1 Een lied, een psalm van David.2 O God! mijn hart is bereid; ik zal zingen en psalmzingen, ook mijn eer.3 Waak op, gij luit en harp! ik zal in den dageraad opwaken.4 Ik zal U loven onder de volken, o HEERE! en ik zal U psalmzingen onder de natien.5 Want Uw goedertierenheid is groot tot boven de hemelen, en Uw waarheid tot aan de bovenste wolken.6 Verhef U, o God! boven de hemelen, en Uw eer over de ganse aarde.7 Opdat Uw beminden bevrijd worden; geef heil door Uw rechterhand, en verhoor ons.8 God heeft gesproken in Zijn heiligdom, dies zal ik van vreugde opspringen; ik zal Sichem delen, en het dal van Sukkoth zal ik afmeten.9 Gilead is mijn, Manasse is mijn, en Efraim is de sterkte mijns hoofds; Juda is mijn wetgever.10 Moab is mijn waspot; op Edom zal ik mijn schoen werpen; over Palestina zal ik juichen.11 Wie zal mij voeren in een vaste stad? Wie zal mij leiden tot in Edom?12 Zult Gij het niet zijn, o God! Die ons verstoten hadt, en Die niet uittoogt, o God! met onze heirkrachten?13 Geef Gij ons hulp uit de benauwdheid; want des mensen heil is ijdelheid. [ (Psalms 108:14) In God zullen wij kloeke daden doen, en Hij zal onze wederpartijders vertreden. ]

1 En sång, en psalm av David.2 Mitt hjärta är frimodigt, o Gud, jag vill sjunga och lova; ja, så vill min ära.3 Vakna upp, psaltare och harpa; jag vill väcka morgonrodnaden.4 Jag vill tacka dig bland folken, HERREN, och lovsjunga dig bland folkslagen.5 Ty din nåd är stor ända uppöver himmelen, och din trofasthet allt upp till skyarna.6 Upphöjd vare du, Gud, över himmelen, och över hela jorden sträcke sig din ära.7 På det att dina vänner må varda räddade, må du giva seger med din högra hand och bönhöra mig.8 Gud har talat i sin helgedom: »Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avmäta Suckots dal.9 Mitt är Gilead, mitt är Manasse, Efraim är mitt huvuds värn,10 Juda min härskarstav; Moab är mitt tvagningskärl, på Edom kastar jag min sko; över filistéernas land höjer jag jubelrop.»11 Vem skall föra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom?12 Har icke du, o Gud, förkastat oss, så att du ej drager ut med våra härar, o Gud?13 Giv oss hjälp mot ovännen; ty människors hjälp är fåfänglighet.14 Med Gud kunna vi göra mäktiga ting; han skall förtrampa våra ovänner.