de blevo strax uppfyllda av stor häpnad. 
Men han förbjöd dem strängeligen att låta någon få veta vad som hade skett. Därefter tillsade han att man skulle giva henne något att äta. 

Marcos 6

Bíblia Online

Versículos por Tema

Antigo Testamento

Novo Testamento