1 And it came to pass when Jesus had finished commanding his twelve disciples, he departed thence to teach and preach in their cities.

2 Now when John heard in the prison the works of the Christ, he sent by his disciples 3 and said unto him, Art thou he that cometh, or look we for another? 4 And Jesus answered and said unto them, Go and tell John the things which ye hear and see: 5 the blind receive their sight, and the lame walk, the lepers are cleansed, and the deaf hear, and the dead are raised up, and the poor have good tidings preached to them. 6 And blessed is he, whosoever shall find no occasion of stumbling in me.

7 And as these went their way, Jesus began to say unto the multitudes concerning John, What went ye out into the wilderness to behold? a reed shaken with the wind? 8 But what went ye out to see? a man clothed in soft raiment? Behold, they that wear soft raiment are in kings’ houses. 9 But wherefore went ye out? to see a prophet? Yea, I say unto you, and much more than a prophet. 10 This is he, of whom it is written,

Behold, I send my messenger before thy face,

Who shall prepare thy way before thee.

11 Verily I say unto you, Among them that are born of women there hath not arisen a greater than John the Baptist: yet he that is but little in the kingdom of heaven is greater than he. 12 And from the days of John the Baptist until now the kingdom of heaven suffereth violence, and men of violence take it by force. 13 For all the prophets and the law prophesied until John. 14 And if ye are willing to receive it, this is Elijah, that is to come. 15 He that hath ears to hear, let him hear. 16 But whereunto shall I liken this generation? It is like unto children sitting in the marketplaces, who call unto their fellows 17 and say, We piped unto you, and ye did not dance; we wailed, and ye did not mourn. 18 For John came neither eating nor drinking, and they say, He hath a demon. 19 The Son of man came eating and drinking, and they say, Behold, a gluttonous man and a winebibber, a friend of publicans and sinners! And wisdom is justified by her works.

20 Then began he to upbraid the cities wherein most of his mighty works were done, because they repented not. 21 Woe unto thee, Chorazin! woe unto thee, Bethsaida! for if the mighty works had been done in Tyre and Sidon which were done in you, they would have repented long ago in sackcloth and ashes. 22 But I say unto you, it shall be more tolerable for Tyre and Sidon in the day of judgment, than for you. 23 And thou, Capernaum, shalt thou be exalted unto heaven? thou shalt go down unto Hades: for if the mighty works had been done in Sodom which were done in thee, it would have remained until this day. 24 But I say unto you that it shall be more tolerable for the land of Sodom in the day of judgment, than for thee.

25 At that season Jesus answered and said, I thank thee, O Father, Lord of heaven and earth, that thou didst hide these things from the wise and understanding, and didst reveal them unto babes: 26 yea, Father, for so it was well-pleasing in thy sight. 27 All things have been delivered unto me of my Father: and no one knoweth the Son, save the Father; neither doth any know the Father, save the Son, and he to whomsoever the Son willeth to reveal him. 28 Come unto me, all ye that labor and are heavy laden, and I will give you rest. 29 Take my yoke upon you, and learn of me; for I am meek and lowly in heart: and ye shall find rest unto your souls. 30 For my yoke is easy, and my burden is light.

1 När Jesus hade givit sina tolv lärjungar alla dessa bud, gick han därifrån vidare, för att undervisa och predika i deras städer.

2 Men när Johannes i sitt fängelse fick höra om Kristi gärningar, sände han bud med sina lärjungar

3 och lät fråga honom: »Är du den som skulle komma, eller skola vi förbida någon annan?»

4 Då svarade Jesus och sade till dem: »Gån tillbaka och omtalen för Johannes vad I hören och sen:

5 blinda få sin syn, halta gå, spetälska bliva rena, döva höra, döda uppstå, och 'för fattiga förkunnas glädjens budskap'.

6 Och salig är den för vilken jag icke bliver en stötesten.»

7 När dessa sedan gingo bort, begynte Jesus tala till folket om Johannes: »Varför var det I gingen ut i öknen? Var det för att se ett rör som drives hit och dit av vinden?

8 Eller varför gingen I ut? Var det för att se en människa klädd i fina kläder? De som bära fina kläder, dem finnen I ju i konungapalatsen.

9 Varför gingen I då ut? Var det för att se en profet? Ja, jag säger eder: Ännu mer än en profet är han.

10 Han är den om vilken det är skrivet: 'Se, jag sänder ut min ängel framför dig, och han skall bereda vägen för dig.'

11 Sannerligen säger jag eder: Bland dem som äro födda av kvinnor har ingen uppstått, som har varit större än Johannes döparen; men den som är minst i himmelriket är likväl större än han.

12 Och från Johannes döparens dagar intill denna stund tränger himmelriket fram med storm, och människor storma fram och rycka det till sig.

13 Ty alla profeterna och lagen hava profeterat intill Johannes;

14 och om I viljen tro det: han är Elias, den som skulle komma.

15 Den som har öron, han höre.

16 Men vad skall jag likna detta släkte vid? Det är likt barn som sitta på torgen och ropa till andra barn

17 och säga: 'Vi hava spelat för eder, och I haven icke dansat; vi hava sjungit sorgesång, och I haven icke jämrat eder.'

18 Ty Johannes kom, och han varken äter eller dricker, och så säger man: 'Han är besatt av en ond ande.'

19 Människosonen kom, och han både äter och dricker, och nu säger man: 'Se vilken frossare och vindrinkare han är, en publikaners och syndares vän!' Men Visheten har fått rätt av sina barn.»

20 Därefter begynte han tala bestraffande ord till de städer i vilka han hade utfört så många av sina kraftgärningar, och förehålla dem att de icke hade gjort bättring:

21 »Ve dig, Korasin! Ve dig, Betsaida! Ty om de kraftgärningar som äro gjorda i eder hade blivit gjorda i Tyrus och Sidon, så skulle de för länge sedan hava gjort bättring i säck och aska.

22 Men jag säger eder: För Tyrus och Sidon skall det på domens dag bliva drägligare än för eder.

23 Och du, Kapernaum, skall väl du bliva upphöjt till himmelen? Nej, ned till dödsriket måste du fara. Ty om de kraftgärningar som äro gjorda i dig hade blivit gjorda i Sodom, så skulle det hava stått ännu i dag.

24 Men jag säger eder att det för Sodoms land skall på domens dag bliva drägligare än för dig.»

25 Vid den tiden talade Jesus och sade: »Jag prisar dig, Fader, du himmelens och jordens Herre, för att du väl har dolt detta för de visa och kloka, men uppenbarat det för de enfaldiga.

26 Ja, Fader; så har ju varit ditt behag.

27 Allt har av min Fader blivit förtrott åt mig. Och ingen känner Sonen utom Fadern, ej heller känner någon Fadern utom Sonen och den för vilken Sonen vill göra honom känd. --

28 Kommen till mig, I alla som arbeten och ären betungade, så skall jag giva eder ro.

29 Tagen på eder mitt ok och lären av mig, ty jag är saktmodig och ödmjuk i hjärtat; 'så skolen I finna ro för edra själar'.

30 Ty mitt ok är milt, och min börda är lätt.»