1 The burden of the word of Jehovah, in the land of Hadrach, and {on} Damascus shall it rest; (for Jehovah hath an eye upon men, and upon all the tribes of Israel;)

2 and also {on} Hamath {which} bordereth thereon; on Tyre and Zidon, though she be very wise.

3 And Tyre hath built herself a stronghold, and hath heaped up silver as the dust, and fine gold as the mire of the streets.

4 Behold, the Lord will take possession of her, and he will smite her power in the sea; and she shall be devoured with fire.

5 Ashkelon shall see {it}, and fear; Gazah also, and she shall be greatly pained; Ekron also, for her expectation shall be put to shame: and the king shall perish from Gazah, and Ashkelon shall not be inhabited.

6 And a bastard shall dwell in Ashdod, and I will cut off the pride of the Philistines;

7 and I will take away his blood out of his mouth, and his abominations from between his teeth; but he that remaineth, he also shall belong to our God, and shall be as a leader in Judah, and Ekron as a Jebusite.

8 And I will encamp about my house because of the army, because of those that pass by and that return; and the exactor shall not pass through them any more: for now have I seen {it} with mine eyes.

9 Rejoice greatly, daughter of Zion; shout, daughter of Jerusalem! Behold, thy King cometh to thee: he is just, and having salvation; lowly and riding upon an ass, even upon a colt the foal of an ass.

10 And I will cut off the chariot from Ephraim, and the horse from Jerusalem; and the battle-bow shall be cut off. And he shall speak peace unto the nations; and his dominion shall be from sea to sea, and from the river to the ends of the earth.

11 As for thee also, by the blood of thy covenant, I will send forth thy prisoners out of the pit wherein is no water.

12 Turn again to the stronghold, prisoners of hope! even to-day do I declare I will render double unto thee.

13 For I have bent Judah for me, I have filled the bow with Ephraim; and I will raise up thy sons, O Zion, against thy sons, O Greece, and make thee like the sword of a mighty man.

14 And Jehovah shall be seen over them, and his arrow shall go forth as the lightning; and the Lord Jehovah will blow the trumpet, and will march with whirlwinds of the south.

15 Jehovah of hosts will defend them; and they shall devour, and shall tread down the sling-stones; and they shall drink, {and} make a noise as from wine; and they shall be filled like a bowl, like the corners of the altar.

16 And Jehovah their God shall save them in that day as the flock of his people; for {they shall be as} the stones of a crown, lifted up upon his land.

17 For how great is his goodness, and how great is his beauty! Corn shall make the young men flourish, and new wine the maidens.

1 Detta är en utsaga som innehåller HERRENS ord över Hadraks land; också i Damaskus skall den slå ned -- ty HERREN har sitt öga på andra människor såväl som på Israels alla stammar.

2 Den drabbar ock Hamat, som gränsar därintill, så ock Tyrus och Sion, där man är så vis.

3 Tyrus byggde sig ett fäste; hon hopade silver såsom stoft och guld såsom orenlighet på gatan.

4 Men se, Herren skall åter göra henne fattig, han skall bryta hennes murar ned i havet, och hon själv skall förtäras av eld.

5 Askelon må se det med fruktan, och Gasa med stor bävan, så ock Ekron, ty dess hopp skall komma på skam. Gasa mister sin konung, Askelon bliver en obebodd plats

6 Asdod skall bebos av en vanbördig hop; så skall jag utrota filistéernas stolthet.

7 Men när jag har ryckt blodmaten ur deras mun och styggelserna undan deras tänder då skall också av dem bliva en kvarleva åt vår Gud, de skola bliva såsom stamfurstar i Juda, och Ekrons folk skall bliva såsom jebuséerna.

8 Och jag skall slå upp mitt läger till ett värn för mitt hus, mot härar som komma eller gå, och ej mer skall någon plågare komma över dem; ty jag vaktar nu med öppna ögon.

9 Fröjda dig storligen, du dotter Sion; höj jubelrop, du dotter Jerusalem. Se, din konung kommer till dig; rättfärdig och segerrik är han. Han kommer fattig, ridande på en åsna, på en åsninnas fåle.

10 Så skall jag utrota vagnar Efraim och hästar ur Jerusalem; ja, stridens bågar skola utrotas, och han skall tala frid till folken. Och hans herradöme skall nå från hav till hav, och ifrån floden intill jordens ändar.

11 För ditt förbundsblods skull vill jag ock släppa dina fångar fria ur gropen där intet vatten finnes.

12 Så vänden då åter till edert fäste, I fångar som nu haven ett hopp. Ja, det vare eder förkunnat i dag att jag vill giva eder dubbelt igen.

13 Ty jag skall spänna Juda såsom min båge och lägga Efraim såsom pil på den, och dina söner, du Sion, skall jag svänga såsom spjut mot dina söner, du Javan, och göra dig lik en hjältes svärd.

14 Ja, HERREN skall uppenbara sig i höjden, och såsom en ljungeld skall hans pil fara ut; Herren, HERREN skall stöta i basunen, och med sunnanstormar skall han draga fram.

15 HERREN Sebaot, han skall beskärma dem; de skola uppsluka sina fiender och trampa deras slungstenar under fötterna; under stridslarm skola de svälja sina fiender såsom vin, till dess de själva äro så fulla av blod som offerskålar och altarhörn.

16 Och HERREN, deras Gud, skall på den tiden giva dem seger, ty de äro ju det folk som han har till sin hjord. Ja, ädelstenar äro de i en krona, strålande över hans land.

17 Huru stor bliver icke deras lycka, huru stor deras härlighet! Av deras säd skola ynglingar blomstra upp, och jungfrur av deras vin.