1 Coríntios 10

1 Ĉar mi ne volas, fratoj, ke vi ne sciu, ke niaj prapatroj estis ĉiuj sub la nubo, kaj ĉiuj trairis la maron; 2 kaj ĉiuj baptiĝis en Moseon en la nubo kaj en la maro; 3 kaj ĉiuj manĝis la saman spiritan manĝaĵon; 4 kaj ĉiuj trinkis la saman spiritan trinkaĵon; ĉar ili trinkis el spirita roko, kiu ilin sekvis; kaj la roko estis Kristo. 5 Tamen la plejmulto el ili ne plaĉis al Dio; ili ja disĵetiĝis en la dezerto. 6 Sed tio okazis kiel ekzemploj por ni, por ke ni ne deziregu malbonaĵojn, kiel ili ankaŭ deziregis. 7 Kaj vi ne estu idolanoj, kiel estis kelkaj el ili; kiel estas skribite: La popolo sidiĝis, por manĝi kaj trinki, kaj ili leviĝis, por ludi. 8 Kaj ni ne malĉastadu, kiel kelkaj el ili faris, kaj falis en unu tago dudek tri mil. 9 Kaj ni ne incitu la Eternulon, kiel kelkaj el ili incitis, kaj pereis per serpentoj. 10 Kaj vi ne murmuru, kiel kelkaj el ili murmuris, kaj pereis per la ekstermanto. 11 Tio okazis al ili kiel ekzemploj, kaj ĝi estas skribita kiel admono por ni, sur kiujn venis la finoj de la mondaĝoj. 12 Tiu do, kiu opinias, ke li staras, sin gardu, por ke li ne falu. 13 Nenia tento vin prenis, krom laŭ homa forto; sed fidela estas Dio, kiu ne lasos vin esti tentataj super via forto; sed kune kun la tento ankaŭ faros la forkurejon, por ke vi povu ĝin elporti.

14 Tial, miaj amataj, forsavu vin de idolservado. 15 Mi parolas kiel al saĝuloj; vi juĝu tion, kion mi diras. 16 Ĉu ne estas la kaliko de beno, kiun ni benas, partopreno en la sango de Kristo? Ĉu ne estas la pano, kiun ni dispecigas, partopreno en la korpo de Kristo? 17 pro tio, ke ni, kiuj estas multaj, estas unu pano, unu korpo; ĉar ni ĉiuj prenas parton el la unu pano. 18 Rigardu Izraelon laŭ la karno: ĉu ne estas tiuj, kiuj manĝas la oferojn, partoprenantoj en la altaro? 19 Kion do mi diras? ke idoloferitaĵo estas io, aŭ ke idolo estas io? 20 Sed mi diras, ke tion, kion oferas la nacianoj, ili oferas al demonoj, kaj ne al Dio; kaj mi ne volas, ke vi partoprenu kun demonoj. 21 Vi ne povas trinki la kalikon de la Sinjoro kaj la kalikon de demonoj; vi ne povas partopreni ĉe la tablo de la Sinjoro kaj ĉe la tablo de demonoj. 22 Aŭ ĉu ni ĵaluzigas la Sinjoron? ĉu ni estas pli fortaj ol li?

23 Ĉio estas permesata; sed ne ĉio estas oportuna. Ĉio estas permesata; sed ne ĉio edifas. 24 Neniu celu sian bonon, sed ĉiu la bonon de sia proksimulo. 25 Kion oni vendas en la buĉejo, ĉion manĝu, demandante nenion pro konscienco; 26 ĉar al la Eternulo apartenas la tero, kaj ĉio, kio ĝin plenigas. 27 Se iu el la nekredantoj invitas vin al festeno, kaj vi volas iri, kion oni metas antaŭ vi, ĉion manĝu, demandante nenion pro konscienco. 28 Sed se iu diras al vi: Ĉi tio estas oferitaĵo — ne manĝu, pro la montrinto, kaj pro konscienco: 29 konscienco, mi diras, ne via propra, sed de la alia; ĉar kial mia libereco estus juĝata per alia konscienco? 30 Se mi danke partoprenas, kial mi estus mallaŭdata pri tio, pro kio mi donas dankon? 31 Ĉu do vi manĝas, aŭ trinkas, aŭ kion ajn vi faras, faru ĉion por la gloro de Dio. 32 Ne metu faligilon, ĉu por Judoj, aŭ por Grekoj, aŭ por la eklezio de Dio; 33 tiel same, kiel mi ankaŭ plaĉas al ĉiuj en ĉio, celante ne mian propran utilon, sed la utilon de la multaj, por ke ili saviĝu.

Varnande exempel

1 *2 Mos 13:21f, 14:22. Bröder, jag vill att ni ska veta att alla våra fäder var under molnskyn och att alla gick genom havet.*10:1molnskyn … havetEfter uttåget ur Egypten leddes Israels folk av Guds närvaro i form av en molnsky till Röda havet (2 Mos 13:21f).2 Alla blev de döpta i molnskyn och havet till gemenskap med Mose.*10:2döpta … till gemenskap med MoseMose framställs här som en förebild till Kristus.3 *2 Mos 16:4, 35. Alla åt de samma andliga mat*10:3samma andliga matMannat från Gud (se 2 Mos 16:24f, Joh 6:31)., 4 och alla drack de samma andliga dryck. De drack ur en andlig klippa som följde dem*10:4en andlig klippa som följde demEftersom vattnet ur klippan nämns på två ställen under ökenvandringen (2 Mos 17:6, 4 Mos 20:8f) uttrycktes det i en rabbinsk tradition som att klippan följde folket., och den klippan var Kristus.

5 *4 Mos 14:33, Hebr 3:17f. Men de flesta av dem hade Gud inte behag till, utan de föll och låg utspridda i öknen. 6 *4 Mos 11:4. Det som hände dem har blivit ett varnande exempel för oss, för att vi inte ska ha begär till det onda som de hade. 7 Bli inte heller avgudadyrkare som några av dem, som det står skrivet: Folket satte sig för att äta och dricka och reste sig för att roa sig.*10:7roa sigmed dans kring guldkalven (2 Mos 32:6, 18f).8 Vi ska inte heller begå sexuell synd som några av dem gjorde – på en enda dag föll tjugotretusen*10:8på en enda dag föll tjugotretusenTretusen dödades med svärd (2 Mos 32:27f), de övriga av Herrens straffdom (2 Mos 32:35).. 9 *2 Mos 17:2, 4 Mos 21:5f. Och vi ska inte fresta Kristus som några av dem gjorde – de dödades av ormar. 10 Klaga inte heller som några av dem gjorde – de dödades av fördärvaren.*10:10fördärvarenÄngeln som utförde Guds straffdomar (4 Mos 16, jfr 2 Mos 12:23, 2 Sam 24:16).11 *Rom 15:4. Det som hände dem är exempel, och det skrevs ner för att varna oss som har världens slut inpå oss.

12 *Rom 11:20. Därför ska den som tror sig stå se till att han inte faller. 13 Ingen annan frestelse*10:13frestelseAnnan översättning: "prövning" (jfr "påfrestning"). Varje frestelse är en prövning, och varje prövning är en frestelse att överge Gud. har drabbat er än vad människor får möta. Och Gud är trofast, han ska inte tillåta att ni frestas över er förmåga. Samtidigt med frestelsen kommer han också att ge en utväg, så att ni kan härda ut.

Nattvarden och offermåltiderna

14 *1 Joh 5:21. Därför, mina älskade, fly avgudadyrkan! 15 Jag talar till förståndiga människor. Bedöm själva vad jag säger. 16 *Matt 26:26f. Välsignelsens bägare*10:16välsignelsens bägareDen bägare över vilken judarna uttalade välsignelsen eller lovprisningen till Gud efter måltiden (jfr 11:25). Här syftar det på nattvardsbägaren. som vi välsignar, är den inte gemenskap med Kristi blod? Brödet som vi bryter, är det inte gemenskap med Kristi kropp? 17 *Rom 12:5. Eftersom brödet är ett, är vi som är många en enda kropp, för alla får vi del av ett och samma bröd. 18 *3 Mos 7:6, 15, 1 Kor 9:13. Se på det jordiska Israel. Har inte de som äter av offren del i altaret?

19 *1 Kor 8:4f. Så vad menar jag? Att avgudaoffer betyder något eller att en avgud betyder något? 20 *5 Mos 32:17. Nej, men vad hedningarna offrar, det offrar de åt onda andar och inte åt Gud, och jag vill inte att ni ska ha gemenskap med de onda andarna. 21 *2 Kor 6:15f. Ni kan inte dricka både Herrens bägare och onda andars bägare.*10:21onda andars bägareDryckesoffer till hedniska gudar var ett vanligt inslag vid måltider i den antika grekiska världen. Ni kan inte ha del både i Herrens bord och i onda andars bord. 22 *5 Mos 32:21. Eller vill vi utmana Herren? Är vi starkare än han?

Samvetets frihet

23 *1 Kor 6:12. Allt är tillåtet, men allt är inte nyttigt. Allt är tillåtet, men allt bygger inte upp. 24 *Rom 15:2, Fil 2:4. Ingen ska söka sitt eget bästa, utan den andres. 25 Ät allt som säljs på torget utan att ställa frågor för samvetets skull, 26 för jorden är Herrens med allt vad den rymmer.*10:26Ps 24:1.

27 Om någon av dem som inte tror bjuder hem er och ni vill gå, ät då allt som sätts fram åt er utan att ställa frågor för samvetets skull. 28 *1 Kor 8:10f. Men om någon skulle säga till er: "Det här är offerkött", avstå då från att äta av hänsyn till den som sade det och för samvetets skull.

29 *Rom 14:14f. Jag menar då inte ditt eget samvete utan den andres. Varför ska min frihet dömas av en annans samvete? 30 *Rom 14:6, 1 Tim 4:4. Om jag äter med tacksamhet, varför blir jag då kritiserad för något som jag tackar Gud för?

31 *Kol 3:17. Alltså: om ni äter eller dricker eller vad ni än gör, så gör allt till Guds ära. 32 *Rom 14:13. Väck inte anstöt vare sig hos judar eller greker eller i Guds församling. 33 *1 Kor 10:24, 1 Kor 9:19f. Själv försöker jag i allt foga mig efter alla och söker inte mitt eget bästa utan de mångas, för att de ska bli frälsta.