Cânticos 5

L’amato all’amata:

1 Sono venuto nel mio giardino, o mia sorella, o sposa mia; ho colto la mia mirra e i miei aromi; ho mangiato il mio favo di miele; ho bevuto il mio vino e il mio latte.

Le figlie di Gerusalemme:

Amici, mangiate, bevete, inebriatevi d’amore!

Quarto componimento

I timori e i desideri della Sposa

L’amata all’amato:

2 Io dormivo, ma il mio cuore vegliava. Sento la voce del mio amico, che bussa e dice: "Aprimi, sorella mia, amica mia, colomba mia, o mia perfetta! Poiché il mio capo è coperto di rugiada e le mie chiome sono piene di gocce della notte". 3 Io mi sono tolta la gonna; come me la rimetterei ancora? Mi sono lavata i piedi; come li sporcherei ancora? 4 L’amico mio ha passato la mano per il buco della porta, e le mie viscere si sono commosse per lui. 5 Mi sono alzata per aprire al mio amico, e le mie mani hanno stillato mirra, le mie dita mirra liquida, sulla maniglia della serratura. 6 Ho aperto all’amico mio, ma l’amico mio si era ritirato, era partito. Ero fuori di me mentre lui parlava; l’ho cercato, ma non l’ho trovato; l’ho chiamato, ma non mi ha risposto. 7 Le guardie che vanno attorno per la città mi hanno incontrata, mi hanno battuta, mi hanno ferita; le guardie delle mura mi hanno strappato il velo.

L’amata alle figlie di Gerusalemme:

8 Io vi scongiuro, o figlie di Gerusalemme, se trovate il mio amico, che gli direte? Che sono malata di amore.

Le figlie di Gerusalemme:

9 Che è dunque l’amico tuo, più di un altro amico, o più bella fra le donne? Che è dunque l’amico tuo, più di un altro amico, che così ci scongiuri?

L’amata alle figlie di Gerusalemme:

10 L’amico mio è bianco e vermiglio, e si distingue fra diecimila. 11 Il suo capo è oro finissimo, le sue chiome sono crespe, nere come il corvo. 12 I suoi occhi assomigliano a colombe in riva a dei ruscelli, lavati nel latte, montati nei castoni di un anello. 13 Le sue gote sono come un’aia di aromi, come aiuole di fiori profumati; le sue labbra sono gigli, e stillano mirra liquida. 14 Le sue mani sono anelli d’oro, incastonati di berilli; il suo corpo è di avorio lucente, coperto di zaffiri. 15 Le sue gambe sono colonne di marmo, fondate su basi d’oro puro. Il suo aspetto è come il Libano, superbo come i cedri; 16 il suo palato è tutto dolcezza, tutta la sua persona è un incanto. Tale è l’amor mio, tale è l’amico mio, o figlie di Gerusalemme.

Brudgummen

1 *Ords 9:5, Höga V 6:2. Jag kommer till min lustgård,

min syster, min brud.

Jag plockar min myrra

och mina kryddor,

jag äter min honungskaka

och min honung,

jag dricker mitt vin

och min mjölk.

Ät, vänner, drick

och berusa er av kärlek!

Bruden

2 *Höga V 6:8, Upp 3:20. Jag sover, men mitt hjärta är vaket.

Hör, min vän knackar på:

"Öppna för mig,

min syster, min älskade,

min duva, min fullkomliga!

Mitt huvud är fullt av dagg,

mina lockar av nattens droppar."

3 Jag har tagit av mig mitt linne,

ska jag ta på det igen?

Jag har tvättat mina fötter,

ska jag smutsa ner dem igen?

4 Min vän räckte in sin hand

genom luckan,

då bultade mitt hjärta för honom.

5 Jag steg upp för att öppna

för min vän.

Mina händer dröp av myrra,

mina fingrar av myrra

som rann över dörrens handtag.

6 *Ords 1:28, Höga V 3:1f. Jag öppnade för min vän –

men min vän var borta,

han var försvunnen.

Min själ var utom sig

av hans ord.

Jag sökte honom

men fann honom inte,

jag ropade på honom

men han svarade mig inte.

7 *Höga V 3:3. Väktarna fann mig*5:7Väktarna fann migEn ensam kvinna ute mitt i natten kunde misstas för en prostituerad.

där de gick runt i staden.

De slog mig och sårade mig,

de ryckte av mig min mantel,

dessa murarnas väktare.

8 *Höga V 2:5, 7, 3:5. Lova mig, Jerusalems döttrar:

Om ni finner min vän –

vad ska ni säga honom?

Att jag är sjuk av kärlek!

Vännerna

9 *Höga V 1:8, 6:1. Hur är din vän bättre än andra,

du skönaste bland kvinnor?

Hur är din vän bättre än andra,

eftersom du ber oss lova dig detta?

Bruden

10 *Ps 45:3. Min vän är strålande vit och röd,

ypperst bland tiotusen.

11 Hans huvud är finaste guld,

hans hår är lockigt

och svart som korpen.

12 *Höga V 1:15, 4:1. Hans ögon är som duvor

vid vattenbäckar,

duvor som badar i mjölk,

infattade som ädelstenar.

13 *Höga V 6:2. Hans kinder liknar

doftande blomstersängar,

kullar av*5:13kullar avAnnan översättning: "där det växer". kryddiga örter.

Hans läppar är liljor

som dryper av flytande myrra.

14 Hans händer är ringar*5:14ringarAnnan översättning: "stavar". av guld

med infattade krysoliter.

Hans kropp är ett konstverk

av elfenben,

täckt med safirer.

15 Hans ben är pelare av marmor

på socklar av finaste guld.

Hans gestalt är som Libanon,

ståtlig som cedrarna.

16 *Höga V 7:9. Hans mun är sötma,

allt hos honom är ljuvligt.

Sådan är min vän,

sådan är min älskade,

ni Jerusalems döttrar!

Vännerna

17 Vart har din vän gått,

du skönaste bland kvinnor?

Vart har din vän tagit vägen?

Vi ska hjälpa dig

att söka honom.