1 Mi estas la viro, kiu spertis suferon sub la vergo de Lia kolero.
2 Min Li kondukis kaj irigis en mallumon, ne en lumon.
3 Nur sur min Li turnas Sian manon ĉiutage denove.
4 Li maljunigis mian karnon kaj haŭton, rompis miajn ostojn.
5 Li konstruis ĉirkaŭ mi, ĉirkaŭis min per maldolĉaĵoj kaj malfacilaĵoj.
6 En mallumon Li lokis min, kiel porĉiamajn mortintojn.
7 Li ĉirkaŭbaris min, ke mi ne povu eliri; Li ligis min per pezaj ĉenoj.
8 Kvankam mi krias kaj vokas, Li kovras Siajn orelojn antaŭ mia preĝo.
9 Li baris miajn vojojn per hakitaj ŝtonoj; Li kurbigis miajn vojetojn.
10 Li estas por mi kiel urso en embusko, kiel leono en kaŝita loko.
11 Li depuŝis min de miaj vojoj, kaj disŝiris min; Li faris min objekto de teruro.
12 Li streĉis Sian pafarkon, kaj starigis min kiel celon por Siaj sagoj.
13 En miajn renojn Li pafis la filojn de Sia sagujo.
14 Mi fariĝis mokataĵo por mia tuta popolo, ilia ĉiutaga rekantaĵo.
15 Li satigis min per maldolĉaĵo, trinkoplenigis min per vermuto.
16 Li disrompis miajn dentojn en malgrandajn pecojn, Li enpuŝis min en cindron.
17 Mia animo estas forpuŝita for de paco; bonstaton mi forgesis.
18 Kaj mi diris: Pereis mia forto kaj mia espero al la Eternulo.
19 La memoro pri mia mizero kaj miaj suferoj estas vermuto kaj galo.
20 Konstante rememorante tion, senfortiĝas en mi mia animo.
21 Sed tion mi respondas al mia koro, kaj tial mi esperas:
22 Ĝi estas favorkoreco de la Eternulo, ke ni ne tute pereis; ĉar Lia kompatemeco ne finiĝis,
23 Sed ĉiumatene ĝi renoviĝas; granda estas Via fideleco.
24 Mia parto estas la Eternulo, diras mia animo; tial mi esperas al Li.
25 La Eternulo estas bona por tiuj, kiuj esperas al Li, por la animo, kiu serĉas Lin.
26 Bone estas esperi pacience helpon de la Eternulo.
27 Bone estas al la homo, kiu portas jugon en sia juneco;
28 Li sidas solece kaj silentas, kiam li estas ŝarĝita;
29 Li metas sian buŝon en polvon, kredante, ke ekzistas espero;
30 Li donas sian vangon al tiu, kiu lin batas; li satigas sin per malhonoro.
31 Ĉar ne por eterne forlasas la Sinjoro;
32 Se Li iun suferigas, Li ankaŭ kompatas pro Sia granda favorkoreco;
33 Ĉar ne el Sia koro Li sendas mizeron kaj suferon al la homoj.
34 Kiam oni premas sub siaj piedoj ĉiujn malliberulojn de la tero,
35 Kiam oni forklinas la rajton de homo antaŭ la vizaĝo de la Plejaltulo,
36 Kiam oni estas maljusta kontraŭ homo en lia juĝa afero — Ĉu la Sinjoro tion ne vidas?
37 Kiu povas per sia diro atingi, ke io fariĝu, se la Sinjoro tion ne ordonis?
38 Ĉu ne el la buŝo de la Plejaltulo eliras la decidoj pri malbono kaj pri bono?
39 Kial murmuras homo vivanta? Ĉiu murmuru kontraŭ siaj pekoj.
40 Ni trarigardu kaj esploru nian konduton, kaj ni revenu al la Eternulo;
41 Ni levu nian koron kaj niajn manojn al Dio en la ĉielo.
42 Ni pekis kaj malobeis, kaj Vi ne pardonis.
43 Vi kovris Vin per kolero kaj persekutis nin; Vi mortigis, Vi ne kompatis.
44 Vi kovris Vin per nubo, por ke ne atingu Vin la preĝo.
45 Vi faris nin balaindaĵo kaj abomenindaĵo inter la popoloj.
46 Malfermegis kontraŭ ni sian buŝon ĉiuj niaj malamikoj.
47 Teruro kaj pereo trafis nin, ruinigo kaj malfeliĉo.
48 Torentojn da akvo verŝas mia okulo pri la malfeliĉo de la filino de mia popolo.
49 Mia okulo fluigas kaj ne ĉesas, ne ekzistas por ĝi halto,
50 Ĝis la Eternulo ekrigardos kaj ekvidos de la ĉielo.
51 Mia okulo suferigas mian animon pri ĉiuj filinoj de mia urbo.
52 Senkaŭze ĉasas min kiel birdon miaj malamikoj;
53 Ili pereigas mian vivon en kavo, ili ĵetas sur min ŝtonojn.
54 Akvo leviĝis kontraŭ mian kapon, kaj mi diris: Mi tute pereis.
55 Mi vokis Vian nomon, ho Eternulo, el la profunda kavo;
56 Vi aŭdis mian voĉon; ne kovru Vian orelon antaŭ mia vokado pri liberigo.
57 Vi alproksimiĝis, kiam mi vokis al Vi; Vi diris: Ne timu.
58 Vi, ho Sinjoro, defendis mian juĝaferon; Vi liberigis mian vivon.
59 Vi vidis, ho Eternulo, la maljustaĵon, kiun mi suferas; juĝu mian aferon.
60 Vi vidis ilian tutan venĝon, ĉiujn iliajn intencojn kontraŭ mi.
61 Vi aŭdis ilian insultadon, ho Eternulo, ĉiujn iliajn intencojn kontraŭ mi,
62 La parolojn de tiuj, kiuj leviĝis kontraŭ min, kaj iliajn pensojn kontraŭ mi dum la tuta tago.
63 Rigardu, kiam ili sidas kaj kiam ili leviĝas; mi ĉiam estas ilia rekantaĵo.
64 Redonu al ili repagon, ho Eternulo, laŭ la faroj de iliaj manoj.
65 Donu al ili doloron en la koro, sentigu al ili Vian malbenon.
66 Persekutu ilin en kolero, kaj ekstermu ilin el sub la ĉielo de la Eternulo.
Lidande och hopp
אAlef
1 Jag är mannen
som fått se lidande
under hans vredes ris.
2 Han har lett mig och fört mig
i mörker och inte i ljus.
3 Ja, han vände sin hand mot mig
gång på gång, dagen lång.
בBeth
4 Ps 38:4, 51:10, Klag 1:13. Han nötte ut mitt kött och min hud,
han krossade mina ben.
5 Han byggde en mur mot mig
och omringade mig
med bitterhet och möda.
6 Ps 143:3. På mörka platser lät han mig bo,
likt dem som länge varit döda.
גGimel
7 Job 3:23. Han har spärrat in mig
så att jag inte kommer ut,
han har lagt på mig tunga bojor.
8 Job 19:7f, 30:20, Ps 22:3. Hur jag än klagar och ropar
stänger han ute min bön.
9 Han har spärrat mina vägar
med huggen sten
och gjort mina stigar krokiga.
דDaleth
10 Hos 5:14, 13:7f, Amos 5:19. Han var en björn på lur mot mig,
ett lejon i försåt.
11 Han förde mig på avvägar
och slet mig i stycken,
han lät mig ligga övergiven.
12 Job 16:12, Ps 7:13, Klag 2:4. Han spände sin båge
och ställde mig som mål för sin pil.
הHe
13 Pilar från sitt koger
har han satt i mina njurar.
14 Job 30:9, Ps 69:12f, Jer 20:7, Mika 2:4. Jag har blivit till åtlöje
för hela mitt folk,
deras nidvisa hela dagen lång.
15 Han har mättat mig med bitterhet,
gett mig malört att dricka.
וWaw
16 Han har krossat mina tänder
mot stenar,
han har tryckt ner mig i askan.
17 Du har fördrivit min själ från friden,
jag har glömt vad lycka är.
18 Jag sade:
"Det är slut med min livskraft
och mitt hopp till Herren."
זZajin
19 Ps 69:22, Jer 9:15, Matt 27:34. Tänk på min nöd och min hemlöshet,
malörten och det bittra!
20 Min själ tänker ständigt på det
och sjunker ihop inom mig.
21 Detta tar jag till hjärtat,
därför har jag hopp:
חHeth
22 Neh 9:31, Ps 78:38, Jer 3:12. Det är Herrens nåd
att det inte är ute med oss,
att3:22Det är HERRENS nåd att det inte är ute med oss, attAndra handskrifter (så Peshitta): "HERRENS nåd sinar inte, för". det inte är slut
med hans barmhärtighet.
23 Ps 52:3, Jes 33:2. Den är ny varje morgon,
stor är din trofasthet.
24 Ps 16:5, 73:26, 119:57.Herren är min del,
det säger min själ,
därför hoppas jag på honom.
טTeth
25 Ps 40:2, 42:6, 12, Jes 25:9.Herren är god
mot dem som väntar på honom,
mot den själ som söker honom.
26 Det är gott att i stillhet
hoppas på hjälp från Herren.
27 Ps 119:71, Matt 11:29. Det är gott för en man
att bära ett ok i sin ungdom.
יJod
28 Må han sitta ensam och tyst
när han lägger det på honom.
29 Må han sänka sin mun i stoftet,
kanske finns det ännu hopp.
30 Ps 123:3f, Jes 50:6, Matt 5:39. Må han vända kinden
mot den som slår honom
och låta sig mättas av hån.
כKaf
31 Ps 103:9. Herren förkastar ju inte
för evigt.
32 Ps 106:45, Jes 54:8. Om än han bedrövar
förbarmar han sig i sin stora nåd,
33 för det är inte av hjärtat
han plågar och bedrövar
människors barn.
לLamed
34 När man krossar landets alla fångar
under sina fötter,
35 när man nekar en man hans rätt
inför den Högstes ansikte,
36 när man gör orätt mot någon
i hans sak –
skulle Herren inte se det?
מMem
37 Ps 33:9, Amos 3:6. Vem talar så att det sker,
om inte Herren befallt det?
38 Job 2:10, Jes 45:7, Jer 32:42, Amos 3:6. Kommer inte både ont3:38ontStraffdom och tuktan (5 Mos 28:15f), inte orätt och ondska (Job 34:10, 1 Joh 1:5). och gott
från den Högstes mun?
39 Luk 23:41. Varför klagar en människa här i livet
när hon straffas3:39när hon straffas förAnnan översättning: "en man över". för sin synd?
נNun
40 Låt oss pröva våra vägar
och granska dem,
låt oss vända om till Herren!
41 Låt oss lyfta våra hjärtan och händer
till Gud i himlen!
42 2 Kung 24:2f, Ps 106:6, Jer 5:7f. Vi har syndat och gjort uppror,
och du har inte förlåtit.
סSamek
43 Du har dolt dig i vrede
och förföljt oss,
du har dödat och inte skonat.
44 Jes 1:15, 59:1f, Sak 7:13. Du har dolt dig i moln
så att bönen inte når fram,
45 Ps 44:14f, Nah 3:6. du har gjort oss till avskum
och förakt bland folken.
פPe
46 Klag 2:16. Alla våra fiender
spärrar upp sitt gap mot oss.
47 Jes 24:17, Jer 48:43. Faror och fallgropar möter oss,
förödelse och undergång.
48 Jer 9:1, 14:17, Klag 1:16. Strömmar av tårar
rinner från mitt öga,
för dottern mitt folk går under.
עAjin
49 Mitt öga flödar utan uppehåll,
det får ingen vila
50 förrän Herren blickar ner
från himlen och ser.
51 Mitt öga plågar min själ
när jag ser min stads alla döttrar3:51döttrarAntingen stadens kvinnor eller byarna kring Jerusalem (jfr Ps 48:12 med not)..
צTsade
52 De jagade mig som en fågel,
de som utan orsak är mina fiender.
53 Jer 37:15f, 38:6f. De ville släcka mitt liv här i gropen,
de kastade sten över mig.
54 Ps 69:2, Jona 2:4f. Vattnen sköljde över mitt huvud,
jag sade: "Jag är förlorad!"
קQof
55 Ps 88:7, Jona 2:3, Apg 16:24f. Jag åkallade ditt namn, Herre,
från gropens djup.
56 Du har hört min röst,
stäng inte ditt öra
när jag ber om lindring och ropar.
57 Ps 145:18, Jes 41:10, 14. Du kom nära när jag åkallade dig,
du sade: "Var inte rädd!"
רResh
58 Herre, du tar dig an min sak,
du friköper mitt liv.
59 Herre, du ser den orätt jag lider,
döm i min sak!
60 Du ser all deras hämndlystnad,
alla deras planer mot mig.
שShin
61 Du har hört deras hån, Herre,
alla deras planer mot mig,
62 mina fienders tal och onda tankar
mot mig dagen lång.
63 Ps 69:13, Job 30:9, Klag 3:14. Se! Vare sig de sitter eller står
är det mig de hånar i sin sång.
תTaw
64 Ps 28:4, 137:8, Jer 50:29, 51:56. Du ska återgälda dem, Herre,
efter deras händers verk.
65 Ps 69:24, Jes 6:10, 2 Kor 3:14f. Du ska ge dem en slöja över hjärtat,
din förbannelse ska drabba dem.
66 Ps 79:6. Du ska jaga dem i vrede
och förgöra dem
under Herrens himmel.