Deuteronômio 19

1 Kiam la Eternulo, via Dio, ekstermos la popolojn, kies landon la Eternulo, via Dio, donas al vi, kaj vi forpelos ilin kaj ekloĝos en iliaj urboj kaj en iliaj domoj: 2 tiam apartigu el vi tri urbojn en via lando, kiun la Eternulo, via Dio, donas al vi kiel posedaĵon. 3 Aranĝu al vi la vojon, kaj dividu en tri partojn la spacon de via lando, kiun havigos al vi la Eternulo, via Dio; kaj ili estos por tio, ke tien forkuru ĉiu mortiginto. 4 Kaj jen estas la afero pri mortiginto, kiu povas forkuri tien kaj resti vivanta: se iu mortigos sian proksimulon senintence, ne estinte lia malamiko antaŭe; 5 aŭ se iu iros kun sia proksimulo en arbaron, por haki lignon, kaj eksvingiĝos lia mano kun la hakilo, por haki la arbon, kaj la fero desaltos de la tenilo kaj trafos la proksimulon kaj tiu mortos — li forkuru al unu el tiuj urboj, por resti vivanta; 6 por ke ne postkuru la sangovenĝanto la mortiginton, kiam ekflamos lia koro, kaj ne kuratingu lin, se la vojo estos longa, kaj ne mortigu lin; ĉar li ne meritas morton, ĉar li ne estis lia malamiko antaŭe. 7 Tial mi ordonas al vi, dirante: Tri urbojn apartigu al vi. 8 Kaj kiam la Eternulo, via Dio, plilarĝigos viajn limojn, kiel Li ĵuris al viaj patroj, kaj donos al vi la tutan landon, kiun Li promesis doni al viaj patroj; 9 se ĉiujn ĉi tiujn ordonojn, kiujn mi donas al vi hodiaŭ, vi observos kaj plenumos, amante la Eternulon, vian Dion, kaj irante laŭ Liaj vojoj en ĉiu tempo: tiam aldonu al vi ankoraŭ tri urbojn krom tiuj tri; 10 por ke ne estu verŝata senkulpa sango meze de via lando, kiun la Eternulo, via Dio, donas al vi kiel posedaĵon, kaj por ke vi ne estu kulpa pri sango. 11 Sed se iu estos malamiko al sia proksimulo kaj insidos lin kaj leviĝos kontraŭ lin kaj mortigos lin kaj forkuros al unu el tiuj urboj: 12 tiam la plejaĝuloj en lia urbo sendu kaj prenigu lin el tie kaj transdonu lin en la manon de la sangovenĝanto, por ke li mortu. 13 Via okulo ne indulgu lin; forviŝu la sangon de senkulpulo el Izrael, kaj estos al vi bone.

14 Ne forŝovu la limon de via proksimulo, kiun difinis la antaŭuloj en via posedaĵo, kiun vi ricevos en la lando, kiun la Eternulo, via Dio, donas al vi kiel posedaĵon.

15 Ne valoras unu atestanto kontraŭ homo en ĉia kulpo, en ĉia krimo, kaj en ĉia peko, kiun li pekos: laŭ la diro de du atestantoj aŭ laŭ la diro de tri atestantoj oni povas fari proceson. 16 Se kontraŭ iu stariĝos atestanto maljusta, akuzante lin pri krimo, 17 tiam la du homoj, kiuj havas inter si juĝan disputon, stariĝu antaŭ la Eternulo, antaŭ la pastroj kaj la juĝistoj, kiuj estos en tiu tempo; 18 kaj la juĝistoj bone esploru; kaj se montriĝos, ke la atestanto estas atestanto malvera, ke li akuzis malvere sian fraton: 19 tiam agu kun li tiel, kiel li intencis agi kun sia frato; kaj tiel ekstermu la malbonon el inter vi. 20 Kaj la aliaj aŭdos kaj ektimos, kaj ili ne faros plu tian malbonon inter vi. 21 Kaj via okulo ne indulgu: animon pro animo, okulon pro okulo, denton pro dento, manon pro mano, piedon pro piedo.

Fristäderna

1 *4 Mos 35:10f, 5 Mos 4:41f, 12:29, Jos 20:2f. När Herren din Gud har utrotat de hednafolk vilkas land Herren din Gud ger dig, och när du har fördrivit dem och du bor i deras städer och i deras hus, 2 då ska du avskilja åt dig tre städer mitt i ditt land, som Herren din Gud ger dig till besittning. 3 Du ska rusta upp vägarna till dessa städer och dela upp det landområde som Herren din Gud ger dig till arvedel i tre delar, så att var och en som har dräpt någon kan fly dit.

4 I följande fall kan den som har dräpt någon fly till en fristad och så få leva: Om någon dödar sin nästa utan vett och vilja och utan att ha burit hat till honom tidigare – 5 som när någon går med sin vän ut i skogen för att hugga ved och han hugger med yxan för att fälla trädet och yxhuvudet då lossnar från skaftet och träffar den andre så att han dör – då ska han kunna fly till någon av dessa städer och få leva. 6 Annars kan blodshämnaren*19:6blodshämnarenDen mördades släktingar som sökte ge mördaren sitt straff (se 4 Mos 35:19). som med vrede i sitt hjärta förföljer dråparen hinna upp honom om vägen är lång, och slå ihjäl honom trots att han inte hade förtjänat döden, eftersom han inte hade hatat den andre tidigare. 7 Därför befaller jag dig: "Du ska avskilja tre städer åt dig."

8 *5 Mos 12:20. När Herren din Gud utvidgar ditt område, så som han med ed har svurit dina fäder, och ger dig hela det land som han har lovat att ge dina fäder, 9 om du då är noga med att följa alla dessa bud som jag i dag ger dig, så att du älskar Herren din Gud och alltid vandrar på hans vägar, då ska du lägga tre städer till dessa tre. 10 Så ska oskyldigt blod inte spillas i ditt land som Herren din Gud ger dig till arvedel, och blodskuld inte komma att vila på dig.

11 *4 Mos 35:20f. Men om någon hatar sin nästa och ligger på lur efter honom och överfaller honom och slår ihjäl honom, och han sedan flyr till någon av dessa städer, 12 *1 Mos 9:6, 2 Mos 21:12, 14. då ska de äldste i hans stad sända bud och hämta honom därifrån och lämna honom i blodshämnarens hand, och han ska dö. 13 Du ska inte visa honom någon skonsamhet, utan du ska rena Israel från skulden för det oskyldiga blodet och det ska gå dig väl.

Gränsstenar

14 *5 Mos 27:17, Ords 22:28, 23:10. Du ska inte flytta din grannes gränssten*19:14flytta din grannes gränsstenIsraeliternas gränser drogs upp av Gud (4 Mos 34, Jos 13-19), som sedan vakade över dem (jfr Ords 15:25, 23:10, Hos 5:10)., som förfäderna satt upp i den arvedel du får i det land som Herren din Gud ger dig till besittning.

Vittnesmål

15 *4 Mos 35:30, 5 Mos 17:6f, Matt 18:16, Joh 8:17, 2 Kor 13:1, Hebr 10:28. Det är inte nog om bara ett vittne träder upp mot någon som anklagas för ett brott eller en synd, vilken synd han än kan ha begått. Efter två eller tre vittnens ord*19:15två eller tre vittnens ordCiteras av Jesus i Matt 18:16 och av Paulus i 2 Kor 13:1. ska var sak avgöras.

16 Om ett falskt vittne träder upp mot någon för att vittna mot honom angående något brott, 17 *5 Mos 17:9. ska bägge parter i tvisten träda fram inför Herrens ansikte, inför de män som på den tiden är präster och domare. 18 Och domarna ska noga undersöka saken. Om vittnet visar sig vara ett falskt vittne som burit falskt vittnesbörd mot sin broder, 19 *Ords 19:5. ska ni låta samma sak drabba vittnet som han hade tänkt för sin broder. Du ska skaffa bort det onda ifrån dig. 20 Det övriga folket ska höra det och frukta, och man ska aldrig mer göra något sådant ont hos dig. 21 *2 Mos 21:23f, 3 Mos 24:20, Matt 5:38. Du ska inte visa honom någon skonsamhet: liv för liv, öga för öga, tand för tand, hand för hand, fot för fot.