Ester 7

Aman denunciato da Ester e messo a morte

1 Il re e Aman andarono dunque al convito con la regina Ester. 2 Anche in questo secondo giorno il re disse a Ester, mentre si beveva il vino: "Qual è la tua richiesta, o regina Ester? Ti sarà concessa. Che desideri? Fosse anche la metà del regno, l’avrai". 3 Allora la regina Ester rispose dicendo: "Se ho trovato grazia ai tuoi occhi, o re, e se così piace al re, la mia richiesta è che mi sia donata la vita; e il mio desiderio, che mi sia donato il mio popolo. 4 Perché io e il mio popolo siamo stati venduti per essere distrutti, uccisi, sterminati. Ora se fossimo stati venduti per diventare schiavi e schiave, avrei taciuto; ma il nostro avversario non potrebbe riparare al danno fatto al re con la nostra morte". 5 Il re Assuero prese a dire alla regina Ester: "Chi è, e dov’è colui che ha tanta presunzione da fare questo?". 6 Ester rispose: "L’avversario, il nemico, è quel malvagio di Aman". Allora Aman fu preso da terrore alla presenza del re e della regina. 7 Il re, tutto adirato si alzò, e dal luogo del convito andò nel giardino del palazzo; ma Aman rimase per chiedere la grazia della vita alla regina Ester, perché vedeva bene che nel cuore del re la sua rovina era decisa. 8 Poi il re tornò dal giardino del palazzo nel luogo del convito; intanto Aman si era gettato sul divano sul quale si trovava Ester; e il re esclamò: "Vuole fare anche violenza alla regina, davanti a me, in casa mia?". Appena questa parola fu uscita dalla bocca del re, coprirono la faccia ad Aman; 9 e Carbona, uno degli eunuchi, disse in presenza del re: "Ecco, è perfino rizzata, in casa di Aman, la forca alta cinquanta cubiti che Aman ha fatto preparare per Mardocheo, il quale aveva parlato per il bene del re". E il re disse: "Impiccateci lui!". 10 Così Aman fu impiccato alla forca che lui aveva preparato per Mardocheo, e l’ira del re si calmò.

1 *Est 5:8, 6:14. Så kom kungen och Haman till festmåltiden hos drottning Ester. 2 *Est 5:3, 6, 9:12. Även nu på den andra dagen sade kungen till Ester medan vinet dracks: "Vad är din önskan, drottning Ester? Den ska beviljas. Vad är din begäran? Om det så gäller halva riket ska den uppfyllas." 3 Drottning Ester svarade: "Om jag har funnit nåd för dina ögon, o konung, och om kungen så finner för gott: Skona mitt liv, det är min önskan, och skona mitt folk, det är min begäran. 4 *Est 3:13. För vi har blivit sålda, jag och mitt folk, till att utrotas, dödas och förgöras. Hade vi bara blivit sålda som slavar och slavinnor skulle jag ha tigit. Den olyckan hade inte varit stor nog att besvära kungen med." 5 Då svarade kung Ahasveros drottning Ester: "Vem är det? Var är han som har vågat göra något sådant?" 6 *Est 3:10. Ester sade: "Det är en motståndare och fiende, den onde Haman där."

Haman blev förskräckt för kungen och drottningen. 7 Kungen reste sig från bordet i vredesmod, lämnade sitt vin och gick ut i palatsets trädgård. Men Haman stannade kvar*7:7stannade kvarEtt svårt brott, eftersom ingen icke-kastrerad man fick vara ensam med någon av kungens kvinnor (jfr not till 2:3). för att vädja till drottning Ester för sitt liv, för han insåg att kungen hade beslutat om hans olycka. 8 När kungen kom tillbaka från palatsets trädgård till festsalen hade Haman sjunkit ner mot soffan där Ester satt. Då sade kungen: "Tänker han till och med våldföra sig på drottningen härinne i mitt eget hus?" Knappt hade kungen sagt detta förrän man täckte över Hamans ansikte. 9 *Est 2:21f, 5:14. Harbona, en av kungens hovmän, sade: "Det finns en påle som Haman reste för Mordokaj, som hjälpte kungen med sina ord. Den står vid Hamans hus, femtio alnar hög." Då sade kungen: "Häng upp honom på den!"

10 *Ps 94:23, Ords 26:27. Och man hängde upp Haman på den påle som han hade låtit sätta upp för Mordokaj. Sedan lade sig kungens vrede.