1 Do we begin again to commend ourselves? or do we need, as some, commendatory letters to you, or {commendatory} from you?

2 *Ye* are our letter, written in our hearts, known and read of all men,

3 being manifested to be Christ's epistle ministered by us, written, not with ink, but {the} Spirit of {the} living God; not on stone tables, but on fleshy tables of {the} heart.

4 And such confidence have we through the Christ towards God:

5 not that we are competent of ourselves to think anything as of ourselves, but our competency {is} of God;

6 who has also made us competent, {as} ministers of {the} new covenant; not of letter, but of spirit. For the letter kills, but the Spirit quickens.

7 (But if the ministry of death, in letters, graven in stones, began with glory, so that the children of Israel could not fix their eyes on the face of Moses, on account of the glory of his face, {a glory} which is annulled;

8 how shall not rather the ministry of the Spirit subsist in glory?

9 For if the ministry of condemnation {be} glory, much rather the ministry of righteousness abounds in glory.

10 For also that {which was} glorified is not glorified in this respect, on account of the surpassing glory.

11 For if that annulled {was introduced} with glory, much rather that which abides {subsists} in glory.

12 Having therefore such hope, we use much boldness:

13 and not according as Moses put a veil on his own face, so that the children of Israel should not fix their eyes on the end of that annulled.

14 But their thoughts have been darkened, for unto this day the same veil remains in reading the old covenant, unremoved, which in Christ is annulled.

15 But unto this day, when Moses is read, the veil lies upon their heart.

16 But when it shall turn to {the} Lord, the veil is taken away.)

17 Now the Lord is the Spirit, but where the Spirit of {the} Lord {is, there is} liberty.

18 But *we* all, looking on the glory of the Lord, with unveiled face, are transformed according to the same image from glory to glory, even as by {the} Lord {the} Spirit.

1 Begynna vi nu åter att anbefalla oss själva? Eller behöva vi kanhända, såsom somliga, ett anbefallningsbrev till eder? Eller kanhända ifrån eder?

2 Nej, I ären själva vårt brev, ett brev som är inskrivet i våra hjärtan, känt och läst av alla människor.

3 Ty det är uppenbart att I ären ett Kristus-brev, avfattat genom oss, skrivet icke med bläck, utan med den levande Gudens Ande, icke på tavlor av sten, utan på tavlor av kött, på människohjärtan.

4 En sådan tillförsikt hava vi genom Kristus till Gud.

5 Icke som om vi av oss själva vore skickliga att tänka ut något, såsom komme det från oss själva, utan den skicklighet vi hava kommer från Gud,

6 som också har gjort oss skickliga till att vara tjänare åt ett nytt förbund, ett som icke är bokstav, utan är ande; ty bokstaven dödar, men Anden gör levande.

7 Om nu redan dödens ämbete, som var med bokstäver inristat på stenar, framträdde i härlighet, så att Israels barn icke kunde se på Moses' ansikte för hans ansiktes härlighets skull, vilken dock var försvinnande,

8 huru mycket större härlighet skall då icke Andens ämbete hava!

9 Ty om redan fördömelsens ämbete var härligt, så måste rättfärdighetens ämbete ännu mycket mer överflöda av härlighet.

10 Ja, en så översvinnlig härlighet har detta ämbete, att vad som förr hade härlighet här visar sig vara utan all härlighet.

11 Ty om redan det som var försvinnande framträdde i härlighet, så måste det som bliver beståndande hava en ännu mycket större härlighet.

12 Då vi nu hava ett sådant hopp, gå vi helt öppet till väga

13 och göra icke såsom Moses, vilken hängde ett täckelse för sitt ansikte, så att Israels barn icke kunde se huru det som var försvinnande tog en ände.

14 Men deras sinnen blevo förstockade. När det gamla förbundets skrifter föreläsas, hänger ju ännu i denna dag samma täckelse oborttaget kvar; ty först i Kristus försvinner det.

15 Ja, ännu i dag hänger ett täckelse över deras hjärtan, då Moses föreläses.

16 Men när de en gång omvända sig till Herren, tages täckelset bort.

17 Och Herren är Anden, och där Herrens Ande är, där är frihet.

18 Men vi alla som med avhöljt ansikte återspegla Herrens härlighet, vi förvandlas till hans avbilder, i det vi stiga från den ena härligheten till den andra, såsom när den Herre verkar, som själv är ande.