1 Kanto de suprenirado. El profundo mi vokas Vin, ho Eternulo.2 Mia Sinjoro, aŭskultu mian voĉon; Viaj oreloj atentu la voĉon de mia petego.3 Se vi, ho Eternulo, kalkulus la pekojn, Kiu povus stari, ho mia Sinjoro?4 Sed Vi estas pardonema, Por ke Vi estu respektata.5 Mi esperis al la Eternulo, esperis mia animo, Kaj Lian vorton mi fidis.6 Mia animo atendas mian Sinjoron pli, Ol la gardantoj atendas la matenon, La gardantoj la matenon.7 Izrael fidu la Eternulon; Ĉar ĉe la Eternulo estas favorkoreco Kaj ĉe Li estas granda liberigo.8 Kaj Li liberigos Izraelon De ĉiuj liaj pekoj.

1 En vallfartssång. Ur djupen ropar jag till dig, HERRE.2 Herre, hör min röst, låt dina öron akta på mina böners ljud.3 Om du, HERRE, vill tillräkna missgärningar, Herre, vem kan då bestå?4 Dock, hos dig är ju förlåtelse, på det att man må frukta dig.5 Jag väntar efter HERREN, min själ väntar, och jag hoppas på hans ord.6 Min själ väntar efter Herren mer än väktarna efter morgonen, ja, mer än väktarna efter morgonen.7 Hoppas på HERREN, Israel; ty hos HERREN är nåd, och mycken förlossning är hos honom.8 Och han skall förlossa Israel från alla dess missgärningar.