1 And Jesus went out from the temple, and was going on his way; and his disciples came to him to show him the buildings of the temple. 2 But he answered and said unto them, See ye not all these things? verily I say unto you, There shall not be left here one stone upon another, that shall not be thrown down.

3 And as he sat on the mount of Olives, the disciples came unto him privately, saying, Tell us, when shall these things be? and what shall be the sign of thy coming, and of the end of the world? 4 And Jesus answered and said unto them, Take heed that no man lead you astray. 5 For many shall come in my name, saying, I am the Christ; and shall lead many astray. 6 And ye shall hear of wars and rumors of wars; see that ye be not troubled: for these things must needs come to pass; but the end is not yet. 7 For nation shall rise against nation, and kingdom against kingdom; and there shall be famines and earthquakes in divers places. 8 But all these things are the beginning of travail. 9 Then shall they deliver you up unto tribulation, and shall kill you: and ye shall be hated of all the nations for my name’s sake. 10 And then shall many stumble, and shall deliver up one another, and shall hate one another. 11 And many false prophets shall arise, and shall lead many astray. 12 And because iniquity shall be multiplied, the love of the many shall wax cold. 13 But he that endureth to the end, the same shall be saved. 14 And this gospel of the kingdom shall be preached in the whole world for a testimony unto all the nations; and then shall the end come.

15 When therefore ye see the abomination of desolation, which was spoken of through Daniel the prophet, standing in the holy place (let him that readeth understand), 16 then let them that are in Judæa flee unto the mountains: 17 let him that is on the housetop not go down to take out the things that are in his house: 18 and let him that is in the field not return back to take his cloak. 19 But woe unto them that are with child and to them that give suck in those days! 20 And pray ye that your flight be not in the winter, neither on a sabbath: 21 for then shall be great tribulation, such as hath not been from the beginning of the world until now, no, nor ever shall be. 22 And except those days had been shortened, no flesh would have been saved: but for the elect’s sake those days shall be shortened. 23 Then if any man shall say unto you, Lo, here is the Christ, or, Here; believe it not. 24 For there shall arise false Christs, and false prophets, and shall show great signs and wonders; so as to lead astray, if possible, even the elect. 25 Behold, I have told you beforehand. 26 If therefore they shall say unto you, Behold, he is in the wilderness; go not forth: Behold, he is in the inner chambers; believe it not. 27 For as the lightning cometh forth from the east, and is seen even unto the west; so shall be the coming of the Son of man. 28 Wheresoever the carcase is, there will the eagles be gathered together.

29 But immediately after the tribulation of those days the sun shall be darkened, and the moon shall not give her light, and the stars shall fall from heaven, and the powers of the heavens shall be shaken: 30 and then shall appear the sign of the Son of man in heaven: and then shall all the tribes of the earth mourn, and they shall see the Son of man coming on the clouds of heaven with power and great glory. 31 And he shall send forth his angels with a great sound of a trumpet, and they shall gather together his elect from the four winds, from one end of heaven to the other.

32 Now from the fig tree learn her parable: when her branch is now become tender, and putteth forth its leaves, ye know that the summer is nigh; 33 even so ye also, when ye see all these things, know ye that he is nigh, even at the doors. 34 Verily I say unto you, This generation shall not pass away, till all these things be accomplished. 35 Heaven and earth shall pass away, but my words shall not pass away. 36 But of that day and hour knoweth no one, not even the angels of heaven, neither the Son, but the Father only. 37 And as were the days of Noah, so shall be the coming of the Son of man. 38 For as in those days which were before the flood they were eating and drinking, marrying and giving in marriage, until the day that Noah entered into the ark, 39 and they knew not until the flood came, and took them all away; so shall be the coming of the Son of man. 40 Then shall two men be in the field; one is taken, and one is left: 41 two women shall be grinding at the mill; one is taken, and one is left. 42 Watch therefore: for ye know not on what day your Lord cometh. 43 But know this, that if the master of the house had known in what watch the thief was coming, he would have watched, and would not have suffered his house to be broken through. 44 Therefore be ye also ready; for in an hour that ye think not the Son of man cometh.

45 Who then is the faithful and wise servant, whom his lord hath set over his household, to give them their food in due season? 46 Blessed is that servant, whom his lord when he cometh shall find so doing. 47 Verily I say unto you, that he will set him over all that he hath. 48 But if that evil servant shall say in his heart, My lord tarrieth; 49 and shall begin to beat his fellow-servants, and shall eat and drink with the drunken; 50 the lord of that servant shall come in a day when he expecteth not, and in an hour when he knoweth not, 51 and shall cut him asunder, and appoint his portion with the hypocrites: there shall be the weeping and the gnashing of teeth.

1 Och Jesus gick därifrån, ut ur helgedomen. Hans lärjungar trädde då fram och bådo honom giva akt på helgedomens byggnader.

2 Då svarade han och sade till dem: »Ja, I sen nu allt detta; men sannerligen säger jag eder: Här skall icke lämnas sten på sten; allt skall bliva nedbrutet.»

3 När han sedan satt på Oljeberget, trädde hans lärjungar fram till honom, medan de voro allena, och sade: »Säg oss när detta skall ske, och vad som bliver tecknet till din tillkommelse och tidens ände.»

4 Då svarade Jesus och sade till dem: »Sen till, att ingen förvillar eder.

5 Ty många skola komma under mitt namn och säga: 'Jag är Messias' och skola förvilla många.

6 Och I skolen få höra krigslarm och rykten om krig; sen då till, att I icke förloren besinningen, ty sådant måste komma, men därmed är ännu icke änden inne.

7 Ja, folk skall resa sig upp mot folk och rike mot rike, och det skall bliva hungersnöd och jordbävningar på den ena orten efter den andra;

8 men allt detta är allenast begynnelsen till 'födslovåndorna'.

9 Då skall man prisgiva eder till misshandling, och man skall dräpa eder, och I skolen bliva hatade av alla folk, för mitt namns skull.

10 Och då skola många komma på fall, och den ene skall förråda den andre, och den ene skall hata den andre.

11 Och många falska profeter skola uppstå och skola förvilla många.

12 Och därigenom att laglösheten förökas, skall kärleken hos de flesta kallna.

13 Men den som är ståndaktig intill änden, han skall bliva frälst.

14 Och detta evangelium om riket skall bliva predikat i hela världen, till ett vittnesbörd för alla folk. Och sedan skall änden komma.

15 När I nu fån se 'förödelsens styggelse', om vilken är talat genom profeten Daniel, stå på helig plats -- den som läser detta, han give akt därpå --

16 då må de som äro i Judeen fly bort till bergen,

17 och den som är på taket må icke stiga ned för att hämta vad som finnes i hans hus,

18 och den som är ute på marken må icke vända tillbaka för att hämta sin mantel.

19 Och ve dem som äro havande, eller som giva di på den tiden!

20 Men bedjen att eder flykt icke må ske om vintern eller på sabbaten.

21 Ty då skall det bliva 'en stor vedermöda, vars like icke har förekommit allt ifrån världens begynnelse intill nu', ej heller någonsin skall förekomma.

22 Och om den tiden icke bleve förkortad, så skulle intet kött bliva frälst; men för de utvaldas skull skall den tiden bliva förkortad.

23 Om någon då säger till eder: 'Se här är Messias', eller: 'Där är han', så tron det icke.

24 Ty människor som falskeligen säga sig vara Messias skola uppstå, så ock falska profeter, och de skola göra stora tecken och under, för att, om möjligt förvilla jämväl de utvalda.

25 Jag har nu sagt eder det förut.

26 Därför, om man säger till eder: 'Se, han är i öknen', så gån icke ditut, eller: 'Se, han är inne i huset', så tron det icke.

27 Ty såsom ljungelden, när den går ut från öster, synes ända till väster, så skall Människosonens tillkommelse vara. --

28 Där åteln är, dit skola rovfåglarna församla sig.

29 Men strax efter den tidens vedermöda skall solen förmörkas och månen upphöra att giva sitt sken, och stjärnorna skola falla ifrån himmelen, och himmelens makter skola bäva.

30 Och då skall Människosonens tecken visa sig på himmelen, och alla släkter på jorden skola då jämra sig. Och man skall få se 'Människosonen komma på himmelens skyar' med stor makt och härlighet.

31 Och han skall sända ut sina änglar med starkt basunljud, och de skola församla hans utvalda från de fyra väderstrecken, från himmelens ena ända till den andra.

32 Ifrån fikonträdet mån I här hämta en liknelse. När dess kvistar begynna att få save och löven spricka ut, då veten I att sommaren är nära.

33 Likaså, när I sen allt detta, då kunnen I ock veta att han är nära och står för dörren.

34 Sannerligen säger jag eder: Detta släkte skall icke förgås, förrän allt detta sker.

35 Himmel och jord skola förgås, men mina ord skola aldrig förgås.

36 Men om den dagen och den stunden vet ingen något, icke ens änglarna i himmelen, ingen utom Fadern allena.

37 Ty såsom det skedde på Noas tid, så skall det ske vid Människosonens tillkommelse.

38 Såsom människorna levde på den tiden, före floden: de åto och drucko, män togo sig hustrur, och hustrur gåvos åt män, ända till den dag då Noa gick in i arken;

39 och de visste av intet, förrän floden kom och tog dem allasammans bort -- så skall det ske vid Människosonens tillkommelse.

40 Då skola två män vara tillsammans ute på marken; en skall bliva upptagen, och en skall lämnas kvar.

41 Två kvinnor skola mala på samma kvarn; en skall bliva upptagen, och en skall lämnas kvar.

42 Vaken fördenskull; ty I veten icke vilken dag vår Herre kommer.

43 Men det förstån I väl, att om husbonden visste under vilken nattväkt tjuven skulle komma, så vakade han och tillstadde icke att någon bröt sig in i hans hus.

44 Varen därför ock I redo; ty i en stund då I icke vänten det skall Människosonen komma.

45 Finnes nu någon trogen och förståndig tjänare, som av sin herre har blivit satt över hans husfolk för att giva dem mat i rätt tid --

46 salig är då den tjänaren, om hans herre, när han kommer, finner honom göra så.

47 Sannerligen säger jag eder: Han skall sätta honom över allt vad han äger.

48 Men om så är, att tjänaren är en ond man, som säger i sitt hjärta: 'Min herre kommer icke så snart',

49 och han begynner slå sina medtjänare och äter och dricker med dem som äro druckna,

50 då skall den tjänarens herre komma på en dag då han icke väntar det, och i en stund då han icke tänker sig det,

51 och han skall låta hugga honom i stycken och låta honom få sin del med skrymtare. Där skall vara gråt och tandagnisslan.»