1 Now concerning spiritual gifts, brethren, I would not have you ignorant. 2 Ye know that when ye were Gentiles ye were led away unto those dumb idols, howsoever ye might be led. 3 Wherefore I make known unto you, that no man speaking in the Spirit of God saith, Jesus is anathema; and no man can say, Jesus is Lord, but in the Holy Spirit.

4 Now there are diversities of gifts, but the same Spirit. 5 And there are diversities of ministrations, and the same Lord. 6 And there are diversities of workings, but the same God, who worketh all things in all. 7 But to each one is given the manifestation of the Spirit to profit withal. 8 For to one is given through the Spirit the word of wisdom; and to another the word of knowledge, according to the same Spirit: 9 to another faith, in the same Spirit; and to another gifts of healings, in the one Spirit; 10 and to another workings of miracles; and to another prophecy; and to another discernings of spirits: to another divers kinds of tongues; and to another the interpretation of tongues: 11 but all these worketh the one and the same Spirit, dividing to each one severally even as he will.

12 For as the body is one, and hath many members, and all the members of the body, being many, are one body; so also is Christ. 13 For in one Spirit were we all baptized into one body, whether Jews or Greeks, whether bond or free; and were all made to drink of one Spirit. 14 For the body is not one member, but many. 15 If the foot shall say, Because I am not the hand, I am not of the body; it is not therefore not of the body. 16 And if the ear shall say, Because I am not the eye, I am not of the body; it is not therefore not of the body. 17 If the whole body were an eye, where were the hearing? If the whole were hearing, where were the smelling? 18 But now hath God set the members each one of them in the body, even as it pleased him. 19 And if they were all one member, where were the body? 20 But now they are many members, but one body. 21 And the eye cannot say to the hand, I have no need of thee: or again the head to the feet, I have no need of you. 22 Nay, much rather, those members of the body which seem to be more feeble are necessary: 23 and those parts of the body, which we think to be less honorable, upon these we bestow more abundant honor; and our uncomely parts have more abundant comeliness; 24 whereas our comely parts have no need: but God tempered the body together, giving more abundant honor to that part which lacked; 25 that there should be no schism in the body; but that the members should have the same care one for another. 26 And whether one member suffereth, all the members suffer with it; or one member is honored, all the members rejoice with it. 27 Now ye are the body of Christ, and severally members thereof. 28 And God hath set some in the church, first apostles, secondly prophets, thirdly teachers, then miracles, then gifts of healings, helps, governments, divers kinds of tongues. 29 Are all apostles? are all prophets? are all teachers? are all workers of miracles? 30 have all gifts of healings? do all speak with tongues? do all interpret? 31 But desire earnestly the greater gifts. And moreover a most excellent way show I unto you.

1 Vad nu angår dem som hava andliga gåvor, så vill jag säga eder, mina bröder, huru med dem förhåller sig.

2 I veten att I, medan I voren hedningar, läten eder blindvis föras bort till de stumma avgudarna.

3 Därför vill jag nu förklara för eder, att likasom ingen som talar i Guds Ande säger: »Förbannad vare Jesus», så kan ej heller någon säga: »Jesus är Herre» annat än i den helige Ande.

4 Nådegåvorna äro mångahanda, men Anden är en och densamme.

5 Tjänsterna äro mångahanda, men Herren är en och densamme.

6 Kraftverkningarna äro mångahanda, men Gud är en och densamme, han som verkar allt i alla.

7 Men de gåvor i vilka Anden uppenbarar sig givas åt var och en så, att de kunna bliva till nytta.

8 Så gives genom Anden åt den ene att tala visdomens ord, åt en annan att efter samme Ande tala kunskapens ord,

9 åt en annan gives tro i samme Ande, åt en annan givas helbrägdagörelsens gåvor i samme ene Ande,

10 åt en annan gives gåvan att utföra kraftgärningar, åt en annan att profetera, åt en annan att skilja mellan andar, åt en annan att tala tungomål på olika sätt, åt en annan att uttyda, när någon talar tungomål.

11 Men allt detta verkar densamme ene Anden, i det han, alltefter sin vilja, tilldelar åt var och en någon särskild gåva.

12 Ty likasom kroppen är en och likväl har många lemmar, och likasom kroppens alla lemmar, fastän de äro många, likväl utgöra en enda kropp, likaså är det med Kristus.

13 Ty i en och samme Ande äro vi alla döpta till att utgöra en och samma kropp, vare sig vi äro judar eller greker, vare sig vi äro trälar eller fria; och alla hava vi fått en och samme Ande utgjuten över oss.

14 Kroppen utgöres ju icke heller av en enda lem, utan av många.

15 Om foten ville säga: »Jag är icke hand, därför hör jag icke till kroppen», så skulle den icke dess mindre höra till kroppen.

16 Och om örat ville säga: »Jag är icke öga, därför hör jag icke till kroppen», så skulle det icke dess mindre höra till kroppen.

17 Om hela kroppen vore öga, var funnes då hörseln? Och om den hel och hållen vore öra, var funnes då lukten?

18 Men nu har Gud insatt lemmarna i kroppen, var och en av dem på det sätt som han har velat.

19 Om åter allasammans utgjorde en enda lem, var funnes då själva kroppen?

20 Men nu är det så, att lemmarna äro många, och att kroppen dock är en enda.

21 Ögat kan icke säga till handen: »Jag behöver dig icke», ej heller huvudet till fötterna: »Jag behöver eder icke.»

22 Nej, just de kroppens lemmar som tyckas vara svagast äro som mest nödvändiga.

23 Och de delar av kroppen, som tyckas oss vara mindre hedersamma, dem bekläda vi med så mycket större heder; och dem som vi blygas för, dem skyla vi med så mycket större blygsamhet,

24 under det att de andra icke behöva något sådant. Men när Gud sammanfogade kroppen av olika delar och därvid lät den ringare delen få en så mycket större heder,

25 så skedde detta, för att söndring icke skulle uppstå i kroppen, utan alla lemmar endräktigt hava omsorg om varandra.

26 Om nu en lem lider, så lida alla de andra lemmarna med den; om åter en lem äras, så glädja sig alla de andra lemmarna med den.

27 Men nu ären I Kristi kropp och hans lemmar, var och en i sin mån.

28 Och Gud har i församlingen satt först och främst några till apostlar, för det andra några till profeter, för det tredje några till lärare, vidare några till att utföra kraftgärningar, ytterligare några till att hava helbrägdagörelsens gåvor, eller till att taga sig an de hjälplösa, eller till att vara styresmän, eller till att på olika sätt tala tungomål.

29 Icke äro väl alla apostlar? Icke äro väl alla profeter? Icke äro väl alla lärare? Icke utföra väl alla kraftgärningar?

30 Icke hava väl alla helbrägdagörelsens gåvor? Icke tala väl alla tungomål? Icke kunna väl alla uttyda?

31 Men varen ivriga att undfå de nådegåvor som äro de största. Och nu vill jag ytterligare visa eder en väg, en övermåttan härlig väg.