1 But there were false prophets also among the people, as there shall be also among you false teachers, who shall bring in by the bye destructive heresies, and deny the master that bought them, bringing upon themselves swift destruction;
2 and many shall follow their dissolute ways, through whom the way of the truth shall be blasphemed.
3 And through covetousness, with well-turned words, will they make merchandise of you: for whom judgment of old is not idle, and their destruction slumbers not.
4 For if God spared not {the} angels who had sinned, but having cast them down to the deepest pit of gloom has delivered them to chains of darkness {to be} kept for judgment;
5 and spared not {the} old world, but preserved Noe, {the} eighth, a preacher of righteousness, having brought in {the} flood upon {the} world of {the} ungodly;
6 and having reduced {the} cities of Sodom and Gomorrha to ashes, condemned {them} with an overthrow, setting {them as} an example to those that should {afterwards} live an ungodly life;
7 and saved righteous Lot, distressed with the abandoned conversation of the godless,
8 (for the righteous man through seeing and hearing, dwelling among them, tormented {his} righteous soul day after day with {their} lawless works,)
9 {the} Lord knows {how} to deliver the godly out of trial, and to keep {the} unjust to {the} day of judgment {to be} punished;
10 and specially those who walk after the flesh in {the} lust of uncleanness, and despise lordship. Bold {are they}, self-willed; they do not fear speaking injuriously of dignities:
11 when angels, who are greater in might and power, do not bring against them, before the Lord, an injurious charge.
12 But these, as natural animals without reason, made to be caught and destroyed, speaking injuriously in things they are ignorant of, shall also perish in their own corruption,
13 receiving {the} reward of unrighteousness; accounting ephemeral indulgence pleasure; spots and blemishes, rioting in their own deceits, feasting with you;
14 having eyes full of adultery, and that cease not from sin, alluring unestablished souls; having a heart practised in covetousness, children of curse;
15 having left {the} straight way they have gone astray, having followed in the path of Balaam {the son} of Bosor, who loved {the} reward of unrighteousness;
16 but had reproof of his own wickedness-{the} dumb ass speaking with man's voice forbad the folly of the prophet.
17 These are springs without water, and mists driven by storm, to whom the gloom of darkness is reserved {for ever}.
18 For {while} speaking great highflown words of vanity, they allure with {the} lusts of {the} flesh, by dissoluteness, those who have just fled those who walk in error,
19 promising them liberty, while they themselves are slaves of corruption; for by whom a man is subdued, by him is he also brought into slavery.
20 For if after having escaped the pollutions of the world through {the} knowledge of the Lord and Saviour Jesus Christ, again entangled, they are subdued by these, their last state is worse than the first.
21 For it were better for them not to have known the way of righteousness, than having known {it} to turn back from the holy commandment delivered to them.
22 But that {word} of the true proverb has happened to them: {The} dog {has} turned back to his own vomit; and, {The} washed sow to {her} rolling in mud.
1 Mina kära barn, detta skriver jag till eder, för att I icke skolen synda. Men om någon syndar, så hava vi en förespråkare hos Fadern, Jesus Kristus, som är rättfärdig;
2 och han är försoningen för våra synder, ja, icke allenast för våra, utan ock för hela världens.
3 Därav veta vi att vi hava lärt känna honom, därav att vi hålla hans bud.
4 Den som säger sig hava lärt känna honom och icke håller hans bud, han är en lögnare och i honom är icke sanningen.
5 Men den som håller hans ord, i honom är förvisso Guds kärlek fullkomnad. Därav veta vi att vi äro i honom.
6 Den som säger sig förbliva i honom, han är ock pliktig att själv så vandra som Han vandrade.
7 Mina älskade, det är icke ett nytt bud jag skriver till eder, utan ett gammalt bud, som I haven haft från begynnelsen. Detta gamla bud är ordet som I haven fått höra.
8 På samma gång är det dock ett nytt bud som jag skriver till eder. Och detta är sant både i fråga om honom och i fråga om eder; ty mörkret förgår, och det sanna ljuset lyser redan.
9 Den som säger sig vara i ljuset och hatar sin broder, han är ännu alltjämt i mörkret.
10 Den som älskar sin broder, han förbliver i ljuset, och i honom är intet som länder till fall.
11 Men den som hatar sin broder, han är i mörkret och vandrar i mörkret, och han vet icke vart han går; ty mörkret har förblindat hans ögon.
12 Jag skriver till eder, kära barn, ty synderna äro eder förlåtna för hans namns skull.
13 Jag skriver till eder, I fäder, ty I haven lärt känna honom som är från begynnelsen. Jag skriver till eder, I ynglingar, ty I haven övervunnit den onde.
14 Jag har skrivit till eder, mina barn, ty I haven lärt känna Fadern. Jag har skrivit till eder, I fäder, ty I haven lärt känna honom som är från begynnelsen. Jag har skrivit till eder, I ynglingar, ty I ären starka, och Guds ord förbliver i eder, och I haven övervunnit den onde.
15 Älsken icke världen, ej heller vad som är i världen. Om någon älskar världen, så är Faderns kärlek icke i honom.
16 Ty allt som är i världen, köttets begärelse och ögonens begärelse och högfärd över detta livets goda, det är icke av Fadern, utan av världen.
17 Och världen förgår och dess begärelse, men den som gör Guds vilja, han förbliver evinnerligen.
18 Mina barn, nu är den yttersta tiden. I haven ju hört att en antikrist skall komma, och redan hava många antikrister uppstått; därav förstå vi att den yttersta tiden är inne.
19 Från oss hava de utgått, men de hörde icke till oss, ty hade de hört till oss, så hade de förblivit hos oss. Men det skulle bliva uppenbart att icke alla höra till oss.
20 I åter haven mottagit smörjelse från den Helige, och I haven all kunskap.
21 Jag har skrivit till eder, icke därför att I icke kännen sanningen, utan därför att I kännen den och veten att ingen lögn kommer av sanningen.
22 Vilken är »Lögnaren», om icke den som förnekar att Jesus är Kristus? Denne är Antikrist, denne som förnekar Fadern och Sonen.
23 Var och en som förnekar Sonen, han har icke heller Fadern; den som bekänner Sonen, han har ock Fadern.
24 I åter skolen låta det som I haven hört från begynnelsen förbliva i eder. Om det som I haven hört från begynnelsen förbliver i eder så skolen ock I själva förbliva i Sonen och i Fadern.
25 Och detta är vad han själv har lovat oss: det eviga livet.
26 Detta har jag skrivit till eder med tanke på dem som söka förvilla eder.
27 Men vad eder angår, så förbliver i eder den smörjelse I haven undfått från honom, och det behöves icke att någon undervisar eder; ty vad hans smörjelse lär eder om allting, det är sant och är icke lögn. Förbliven alltså i honom, såsom den har lärt eder.
28 Ja, kära barn, förbliven nu i honom, så att vi, när han en gång uppenbaras, kunna frimodigt träda fram, och icke med skam nödgas gå bort ifrån honom vid hans tillkommelse.
29 Om I veten att han är rättfärdig, så kunnen I förstå att också var och en som gör vad rättfärdigt är, han är född av honom.