1 Remember, O Jehovah, what is come upon us; consider, and see our reproach.
2 Our inheritance is turned to strangers, our houses to aliens.
3 We are orphans and fatherless, our mothers are as widows.
4 Our water have we to drink for money, our wood cometh unto us for a price.
5 Our pursuers are on our necks: we are weary, we have no rest.
6 We have given the hand to Egypt, {and} to Asshur, to be satisfied with bread.
7 Our fathers have sinned, {and} they are not; and we bear their iniquities.
8 Bondmen rule over us: there is no deliverer out of their hand.
9 We have to get our bread at the risk of our lives, because of the sword of the wilderness.
10 Our skin gloweth like an oven, because of the burning heat of the famine.
11 They have ravished the women in Zion, the maids in the cities of Judah.
12 Princes were hanged up by their hand; the faces of elders were not honoured.
13 The young men have borne the mill, and the youths have stumbled under the wood.
14 The elders have ceased from the gate, the young men from their music.
15 The joy of our heart hath ceased; our dance is turned into mourning.
16 The crown is fallen from our head: woe unto us, for we have sinned!
17 For this our heart is faint; for these things our eyes have grown dim,
18 Because of the mountain of Zion, which is desolate: foxes walk over it.
19 Thou, Jehovah, dwellest for ever; thy throne is from generation to generation.
20 Wherefore dost thou forget us for ever, dost thou forsake us so long time?
21 Turn thou us unto thee, Jehovah, and we shall be turned; renew our days as of old.
22 Or is it that thou hast utterly rejected us? Wouldest thou be exceeding wroth against us?
1 Tänk, HERRE, på vad som har vederfarits oss skåda ned och se till vår smälek.
2 Vår arvedel har kommit i främlingars ägo, våra hus i utlänningars.
3 Vi hava blivit värnlösa, vi hava ingen fader; våra mödrar äro såsom änkor.
4 Vattnet som tillhör oss få vi dricka allenast för penningar; vår egen ved måste vi betala.
5 Våra förföljare äro oss på halsen; huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila.
6 Vi hava måst giva oss under Egypten, under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med.
7 Våra fäder hava syndat, de äro icke mer, vi måste bära deras missgärningar.
8 Trälar få råda över oss; ingen finnes, som rycker oss ur deras våld.
9 Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd, bärga det undan öknens svärd.
10 Vår hud är glödande såsom en ugn, för brännande hungers skull.
11 Kvinnorna kränkte man i Sion, jungfrurna i Juda städer.
12 Furstarna blevo upphängda av deras händer, för de äldste visade de ingen försyn.
13 Ynglingarna måste bära på kvarnstenar, och gossarna dignade under vedbördor.
14 De gamla sitta icke mer i porten, de unga hava upphört med sitt strängaspel.
15 Våra hjärtan hava icke mer någon fröjd i sorgelåt är vår dans förvandlad.
16 Kronan har fallit ifrån vårt huvud; ve oss, att vi syndade så!
17 Därför hava ock våra hjärtan blivit sjuka, därför äro våra ögon förmörkade,
18 för Sions bergs skull, som nu ligger öde, så att rävarna ströva omkring därpå.
19 Du, HERRE, tronar evinnerligen; din tron består från släkte till släkte.
20 Varför vill du för alltid förgäta oss, förkasta oss för beständigt?
21 Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter; förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom.
22 Eller har du alldeles förkastat oss? Förtörnas du på oss så övermåttan?