1 Remember, O Jehovah, what is come upon us:
Behold, and see our reproach.
2 Our inheritance is turned unto strangers,
Our houses unto aliens.
3 We are orphans and fatherless;
Our mothers are as widows.
4 We have drunken our water for money;
Our wood is sold unto us.
5 Our pursuers are upon our necks:
We are weary, and have no rest.
6 We have given the hand to the Egyptians,
And to the Assyrians, to be satisfied with bread.
7 Our fathers sinned, and are not;
And we have borne their iniquities.
8 Servants rule over us:
There is none to deliver us out of their hand.
9 We get our bread at the peril of our lives,
Because of the sword of the wilderness.
10 Our skin is black like an oven,
Because of the burning heat of famine.
11 They ravished the women in Zion,
The virgins in the cities of Judah.
12 Princes were hanged up by their hand:
The faces of elders were not honored.
13 The young men bare the mill;
And the children stumbled under the wood.
14 The elders have ceased from the gate,
The young men from their music.
15 The joy of our heart is ceased;
Our dance is turned into mourning.
16 The crown is fallen from our head:
Woe unto us! for we have sinned.
17 For this our heart is faint;
For these things our eyes are dim;
18 For the mountain of Zion, which is desolate:
The foxes walk upon it.
19 Thou, O Jehovah, abidest for ever;
Thy throne is from generation to generation.
20 Wherefore dost thou forget us for ever,
And forsake us so long time?
21 Turn thou us unto thee, O Jehovah, and we shall be turned;
Renew our days as of old.
22 But thou hast utterly rejected us;
Thou art very wroth against us.
1 Tänk, HERRE, på vad som har vederfarits oss skåda ned och se till vår smälek.
2 Vår arvedel har kommit i främlingars ägo, våra hus i utlänningars.
3 Vi hava blivit värnlösa, vi hava ingen fader; våra mödrar äro såsom änkor.
4 Vattnet som tillhör oss få vi dricka allenast för penningar; vår egen ved måste vi betala.
5 Våra förföljare äro oss på halsen; huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila.
6 Vi hava måst giva oss under Egypten, under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med.
7 Våra fäder hava syndat, de äro icke mer, vi måste bära deras missgärningar.
8 Trälar få råda över oss; ingen finnes, som rycker oss ur deras våld.
9 Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd, bärga det undan öknens svärd.
10 Vår hud är glödande såsom en ugn, för brännande hungers skull.
11 Kvinnorna kränkte man i Sion, jungfrurna i Juda städer.
12 Furstarna blevo upphängda av deras händer, för de äldste visade de ingen försyn.
13 Ynglingarna måste bära på kvarnstenar, och gossarna dignade under vedbördor.
14 De gamla sitta icke mer i porten, de unga hava upphört med sitt strängaspel.
15 Våra hjärtan hava icke mer någon fröjd i sorgelåt är vår dans förvandlad.
16 Kronan har fallit ifrån vårt huvud; ve oss, att vi syndade så!
17 Därför hava ock våra hjärtan blivit sjuka, därför äro våra ögon förmörkade,
18 för Sions bergs skull, som nu ligger öde, så att rävarna ströva omkring därpå.
19 Du, HERRE, tronar evinnerligen; din tron består från släkte till släkte.
20 Varför vill du för alltid förgäta oss, förkasta oss för beständigt?
21 Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter; förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom.
22 Eller har du alldeles förkastat oss? Förtörnas du på oss så övermåttan?