1 God, having of old time spoken unto the fathers in the prophets by divers portions and in divers manners, 2 hath at the end of these days spoken unto us in his Son, whom he appointed heir of all things, through whom also he made the worlds; 3 who being the effulgence of his glory, and the very image of his substance, and upholding all things by the word of his power, when he had made purification of sins, sat down on the right hand of the Majesty on high; 4 having become by so much better than the angels, as he hath inherited a more excellent name than they. 5 For unto which of the angels said he at any time,

Thou art my Son,

This day have I begotten thee?

and again,

I will be to him a Father,

And he shall be to me a Son?

6 And when he again bringeth in the firstborn into the world he saith, And let all the angels of God worship him. 7 And of the angels he saith,

Who maketh his angels winds,

And his ministers a flame of fire:

8 but of the Son he saith,

Thy throne, O God, is for ever and ever;

And the sceptre of uprightness is the sceptre of thy kingdom.

9 Thou hast loved righteousness, and hated iniquity;

Therefore God, thy God, hath anointed thee

With the oil of gladness above thy fellows.

10 And,

Thou, Lord, in the beginning didst lay the foundation of the earth,

And the heavens are the works of thy hands:

11 They shall perish; but thou continuest:

And they all shall wax old as doth a garment;

12 And as a mantle shalt thou roll them up,

As a garment, and they shall be changed:

But thou art the same,

And thy years shall not fail.

13 But of which of the angels hath he said at any time,

Sit thou on my right hand,

Till I make thine enemies the footstool of thy feet?

14 Are they not all ministering spirits, sent forth to do service for the sake of them that shall inherit salvation?

1 Sedan Gud fordom många gånger och på många sätt hade talat till fäderna genom profeterna,

2 har han nu, på det yttersta av denna tid, talat till oss genom sin Son, som han har insatt till arvinge av allt, genom vilken han ock har skapat världen.

3 Och eftersom denne är hans härlighets återsken och hans väsens avbild och genom sin makts ord bär allt, har han -- sedan han hade utfört en rening från synderna -- satt sig på Majestätets högra sida i höjden.

4 Och han har blivit så mycket större än änglarna som det namn han har ärvt är förmer än deras.

5 Ty till vilken av änglarna har han någonsin sagt: »Du är min Son, jag har i dag fött dig»? eller: »Jag skall vara hans Fader, och han skall vara min Son»?

6 Likaså säger han, med tanke på den tid då han åter skall låta den förstfödde inträda i världen: »Och alla Guds änglar skola tillbedja honom.»

7 Och medan han om änglarna säger: »Han gör sina änglar till vindar och sina tjänare till eldslågor»,

8 säger han om Sonen: »Gud, din tron förbliver alltid och evinnerligen, och rättvisans spira är ditt rikes spira.

9 Du har älskat rättfärdighet och hatat orättfärdighet; därför, o Gud, har din Gud smort dig med glädjens olja mer än dina medbröder»;

10 så ock: »Du, Herre, lade i begynnelsen jordens grund, och himlarna äro dina händers verk;

11 de skola förgås, men du förbliver; de skola alla nötas ut såsom en klädnad,

12 och såsom en mantel skall du hoprulla dem; såsom en klädnad skola de ock bytas om. Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände.»

13 Och till vilken av änglarna har han någonsin sagt: »Sätt dig på min högra sida, till dess jag har lagt dina fiender dig till en fotapall»?

14 Äro de icke allasammans tjänsteandar, som sändas ut till tjänst för deras skull som skola få frälsning till arvedel?